Under gårdagens promenad stannade jag inte för att ta några bilder förrän jag hittade gynnaren på bilden. Det känns som minst ett par år sedan jag såg en vårtbitare senast. Jag lämnade aldrig asfalten igår så den här hade jag också missat om han inte hade suttit ute på gatan. Efter förrättat värv tyckte jag det var synd att lämna honom där med tanke på risken att bli överkörd. Jag trodde jag skulle kunna skrämma iväg honom bara genom att vifta men han brydde sig inte alls. Inte ens små lätta knuffar i rätt riktning reagerade han på. Just som jag började fundera på om han inte kunde hoppa över huvud taget tröttnade han på mig. Då visade det sig att han inte bara kunde hoppa. Han fällde ut vingarna och flög även om han inte kom längre än upp i gräset i vägkanten. Stannade han där sedan jag hade traskat vidare kan man åtminstone hoppas att han klarade livhanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar