Kläder.

På bilden från skyttebanan som jag lade upp igår kände jag knappt igen mig själv, och jag kan inte säga exakt vilket år den var tagen. Däremot minns jag byxorna jag hade på mig. Det beror antingen på att dom var extremt sköna, eller det faktum att jag aldrig har varit mycket för att shoppa kläder. Några år under dom sena tonåren i det närmaste levde jag i ett par gröna gabardinbyxor. Jag tvättade dom och tog på mig dom igen. Numera går jag in i butik Julia en gång varje år. Då fungerar butiksinnehavaren som personal shopper, och jag handlar kläder för hela året. Det är verkligen bara hon som klarar av det. Jag försökte en gång när hon hade semester, men tillsammans med kvinnan som jobbade i butiken istället hittade jag absolut ingenting. Att gå in på Lindex, där hela tanken verkar vara att man ska klara sig själv, är bara inte lönt. Det har hänt att jag har gått ut från någon av dom andra klädbutikerna också, när jag inte har fått hjälp. Jag har alltid trott att det där med att shoppa kläder är ett kvinnligt nöje, men till och med min äldste bror är mer road av det än vad jag är. Jag vill gärna veta exakt vad jag är ute efter. Antingen vet jag det själv, eller också berättar min personal shopper det för mig. Dom hetaste diskussionerna med henne brukar röra vilken storlek jag ska välja, eftersom jag trivs bäst i löst och ledigt. Hemma går jag alltid i joggingbyxor och för stora tröjor.