Dagens telefontid med onkologen blev perfekt på alla punkter. Det är inte kul att bli väckt av telefonen och inte lätt att svara om man står i duschen. Nu ringde läkaren när jag precis hade kommit ur sängen. Det var en mycket trevlig tjej, så enbart den psykologiska biten var guld värd. Hon talade dessutom svenska och hördes klart och tydligt i min telefon och sånt underlättar ju. När man varken förstår eller hör vad läkaren säger kan det bli jobbigt. Jag har äntligen lärt mig att den gamla medicinen heter Letrozol, så nu byter vi till en med namnet Exemestan. Namnen blir bara krångligare. Min älskade särbo har lyckats få en pratstund med läkaren som opererade mig, medan jag har varit inne på sjukhusbesök. Han har hävdat att min behandling varken kunde ge ledvärk eller viktökning. Samtidigt står det som dom två vanligaste biverkningarna i Fass. Han påstod också att det var helt galet att göra uppehåll i medicineringen i sex veckor. Redan efter två kunde cancern börja sprida sig, om någon cell kom lös. Läkaren jag talade med idag förstod inte heller varför han hade sagt så.
Inte bra med dubbla budskap! Hoppas att den "nya" medicinen är lindrigare, men ändå effektiv! Kram!
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera