Blogg 7/7 2023.

 Igår eftermiddag satte jag och min älskade ledsagare kurs mot länssjukhuset igen. Jag tog regnjackan, eftersom det ändå kändes som om jag ville ha någonting långärmat. Det visade sig vara en god idé, för innan vi hann fram till busshållplatsen kom det en skur, även om den var liten. Själva hållplatsen höll en kille med grävmaskin på att snygga till. Det innebar att bussen fick stanna en bit bort, men den stannade som väl var. Vårt val av säte blev inte så bra för mig, som hamnade på ett där ryggstödet var halvt nerfällt. Jag trodde att jag endera skulle kunna ligga så alternativt lyckas fälla upp det, men ingetdera fungerade. Det slutade med att vi hamnade på varsin sida om mittgången. Därav det fina kortet på mig. Sitter fotografen precis intill brukar det bara bli en suddig bild på min dubbelhaka. Snarkskenan hade kommit tillbaka från reparatören, så vi hade inte åkt i onödan. Besöket gick på några minuter och vi kom med vändande buss hem. Medan jag var hos tandläkaren hade min älskade särbo köpt gofika, som vi festade på när vi var hemma igen.

Blogg 6/7 2023.

 Min tanke efter utrensningen i förrådet när min bror var här, var att det borde gå att få lite bättre översikt där uppe. Nu har jag gjort ett seriöst försök och där känns fortfarande lika fullt med prylar. Det var förmodligen överfullt, innan vi körde det där lasset till tippen. Den innersta delen av förrådet, där det är snedtak, går över huvud taget inte att ta sig in i. Jag saknar verkligen containern som fanns utanför huset när jag flyttade hit. Då kunde man bära ner sånt man ville göra sig av med vilken dag som helst. Å andra sidan finns där massor som inte är skrymmande, som jag borde klara av att kasta. Fast då infinner sig alltid den där känslan av att det kan vara bra att ha. Det borde definitivt gå lättare för mina efterlevande att tömma hela förrådet den dagen jag inte finns kvar och känner så. Det senaste rensningsförsöket blev mest ett evigt plockande och flyttande fram och tillbaka, som det brukar bli. En enda kasse fick jag ihop med sånt som jag lyckades slänga.

Blogg 5/7 2023.

 I förrgår tajmade jag cykelturen till Kvantum perfekt med vädret. Regnet öste ner medan jag gjorde mig klar för att åka, men när jag kom ut tittade solen fram. Jag hade tagit regnjackan för säkerhets skull, men det var soligt på hemvägen också. Jag hade hunnit in i köket, innan det började regna igen. Det var skönt att ha någonting långärmat, för när jag gav mig iväg var det bara sexton grader varmt och blåste småjäklar. Som tur var åt rätt håll för mig. Det hade varit värre med motvind när jag skulle hem igen med fullastad cykel. På Kvantum skulle jag bland annat ha smördegsplattor. Dom hade som allting annat bytt plats, så först höll jag inte på att hitta dom alls. När det stod ”vegansk” på dom blev jag osäker på om det var den sorten som jag brukar köpa. Den texten kände jag inte alls igen, men vikten stämde. Jag måste ha missat den märkningen förut. Det fanns en sort till, men dom vägde mer och var dyrare. På dom stod det ”smördeg av smör”. Man kan undra vad den veganska är gjord av och varför den får heta smördeg över huvud taget.

Blogg 4/7 2023.

 Dagens telefontid med onkologen blev perfekt på alla punkter. Det är inte kul att bli väckt av telefonen och inte lätt att svara om man står i duschen. Nu ringde läkaren när jag precis hade kommit ur sängen. Det var en mycket trevlig tjej, så enbart den psykologiska biten var guld värd. Hon talade dessutom svenska och hördes klart och tydligt i min telefon och sånt underlättar ju. När man varken förstår eller hör vad läkaren säger kan det bli jobbigt. Jag har äntligen lärt mig att den gamla medicinen heter Letrozol, så nu byter vi till en med namnet Exemestan. Namnen blir bara krångligare. Min älskade särbo har lyckats få en pratstund med läkaren som opererade mig, medan jag har varit inne på sjukhusbesök. Han har hävdat att min behandling varken kunde ge ledvärk eller viktökning. Samtidigt står det som dom två vanligaste biverkningarna i Fass. Han påstod också att det var helt galet att göra uppehåll i medicineringen i sex veckor. Redan efter två kunde cancern börja sprida sig, om någon cell kom lös. Läkaren jag talade med idag förstod inte heller varför han hade sagt så.

Blogg 3/7 2023.

 Jag hade inte använt vinglasen/finglasen sedan jag fick den stora diskmaskinen. Halva tanken med dom är att dom är så pass oömma att man slipper diska dom för hand. Under midsommarveckan blev dom använda ett par gånger och det framkom att dom var helt omöjliga att ställa in i den nya diskmaskinen. I två av rännorna fick dom inte plats och i dom två andra ramlade dom omkull. Som tur var nämnde jag det, för det visade sig att den yngre av mina bröder hade en lösning på det problemet. Han lutade dom på ett sätt så att dom nästan halvlåg. Min fråga var om dom verkligen kunde bli rena så, men det var inga problem. Dessutom slapp jag irritationsmomentet med vattnet som brukar vara kvar i botten på foten efter disk. Nu kunde det rinna undan och glasen var torra när jag skulle ställa in dom i skåpet. Det som fascinerade mig mest på midsommardagen var annars min brorson, som kunde sköta sitt jobb härifrån. Istället för att köra till Öland, loggade han bara in på någonting i datorn och löste problemet på distans. Dessa moderniteter!

Blogg 2/7 2023.

 Det jag saknar mest, förutom min själs älskade, från min vecka som sambo är att få hjälp med att smörja in ryggen efter duschen. Han skulle säkert komma hit och göra det om jag bad honom, men jag är ju egentligen inte handikappad. Jag har bara lite svårt att nå och så är det så himla skönt när han gör det. Något jag saknar mindre är att ha allting jag behöver i badrummet i en necessär. Särskilt som det inte finns någonstans att ställa den i hans badrum, eftersom han inte har någon tvättmaskin. Jag får rota runt i den så gott jag kan, medan den hänger på ett par handdukskrokar. Det allra bästa med att flytta hem igen var ändå duschen. Hos särbon får man duscha väldigt försiktigt och helst bara spruta vatten rakt neråt, om det inte ska bli översvämning. Innanför mina duschväggar kan man dra på för fullt åt nästan vilket håll man vill.

Blogg 1/7 2023.

 Jag är en stor vän av fasta rutiner. Det innebär att jag tar min motionsrunda innan jag ger mig i kast med städning och annat hushållsarbete. Igår insåg jag ändå att om det går ett någorlunda smalt bälte med regn över Nybro på förmiddagen (se bild), kanske jag inte behöver ge mig ut just då. Jag tog alltså tag i det som skulle tas tag i här hemma och käkade dessutom lunch tillsammans med mannen i mitt liv. Medan vi satt och pratade gick hans glasögonbågar sönder under mystiska omständigheter. Jag hade tänkt cykla runt Circle K och RIA, men ändrade snabbt min rutt för att komma förbi optikern. Där möttes jag av en låst dörr. Dom stängde vid ett på fredagarna under sommaren och klockan var fem över. Jag cyklade till Kvantum med paketet som skulle iväg. Medan jag stod i kö där messade särbon att Bellis blomsterhandel kanske hade någon vas som den jag var ute efter. Jag hade tänkt köpa en begagnad, men dom hade halva priset på nästan allting, så det fick bli en jättelik vas där. Det är när någon kommer med långskaftade rosor, som dom jag hade innan inte räcker till. Har nu folk betalat extra för dom där långa skaften, känns det lite fånigt att genast kapa dom.