Skyddsskor.

När jag vaknar på dagarna av att benen värker brukar det vara dags att skaffa nya skyddsskor. Man ska byta en gång om året har jag hört. Jag kollade upp det, och mycket riktigt var det ett drygt år sedan jag fick nya senast. Jag pratade med en flicka på jobbet, som hade haft sin rekvisition i väskan en hel månad, utan att hon hade kommit till skott. Själv vill jag helst ha sånt avklarat så fort som möjligt. Förrådet på jobbet öppnar halv åtta, så igår morse ringde jag och bokade tid för scanning av mina fötter idag på morgonen. Jag hade bara hunnit hem och vända efter att jag slutade, så istället för att ge mig ut i halkan, satt jag kvar i caféet en timme med mitt mobilspel och en stor mugg choklad. Den goda nyheten var att båda mina fötter äntligen har blivit likadana. Tidigare har företaget fått kosta på mig två par sulor, eftersom jag har haft en sort i ena skon och en annan i den andra. Nu stod jag likadant på båda fötterna. Jag står fortfarande för hårt på hälarna, men det är tydligen en arbetsskada efter många år på Kährs hårda golv. På hemvägen fick jag en pratstund med en bekant jag nästan aldrig träffar. Hon hade avvikit från sitt vanliga promenadstråk, och jag brukar inte vara på väg hem vid den tiden, så det måste ha varit ödet.