Blogg 14/3 2021.

 Deltidsbrandkåren i Orrefors har problem med att få ihop folk. Om man inte lyckas rekrytera deltidsbrandmän kan stationen göras om till räddningsvärn eller läggas ner. När man i tidningen skulle förklara vad ett räddningsvärn var för något blev man ofrivilligt (?) roliga. Man skrev att ”Ett räddningsvärn bygger på frivillig beredskap - att man ryker in i mån av tid.” Lite kul blev det, även om jag anar att man bara har råkat missa ett C.
Så läste jag om Bigso, ett företag som ligger bara ett par hundra meter härifrån. Åtminstone är det vad jag alltid har trott. Nu förstod jag att det visserligen producerades förvaringsboxar i den lokalen när jag flyttade hit, men att tillverkningen flyttade utomlands redan för arton år sedan. Från att ha varit runt sjuttio personer i produktionen här, arbetar numera sjutton personer på huvudkontoret i Nybro med egen produktutveckling, administration och ledning. Det känns som en så pass stor neddragning att jag bör ha läst om den när det skedde, men det är ingenting jag minns. Nyheten nu var hur bra det går för dom trots pandemin eller snarare tack vare den. När allt fler har lagt tid på att få ordning i hemmet har efterfrågan på produkter för hemförvaring ökat, speciellt under hösten.

Blogg 13/3 2021.

Att det numera bor en person till med samma efternamn som jag på min adress, ger stundtals upphov till förvirring. Det har hänt både att killen på första våningen har fått mina blommor och att hans beställda pizza har levererats till mig. När blomsterhandeln ringde och aviserade att blommor var på väg nu i veckan, sa jag därför särskilt till om det där med tredje våningen. Taxichauffören som skötte leveransen gjorde det också till rätt dörr, även om jag tycker att han bar sig lite besynnerligt åt. Han knackade nämligen på dörren istället för att använda ringklockan. När jag gick och öppnade hade han lagt blombuketten utanför och var själv på väg ner i hissen. Han kunde knappast ens vara säker på att någon hade hört hans knackning. Det enda jag såg av honom var när han klev in i sin bil och körde härifrån. Blommorna från min äldste bror var hur som helst mycket vackra. Buketten växer dessutom fortfarande, eftersom den innehöll någon typ av stora knoppar som slår ut efterhand. Struten med chokladtryffel som följde med är däremot historia sedan länge. Dom var på tok för goda för att jag skulle klara av att spara dom någon längre stund.

Blogg 12/3 2021.

 Jag gick med i Brottsofferjouren medan jag jobbade ihop med Carina. Hon var volontär där och ägnade en del av sin fritid åt att tala i telefon med människor som hade råkat illa ut. När Carina gick bort fortsatte jag ändå mitt medlemskap. Någon liten nytta ville jag gärna tro att dom där kronorna gjorde. Det enda jag hörde från dom var annars inbetalningskortet på medlemsavgiften en gång om året och deras tidning Brottsoffer som kom fyra gånger varje år. När jag slutade jobba drog jag in på så många utgifter som möjligt och det här var en av dom. Jag tänkte att det skulle räcka att sluta betala medlemsavgiften, men tidningen fortsatte komma ändå. Jag tänkte att dom fick skylla sig själva om dom fortsatte skicka den. Till slut fick jag ändå dåligt samvete och slängde iväg ett mail till dom. Flickan som svarade skulle ta bort min adress och jag skulle inte få någon tidning mera. Häromdagen kom den i alla fall. Nu känner jag att jag har gjort vad jag kan för att slippa den. Innehållet intresserar mig inte speciellt mycket, så jag bläddrar mest bara igenom den innan den hamnar i tidningscontainern. Dit går annars extremt lite sedan jag slutade prenumerera på morgontidningen i papper.

Blogg 11/3 2021.

 Klara var min svägerska under några år på sjuttiotalet. Hon och hennes man bodde i en lägenhet i Kalmar. Där var vi många gånger och spelade kort och Yatzy eller bara umgicks i största allmänhet. Ibland blev det rena nattmanglingarna. Vi firade in nyåret 1979 hos dom och sov över där. Vid något tillfälle var vi med pappa på hans fiskebåt och pilkade torsk. Efteråt stod Klara och jag i vårt lilla kök och fileade dom uppdragna fiskarna. Hon och hennes man hade aldrig lyckats få barn, men när hon var 34 kom en efterlängtad son till världen. Klaras bror och jag var sedan länge separerade, men jag var ändå och hälsade på henne och gossen några gånger. När en ny man i mitt liv ondgjorde sig över att hans ex fortsatte umgås med hans syster, insåg jag att det kanske inte var någon bra idé. Min bror och jag sprang på Klara och hennes man på Ölands köpstad flera år senare, men annars har jag inte träffat henne på nästan fyrtio år. Kortet är taget 1976. Eftersom det är så jag minns henne har hon aldrig åldrats för mig. Häromdagen såg jag Klaras dödsannons. Hon skulle ha fyllt 74 i oktober.

Blogg 10/3 2021.

 Min sextionde födelsedag firade jag med att högst tillfälligt bli sambo med min särbo. Vi ville inte boka någon hotellvistelse under pågående pandemi, men mannen i mitt liv gjorde verkligen allt för att jag skulle få samma service. Han bjöd på riktiga hotellfrukostar och massage värdig vilket SPA som helst. När vi skulle sova lät han mig ta både hans täcke och kudde, eftersom jag tyckte dom var bättre än det som låg på ”min” sida av sängen. Middagen på min födelsedag fick jag välja. Då blev det pizza, eftersom jag inte hade ätit det på ett helt år. I present av honom fick jag dom två paren med örhängen som syns på bilden nedan. Dom låg i en ask med texten ”astrid & agnes”. Det var ett passande namn, med tanke på att min mormor hette Astrid och hennes mamma Agnes. Mannen hade köpt allt som han vet att jag tycker om i fikaväg. Tårtan bjöd Kvantum på. Min äldste bror skickade blommor. Den andre träffade vi utomhus, där han överlämnade bukett och paket från sin flock. Sammanfattningsvis blev det ett firande helt i min smak och jag känner mig mycket nöjd med min dag. Att jag skulle vara sextio år gammal är lite svårt att ta in, men jag kanske vänjer mig vid det också.

Blogg 9/3 2021.

 Stundtals tror jag att det är tur att mannen i mitt liv och jag inte bor under samma tak. Jag vill gärna ha musik på när jag städar, duschar eller gör någonting annat tråkigt. Han är mera en sån som sitter och lyssnar aktivt när han har musik på. Klockradion har jag inställd på radiostationen Rockklassiker. Har jag svårt att komma ur sängen ligger jag gärna kvar och lyssnar på musik medan jag samlar kraft. En förmiddag hann jag sätta mig upp, men inte stänga av radion, innan dom började spela en riktig skrål-låt. En sån där som man bara måste sjunga och digga med i. Då var jag extra glad att vi inte bor ihop. Jag tvivlar på att särbon hade klarat upplevelsen av en tjock liten tant, som satt spritt naken på sängkanten och ylade ”You give love a bad name” för full hals. Att han gör allt för mig när vi väl träffas är det väl ingen som tvivlar på. Jag insåg när jag kollade bland glödlamporna på Kvantum att dom små klotlamporna, som jag köper till flera av mina prydnadslampor, eventuellt höll på att försvinna. Jag köpte några extra för säkerhets skull. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade glömt att kolla storleken på sockeln. Den som traskade tillbaka med lamporna var förstås min rara särbo. Det visade sig att förklaringen till den felaktiga sockeln var att den modellen jag skulle ha var slut.

Blogg 8/3 2021.

 Saker och ting har en kuslig förmåga att försvinna hemma hos mig, fast jag inte bor på mer än 54 kvadratmeter. Gäller det ingenting dyrt så har det till och med hänt att jag har gett upp och köpt nytt när sökandet har varit resultatlöst. Ibland händer det faktiskt tvärtom att jag hittar någonting som jag inte visste att jag hade. Senast var det ett halvkilo blandfärs, som hade hamnat under spenaten i frysen. Det har hänt ett par gånger att jag inte har fått tag i någon mindre förpackning än ett helt kilo. Behöver jag då bara ett halvt så delar jag den och fryser ner hälften, till nästa gång jag ska laga någonting med färs. Eftersom jag har full koll på det där med mitt dåliga minne, hade jag mycket ordentligt skrivit på förpackningen vad den innehöll. Tyvärr hade jag inte noterat något datum, så åldern på färsen var aningen diffus. Jag tror inte att det var så jättelänge sedan det blev sådär senast. Å andra sidan visade sig en tub med salva, som jag trodde var hyfsat ny, vara tjugo år gammal. Min tidsuppfattning är inget vidare längre. Samma dag som påsen med färs dök upp i frysen, gjorde jag ett fynd i ett annat skåp. Jag har staplat askar med olika specialplåster i medicinskåpet. Nu hittade jag två, som uppenbarligen hade hamnat hängande på en krok, innan jag började stapla. Dom har jag inget som helst minne av att ha placerat där ens sedan jag hittade dom.