Mat och glass.

Att det numera är biltrafik på Storgatan här i Nybro är bra både för min ekonomi och min vikt. Så länge det var gågata tog jag flera vändor ner till centrum under min semester. Jag hittade alltid något att lägga pengar på varje gång, och åt jag därnere avslutade jag måltiden med en mjukglass. Glassen är visserligen fortfarande god, men det är inte lika mysigt att äta den, när man inte kan sitta längs Storgatan och titta på folk. På torget är det lite lugnare, men idag köpte jag både mat och glass i Parkgrillen, som ligger i andra änden av Storgatan. Sibyllagrillen vid torget är riven. MyWay har mjukglass, men den gången jag testade den smakade den surt. Mer än så behövs inte för att skrämma bort potentiella kunder. Vad gäller shoppandet så blev det förutom dom pennor som var huvudärendet ett par toppar. Jag klarade visserligen av årets klädinköp redan i april, men idag lyckades butik Julia locka in mig med hjälp av en klädställning ute på gatan. När jag kommer in på Elon är jag glad att jag bor i en tvåa. Där finns otroliga mängder med hyfsat onödiga prylar, som jag vill ha. Hade jag ett hus eller så, där jag fick plats med allt, skulle jag kunna tänka mig att shoppa loss rejält i den butiken. Nu konstaterade jag bara att dom har både sladdlösa strykjärn och kombinerad tvättmaskin och torktumlare, om mina inventarier skulle ge upp andan.

Åldern tar ut sin rätt.

Ibland blir det mera tydligt än annars att dom flesta av mina prylar har några år på nacken. Solglasögonen gick plötsligt rakt av, när jag skulle ta på mig dom midsommarafton. Några dagar senare skulle jag diska äggskivaren, och då hände exakt samma sak med den. Man får vara glad så länge det bara är billiga prylar. Jag är lite orolig för tvättmaskinen, för den har sedan länge passerat det antal år som en sån borde hålla. När kyl och frys gav upp andan ifjol var jag glad att jag bodde i hyreslägenhet, och slapp betala den själv.

Ny dator.

När jag cyklade till Bolaget i fredags svängde jag förbi Doff data. Dom brukar sätta upp en lapp på dörren om vilka veckor dom har semesterstängt. Den hade inte kommit upp ännu, så jag var inne och pratade lite dator, fast det närmade sig stängningsdags. Det var nog en bra idé att jag fick lite tid till eftertanke, istället för att bara rusa på som jag brukar. Min tanke direkt efter besöket var att inte köpa någon ny dator, utan bara uppgradera den jag har lite. Största anledningen till det var att jag verkar vara snudd på den enda i hela Sverige som älskar Windows 8, och den kunde man inte få längre. Det är framför allt startsidan jag är förtjust i, och den har dom tydligen tagit bort i tian. Under helgen hann jag först komma på idén att göra en liknande startsida till själva datorn som jag har på Internet. När jag sedan såg den vanliga startsidan, som jag aldrig använder, insåg jag att jag nog till och med kunde anpassa och vänja mig vid den. Doff har öppet den här veckan också, så igår var jag där och pratade en hel timme. Då visade hon mig hur Windows 10 såg ut, och så farligt var det väl inte. Hennes son satt bredvid och hävdade att tian hade det bästa från sjuan och åttan. Ungdomar brukar ha bra koll på sånt. Jag är inte mycket för att resa, så istället för att åka någonstans på semestern har jag bestämt mig för att lägga dom pengarna på en splitter ny dator. Jag byter varken bil eller mobiltelefon. Det kanske är lika bra att passa på att byta dator medan jag har råd, om jag ska gå ner i lön efter semestern. Vi lyckades snacka ihop oss om dom olika delarna, fast jag egentligen inte begriper så mycket om innanmätet i datorn. Jag har inte fått någon prisuppgift ännu, men dyrt räknar jag med att det blir. Dom bygger inte ihop datorerna själva längre, så jag lär få vänta på den till efter semestern, men den som väntar på något gott...

Vinkväll.

I mer än tjugo års tid har vi haft ett årligt arrangemang som vi kallar vinkväll på balkongen. Min bror har i alla år fått agera chaufför, så dom första åren var det bara svägerskan och jag som drack vin. Nu är deras barn vuxna och så har det tillkommit respektive. I år var det till och med ett litet barnbarn på knappt fyra månader med. Det blev helt omöjligt att hitta ett datum då alla hade semester, eftersom dom sista inte börjar sin förrän dom första har börjat jobba igen. Till slut enades vi ändå om att träffas igår. Vin drack vi visserligen, men balkongen var vi aldrig ens ute på. Gästerna brukar parkera sig där när dom anländer, men nu hade dom den goda smaken att sätta sig hos mig vid köksbordet. På det viset slapp jag springa fram och tillbaka medan jag satte blommor i vatten och annat. Förutom tio röda rosor fick jag en glasburk med godis, en multiöppnare och en ask från Ölandschoklad. Det företaget hade jag bara hört talas om innan, så den var riktigt roligt att få smaka. Vi brukar äta på Nybro kebab, men dom har stängt på måndagar, så det fick bli Baroness istället. Dom andra åt ändå kebab, men jag blev nyfiken på panpizza. Den var så stor att jag bara orkade halva och så god att jag vägrade lämna den ifrån mig, så jag tog med mig resten hem. Efterrättsglassen intog vi på Circle K. På kortet syns hela gänget på väg dit, även om jag och brorsdottern syns bäst. Den enda som är dold är den yngsta deltagaren i sin vagn. Kvällen avslutades med ett av mina nya spel.

Tvättat fönster.

Det känns lite kinkigt att tycka sig vara trångbodd ensam i en tvåa, samtidigt som andra bor två i en etta. Det är framför allt bänkar och garderober jag saknar. Den enda rejäla bänken i köket är diskbänken. Ska man sitta fler än fyra där ute blir det dessutom rejält trångt runt köksbordet. Det där med garderoberna är antagligen mest av godo, för jag har verkligen ingen plats för kläder jag inte använder. Men visst vore det härligt att bara kunna hänga upp och in kläder, utan att behöva trixa och tänka sig för. I en lägenhet jag hade när jag bodde i Kalmar hade man förrådet inne i lägenheten. Förutom att det blev som en stor walk in closet, så hade man allting man behövde stuva undan föredömligt nära. Vi fick hiss här för tjugofem år sedan, men i mitt trapphus går den över huvud taget inte upp till vinden. Den absolut enda gången jag är glad att jag inte bor större är när det är dags att tvätta fönster. Det har i och för sig blivit smidigare på senare år. Först köpte jag en Kärcher, och sedan dess är det slut med allt slabb. Sedan jag möblerade om i sovrummet slipper jag dessutom klättra på skrivbordet för att komma åt fönstren och att hänga upp gardiner här. Att stryka gardinerna är det största jobbet. Just då funderar jag på om inte en kappa över varje fönster skulle räcka. I verkligheten vill jag ha så mycket inramande gardiner som det bara går. Det blir många kvadratmeter tyg att stryka.

Jobbväskan.

Till hörselkåporna jag använder på jobbet finns något som jag just googlade mig fram till heter komfortkragar. Dom håller undan det värsta av svett och damm. Jag brukar passa på att byta dom om jag är tidig någon kväll, och har ett par minuter på mig innan det är dags att börja jobba. Då har dom gamla oftast inte hunnit bli så smutsiga att man tänker på det, men skillnaden mot dom nya kritvita är påtaglig. I onsdags kväll kändes det som lite överkurs att byta dom, när det bara var några timmar kvar till semestern. Samtidigt vet jag ju hur fort dom här veckorna går, och att det kan vara skönt med rena lurar när det är dags igen i augusti. Problemet är att mina kåpor blir lika geggiga inuti av allt jox jag använder för att styla håret. Jag har sett dom som sätter in mittbiten från kragen i själva luren, men jag har någon idé om att det måste dämpa ljudet från musiken jag lyssnar på. Jag har försökt skrapa bort skiten på jobbet utan att lyckas. Nu bar jag hem lurarna, och med lite envishet lyckades jag pilla bort långa remsor av smuts. Så har jag diskat muggen, som jag annars bara sköljer ur, lite mer seriöst. Burken jag har Crostini i hade jag nog inte diskat sedan jag fick den. Vattenflaska tog jag helt enkelt en ny. Jag använder vanliga saft- eller läskflaskor. Nu är jag redo att ta mig an mitt nattjobb igen, även om jag hoppas att dom närmaste fyra veckorna blir låååånga.

Åttonde juli.

Den åttonde juli handlar många av mina dagboksanteckningar om personer och händelser jag inte minns alls. Jag har till exempel inget minne av att folk har sovit över hos mig. 1975 var det en några år yngre tjej som tydligen sov hemma hos mig två nätter i rad. Jag bodde kvar hos mina föräldrar, och hennes familj hade stuga nere vid hamnen. 1988 bodde jag i Oskarshamn, och hade besök av min bror och hans gravida hustru. Att dom hälsade på minns jag, men inte att dom sov över. 1980 var jag uppe hos Elisabeth och fikade. Det är såna gånger jag önskar att jag hade skrivit efternamnet på folk, för jag har ingen aning om vilken Elisabeth. 1986 hade tydligen jag och en väninna en helkväll som jag inte alls kommer ihåg. Vi bodde i Kalmar, men körde upp till Oskarshamn där det dansades kultis på tisdagarna. Före och efter dansen fikade vi hos olika kompisar. Jag har förstås gjort mycket som jag minns också den åttonde juli. Dansat på Lundegård på Öland och på Badholmen i Oskarshamn, solat i Sandby på Öland och Bergavik i Kalmar, hälsat på morfar tillsammans med mamma och sovit över hos en arbetskamrat i Långasjö, eftersom vi festade halva natten. På nittiotalet bodde pappa ensam sedan mamma hade gått bort. I början av juli 1995 hälsade jag på honom några dagar, och den åttonde var vi hos hans flickvän i Borgholm. Kortet på dom båda är taget några år tidigare. 2003 hade pappa just fått en stroke, så då besökte jag honom på Kalmar lasarett istället. 2007 gick han bort. Då bodde jag några dagar ensam i huset på östra Öland på semestern, medan vi höll på och röjde där.