Blogg 31/10 2025.

 Till vardags gör jag ett kort styrketräningsprogram. Från början var det mest för min onda nackes skull. Efter canceroperationen för några år sedan insåg jag att övningarna liknade dom jag borde göra för att behålla rörligheten där jag var opererad. Direkt efter operationen var jag däremot inte så sugen på några träningspass. Under cellgiftsbehandlingen kom jag inte ens ur sängen vissa dagar. Jag gjorde uppehåll så pass länge att jag hade svårt att minnas exakt vad jag brukade göra när jag skulle börja med mina övningar efteråt. Nu när jag är nyopererad igen känner jag likadant. Jag kom ihåg det där med hur mycket jag hade glömt förra gången och kände att det kunde vara smart att skriva in alltihop i datorn. Jag började med att kolla om jag möjligen hade gjort det redan för tre år sedan och det hade jag förstås. Det kom jag inte heller ihåg, men smart var det ju.

Blogg 30/10 2025.

 När jag höll på och flaxade runt med mina mediciner inne på sjukhuset insåg jag så småningom att dom jag skulle sluta ta nog fanns kvar i dosetten i alla fall. Det är ju inte lätt att se vilket piller som är vad när man inte har originalförpackningen med sig att jämföra med. När jag kom hem fick jag pilla ut dom som inte skulle tas ur samtliga fack. Att jag redan trodde mig ha slopat dom hängde ihop med att en av mina läkare frågade hur jag mådde. Jag beklagade mig över mina värkande leder, som jag trodde hade med aromatashämmarna att göra. Han sa då att statinerna kunde ge liknande biverkningar och föreslog att jag skulle göra uppehåll med dom och se om jag mådde bättre. Det var alltså dom jag inte hade laddat i dosetten. På sjukhuset berättade någon om en patient som till slut hade fått steloperera en tå efter att ha tagit statiner, så nu vågar jag nog aldrig börja med dom igen.

Blogg 29/10 2025.

 Det är tydligen ingen hejd på vad man kan ge den stackars sköldkörteln skulden för. En medpatient hävdade att hon hade fått svårt att minnas namn på grund av den. Det har jag också, men jag trodde väl snarare att det hade med åldern att göra. Häromdagen hade jag min lilla trappstege framme, eftersom det jag behövde stod på en hylla dit jag inte nådde. När jag hade ställt tillbaka stegen på sin plats insåg jag att jag däremot inte hade återbördat flaskan till sin plats uppe i skåpet. Det hade väl varit smart att passa på medan jag hade stegen framme. Mest av allt snurrar jag till det med alla mina mediciner, vilket förstås kan vara lite läskigt. När jag skulle övernatta på sjukhuset hade jag tagit med mig min dosett. På plats blev jag orolig för att jag hade medicinen kvar i den som jag skulle sluta ta efter operationen. Några timmar senare slog det mig att jag hade låtit bli att fylla på av den när jag fick operationstiden. 

Blogg 28/10 2025.

 Redan när jag besökte bokhandeln förra gången hade dom fått hem almanackor för nästa år. Dumt nog kollade jag aldrig vad dom hade, eftersom jag mindes det som att Kvantum brukar ha mer exakt vad jag behöver. Dom senaste veckorna har jag kollat onlinebutiken flera gånger. Det jag sökte har inte dykt upp, men jag litade inte på att det inte fanns i den fysiska butiken i alla fall. Igår traskade jag därför bort till Kvantum, bara för att få veta att dom saker jag hade önskat mig hade utgått. På hemvägen stannade jag till vid bokhandeln och där fanns i gengäld exakt dom prylarna jag ville ha. Det var förstås skönt att slippa kompromissa med någonting man ser varje dag. Däremot grämde mig den extra  svängen till Kvantum lite, även om jag antar att det bara är nyttigt att röra på sig så mycket som möjligt.

Blogg 27/10 2025.

 Att kaos är granne med Gud är ett uttryck som har funnits med mig så länge jag kan minnas. Man kan undra varför, för det var ursprungligen Erik Johan Stagnelius som skrev det. Jag har inget som helst minne av att vi var så litterära i mitt föräldrahem så vi läste Stagnelius. ”Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud” löd hela meningen. På åttiotalet skrev Lars Norén en pjäs som han kallade ”Kaos är granne med Gud”. Honom har jag definitivt aldrig haft något till övers för. På vad som förhoppningsvis blev min sista arbetsplats stämde det där citatet extra väl, för där infann sig kaos med jämna mellanrum. Då var det en tröst att veta att man åtminstone var nära vår herre. Ett litet problem uppstod med dom medarbetare som var för unga för att vare sig ha läst Stagnelius eller sett Norén. Dom hade ingen aning om vad jag talade om.

Blogg 26/10 2025.

 Ett av mina favoritspel heter Number match och jag spelar det både på datorn och i telefonen. Jag uppskattar storleken på spelen i datorn mera och där stängs det inte av för reklam stup i kvarten. Samtidigt är förstås telefonen enklare att ha med sig och plocka fram. Man kan ta bort siffror som antingen är samma eller blir tio när man lägger ihop dom. Att man kunde ta bort dom som låg på en rät linje utan hinder emellan begrep jag redan från början. Men så fanns det något läge när man kunde ta två från olika rader och hur det gick till dröjde det bra länge innan jag lyckades räkna ut. Jag chansade mest och ibland fungerade det. Till slut insåg jag att den sista siffran på en rad kunde tas bort med den första på nästa rad. Det underlättar ju att förstå vad man gör. Jag dubbelkollade nu och då hade spelet försvunnit från den plats jag hade en länk till. Alla håller tummarna för att jag hittar det någon annanstans!

Blogg 25/10 2025.

 Jag har en vanlig kökspall i vardagsrummet, som jag använder när jag broderar. Jag sätter fötterna på pinnen som finns under själva sitsen, för att få broderiet närmare ögonen. Under benen på pallen har jag möbeltassar, men häromdagen var en av dom plötsligt försvunnen. Jag hittade den till slut under skrivbordet i sovrummet. Man får väl anta att den hade fastnat under min strumpa, följ med dit och sedan lossnat där. Udda strumpor verkar vara ett problem som många har. Själv har jag löst det genom att enbart köpa enfärgade svarta strumpor. Då går alla att para ihop med alla. När jag någon gång får kasta en som det har gått hål i är det bara att vänta tills det händer igen. Då har jag jämna par igen så länge det varar. Nyligen blev jag lite fundersam. Jag fick en strumpa över när jag hängde dom på tork, fast jag inte kunde minnas att jag hade slängt någon. Det visade sig snabbt att det var den mänskliga faktorn som hade varit framme. Jag hänger alltid strumporna parvis, men nu hade jag råkat hänga upp en ensam strumpa på ett annat ställe på torksnurran.