Skyddsskor.

När jag vaknar på dagarna av att benen värker brukar det vara dags att skaffa nya skyddsskor. Man ska byta en gång om året har jag hört. Jag kollade upp det, och mycket riktigt var det ett drygt år sedan jag fick nya senast. Jag pratade med en flicka på jobbet, som hade haft sin rekvisition i väskan en hel månad, utan att hon hade kommit till skott. Själv vill jag helst ha sånt avklarat så fort som möjligt. Förrådet på jobbet öppnar halv åtta, så igår morse ringde jag och bokade tid för scanning av mina fötter idag på morgonen. Jag hade bara hunnit hem och vända efter att jag slutade, så istället för att ge mig ut i halkan, satt jag kvar i caféet en timme med mitt mobilspel och en stor mugg choklad. Den goda nyheten var att båda mina fötter äntligen har blivit likadana. Tidigare har företaget fått kosta på mig två par sulor, eftersom jag har haft en sort i ena skon och en annan i den andra. Nu stod jag likadant på båda fötterna. Jag står fortfarande för hårt på hälarna, men det är tydligen en arbetsskada efter många år på Kährs hårda golv. På hemvägen fick jag en pratstund med en bekant jag nästan aldrig träffar. Hon hade avvikit från sitt vanliga promenadstråk, och jag brukar inte vara på väg hem vid den tiden, så det måste ha varit ödet.

 

 

Spelljud.

Jag minns vagt att jag precis i början av mitt datorberoende inte ens hade ljudet på när jag spelade spel. Numera är jag så tänd på det där med ljud att jag kan välja att spela ett spel enbart för att det låter kul, och välja bort ett annat för att det inte gör det. Musik gillar jag däremot inte i det sammanhanget, så spel där man inte kan stänga av musiken och andra ljud var för sig går fetbort. Människor som spelar utan ljud förstår jag mig inte alls på. Halva nöjet med att smälla kulor och annat är ju att det just smäller och lever. I datorn hittade jag ett spel som jag bara älskade. Det enda problemet var att jag inte fick igång ljudet, fast jag provade både i Chrome och Firefox. Till slut testade jag för säkerhets skull i Explorer också, och där fungerade det. Visst har jag nämnt att man behöver minst tre olika webbläsare? Att jag sedan inte fattar varför det fungerar där men inte i dom andra båda spelar mindre roll.

Spelkväll.

Brorsonen är föredömligt lätt att få kontakt med på Messenger. Frågar jag honom något där, får jag oftast svar inom fem minuter. Tyvärr kan man inte säga detsamma om hans gamla faster. Jag har varken Internet eller signal påslagna på telefonen när jag sover. Igår hade han frågat redan tidigt på eftermiddagen om vi skulle ha spelkväll. Jag hade sovmorgon, eller vad man ska kalla det vid den tiden när jag borde stiga upp. Innan jag hade laddat tvättmaskinen och lite annat, och kom så långt som till datorn var det kväll. Nu gjorde det inte så mycket, för dom skulle vila lite, och komma hit efter halv nio. När klockan hade passerat nio var jag övertygad om att dom hade försovit sig, men framåt halv tio dök dom upp. Två av oss jobbar natt och den tredje är ganska flexibel, så vi spelade några timmar i alla fall. Det blev Quiz, Uno och Alfapet, eftersom vi inte riktigt orkade engagera oss i något större spel. När jag skulle skriva våra namn för att hålla ordning på poängen i Quiz, skrev jag utan att blinka gossens fars namn istället för hans eget. Han antydde att det kunde ha med demens att göra, men som väl var såg jag ett inlägg på Facebook häromdagen, som förklarade varför man blandar ihop familjemedlemmarnas namn. Han har dessutom sin pappas namn som mellannamn. Alkohol hade dom med sig, så jag drack både öl och vitt vin. Det senare brukar jag hävda att jag inte dricker, men jag har alltid en flaska på lut i kylen.

Reklam.

Jag brukar hävda att jag inte ens ser reklam i tidningar och på nätet, men på sistone har den till och med varit till lite nytta. Eftersom hälarna på mina stödstrumpor, som jag använder på jobbet, är alldeles tunnslitna, hade jag planerat att skicka efter nya från ett företag som heter Cocoz. Dom har en massa roliga motiv, så jag väntade bara på att få tid att titta ut vad jag ville ha. Under tiden kom ett reklammail från Apotea, där det bland annat stod om stödstrumpor. När jag såg dom slog det mig att dom jag hade köpt på apoteket egentligen var skönast. Dom där roliga motiven ser ändå ingen, eftersom jag har skor och långbyxor på jobbet. Så hade jag impulsköpt ett par trosor bara för att dom såg sköna ut, när jag handlade på Homeshop. Dom var verkligen supersköna, men tyvärr för låga för min smak. Jag vill ha trosorna runt magen och inte under den. Jag googlade på liknande material, utan att hitta någonting, men allt man har googlat på kommer ju upp som reklam efteråt. Plötsligt fanns trosorna jag hade sökt i kanten på en webbsida.

 

Grenuttag.

I min värld är det definitivt dom små detaljerna som gör skillnad. Jag brukar stänga av strömbrytaren till datorn med kringutrustning med stortån, eftersom den ligger på golvet. På det nya grenuttaget jag köpte satt knappen i sidled i stället för framåt, och då blev det mycket trixigare. En snabb koll på nätet gav vid handen att alla såg ut så numera, så jag skulle knappast få tag i en sån som jag ville ha, men i vardagsrummet hade jag en likadan till tv:n och prylarna runt den. Där får man inte ens bryta strömmen, för då tappar tv:n minnet har jag fått lära mig, så jag bytte och satte det nya uttaget där. När jag pluggade i det gamla i sovrummet fungerade det inte längre. Jag vägrar tro att det gick sönder bara för att jag drog ur det. Snarare var det nog tur att jag gjorde det, eftersom det antagligen var på väg att gå sönder i vilket fall som helst. Sist jag kom till Kvantum för att köpa ett nytt uttag fanns det två varianter, men den ena var inte inlagd i systemet, så jag kunde scanna den. Jag trodde alla var likadana, men nu när jag hade uppmärksammat felet, insåg jag att knappen var vänd åt rätt håll för mig och mina tår på det uttaget. Nu var den dessutom inlagd i systemet, så jag både kunde köpa och betala den.

Medelålders?

Igår skrev jag att en kille i fyrtioårsåldern var medelålders, eftersom det är min uppfattning. Jag har förstått att det råder delade meningar om det där, så jag googlade efteråt. Enligt någon var man i och för sig medelålders mellan 40 och 60, men enligt andra blev man det inte förrän vid 45. Trevligt i alla fall att läsa att jag fortfarande är medelålders. Jag som trodde att jag började bli gammal. Jag bestämde mig snabbt för att lita mer på dom uppgifterna än på samhällsvetaren som hävdade att medelåldern infaller mellan 30 och 50. Mest fascinerad blev jag av Stora Familjeläkarboken, där man tydligen kan läsa att övre medelåldern är mellan 50 och 70. Skrämmande många av mina bekanta har avlidit i sjuttioårsåldern. Blir ingen gammal längre? I min morgontidning var det inte min ålder som ifrågasattes, utan snarare min könsidentitet. Där åtalades en man för brott mot ex-kvinna. Om jag förstår rubriken rätt upphör man att vara kvinna den dag en man slutar använda en som slagpåse. "A man without love is only half a man, but a woman is nothing at all", som Elvis sjöng.

Åttonde februari.

Den åttonde februari 1976 var jag i min hemkyrka i Norra Möckleby, där det bland annat var dop. Gossen ifråga bör med andra ord vara medelålders vid det här laget. Två år senare inföll detta datum en onsdag. Jag var magsjuk, och missade onsdagsdansen på Sandra i Kalmar. På det hela taget verkar jag, ta i trä, bli friskare ju äldre jag blir. 1985 hade jag huvudvärk och låg mest denna dag, och 1989 var jag hemma från jobbet och var förkyld. Nu tror jag knappt jag har haft någon sjukdag dom senaste två åren. Då har jag i och för sig jobbat deltid, så ju mer dom utökar min arbetstid, desto större lär risken vara att jag blir sjuk. Kortet på mig är taget på midjans tid, det vill säga åttiotalet, närmare bestämt 1986. Jag var betydligt mera social på fritiden då, även om jag antar att man inte kan skylla sjukdomarna på det. Det finns inte en enda åttonde februari utan mänsklig kontakt på hela åttiotalet, även om den var begränsad till telefonsamtal och kortare besök dom gånger jag var krasslig. Vid flera tillfällen umgicks jag med mamma, mina bröder och min svägerska, eftersom vi bodde i Kalmar allihop. Ett år var jag hemma hos kompisar och hade med mig tårta. Jag antar att det kan ha hängt ihop med att båda fyller år i februari. 1984 fikade jag först hos en väninna, och var sedan i Läckeby på luftgevärsskytte. 1986 var jag vid föräldrahemmet på Öland och skottade snö, något som jag tack och lov inte har ägnat mig åt speciellt många gånger i livet.