Blogg 31/12 2022.

 Eftersom jag bor i en hyfsat liten håla handlar jag mycket av det jag behöver på Internet. Under dom mer än tjugo år som jag har haft dator har jag gjort affärer på så många olika webbsidor att jag omöjligt kan komma ihåg vilka. Däremot har jag antecknat dom, så jag vet vilka jag har konto hos och vilket lösenord jag har på respektive sida. När vi bytte Internetleverantör tänkte jag aldrig på att det hade varit smart att gå in på alla dom sidorna och ändra min mailadress. Problemet där jag eventuellt har missat att anteckna lösenordet är att om jag vill byta till ett nytt så skickas det till mailen. Och post till den adressen når mig alltså inte. Senast jag fick problem hade jag lösenordet kvar, men hade lite otur när jag tänkte. Det slog mig aldrig att jag bara kunde ändra adress, utan jag skapade ett helt nytt konto. När jag kom till betalningen fungerade inte den, eftersom min postadress var registrerad på en annan användare. Då kom jag på tanken att byta mailadress till det gamla kontot. Det fungerade inte heller, eftersom jag hade använt den adressen till det nya. Till slut löste jag det genom att ta till min Gmail-adress.

Blogg 30/12 2022.

 När jag flyttade till Nybro för många år sedan bodde det en äldre kvinna som hette Sara i mitt hus. Vi blev evakuerade under tiden man gjorde ett stambyte, eftersom man passade på att renovera resten av huset samtidigt. Lite stökigt blev det med alla prylar som skulle magasineras och sedan flyttas tillbaka, när allt var klart. Jag fick vänta länge på dom som skulle flytta tillbaka mig, eftersom dom enbart hade tagit det som stod undanställt från mitt förråd. Som väl var hade något snille tyckt att det borde vara mer än så, så dom hämtade mig och mina möbler till slut. För Sara försvann en handdammsugare i flyttkaoset. Hon berättade att hon hade köpt den när hennes gubbe började bli till åren och smulade omkring sig när han åt. När jag köpte min var tanken att slippa dra fram den stora dammsugaren varje gång det hade blåst in barr och löv på balkongen. Till just det fungerade den inget vidare. Jag frågar mig ändå ofta hur jag klarade mig utan den i så många år, för till nästan allting annat är den perfekt. Nyligen använde jag den till och med som Sara använde sin. Jag åt knäckebröd med en riktig duk på köksbordet. Enda sättet att få upp smulorna från den var med handdammsugaren.

Blogg 29/12 2022.

 Ingen kan säga annat än att min bror och jag är flexibla med vårt julfirande. I år var jag och särbon hemma hos honom och hans fru och åt julmat redan den femtonde december. Bland mina minnen på Facebook noterade jag att jag var där och firade jul på annandagen för fyra år sedan. Att julafton infaller på exakt rätt datum känns inte helt livsviktigt.
Ibland känns det som om sånt som har med Internet att göra får mig att hamna i någon typ av moment 22. Som häromdagen när jag tröttnade på reklammailen från ett företag. Jag klickade på länken där man kunde avanmäla sig från deras reklamutskick. Svaret jag fick när jag försökte, var att jag aldrig hade anmält mig med den mailadressen och alltså inte behövde avanmäla mig. Varför i helsike skickar dom sin reklam då?
Jag fick ett SMS om ännu ett paket som skulle levereras av DHL. Jag bokade hemleverans och hoppades att dom hade mitt telefonnummer, så dom kunde avisera sin ankomst. Jag tyckte att avsändaren borde ha varit skyldig att uppge det. Först en halvtimme senare slog det mig att dom måste ha haft mitt nummer för att kunna skicka det där messet.

Blogg 28/12 2022.

 Elektriska prylar känns ändå lite tveksamt att köpa begagnade, så till slut handlade jag en ny golvlampa i en nätbutik. Den skulle forslas från Växjö till Nybro, en sträcka på knappt sju mil fågelvägen. Bilvägen blir det en mil till, men jag trodde ändå aldrig att det kunde ta så lång tid som det gjorde för DHL. Efter ett dygn hade paketet rört sig från Växjö till Växjö. Ett dygn senare var det framme i Oskarshamn. Vem hade ens trott att Oskarshamn låg på vägen mellan Växjö och Nybro? Jag hittade ingenstans där man kunde se mer exakt var paketet befann sig, så till slut ringde jag deras kundservice. Det var ett evigt knappande med olika nummerval, innan jag till slut fick tala med en levande människa. Som jag fattade henne var mitt paket framme i Nybro och jag borde få en avisering inom någon timme. Det fick jag inte. Jag väntade länge med att uträtta några andra ärenden. När jag fortfarande inte hade hört något gick jag på hemvägen för säkerhets skull in på utlämningsstället och frågade. En mycket serviceinriktad kille lyckades leta fram mitt paket, fast det inte alls såg ut som jag beskrev det. Enligt säljaren skulle det ha varit en och en halv meter långt, men i verkligheten var lampan nermonterad till ett behändigare format.

Blogg 27/12 2022.

 Jag är uppenbarligen långt ifrån ensam om att snarka, när jag sover. Jag sätter sedan många år tillbaka ett plåster över näsan för att vidga andningsvägarna. Jag gör det visserligen mest för att lindra nästäppan, men dom kallas i alla fall för snarkplåster. I reklamen kan man läsa: ”Plåstret vidgar näsvingarna och kan därmed lindra täppta näsor vid förkylning och allergi. Kan även minska och förhindra snarkningar.” Orsa kompani lovar ingenting bestämt. Att döma av hur ofta dom är tillfälligt slutsålda på nätapoteken, så är det många som använder dom. Jag skiftar lite mellan vilket av apoteken jag handlar på. Dels beroende på vad jag ska ha, men ibland väljer jag beroende på att en viss vara är billigare eller att den bara finns hemma på det ena apoteket. Häromsistens var det så med dessa snarkplåster. Apotek Hjärtat väntade på att få hem dom, men på Apotea fanns dom att köpa. Tills man kom till kassan då. Där visade det sig att dom hade valt att se bristen som en fördröjning av leveransen. Man fick helt enkelt vänta på sitt paket några dagar extra.

Blogg 26/12 2022.

 Hur den yngre generationen av journalister behandlar svenska språket upphör aldrig att förvåna mig. Allt som oftast blir folk puttade, fast följderna tyder mer på att dom har fått en rejäl knuff. Efter en olycka nyligen kan jag tänka mig att man var osäker på skadeläget. Texten löd: ”Enligt SOS alarm ska ingen person blivit lastad i ambulans.” Förutom att jag tycker att det borde heta ha blivit, så är jag inte helt säker på om man lastar människor över huvud taget.

Jag följer en del Ölandssidor på Facebook, eftersom jag har mina rötter där. När man lägger upp riktigt gamla bilder där, är det sällan på någon jag känner igen. Tidningsurklipp förekommer också hyfsat ofta. När någon hade lagt upp förlovningsannonserna från julen 1944 trodde jag det var helt kört, men jag skummade ändå namnen. Bland dom nyförlovade hittade jag ett par bekanta till mina föräldrar. Fast hon blev nästan nittio och han ännu äldre, är dom borta båda två sedan mer än tio år.

Blogg 25/12 2022.

 Julafton firades mycket traditionellt, fast det bara var min älskade särbo och jag. Julbordet avåt vi redan till lunch. På kvällen blev det julgröt. Vi hade visserligen inget hemlagat godis, som det vi bjöds på i Kåremo för en dryg vecka sedan. Här fanns desto mera choklad, eftersom vi hade fått ett par chokladaskar i gemensam julklapp. Jag fick dessutom ett senilsnöre till glasögonen, eftersom min vanligaste fråga numera verkar vara var jag har lagt dom. Av min själs älskade fick jag härliga myssockar med halkskydd. Jag är alltid kall om fötterna och mina golv känns extremt hala. Så fick jag nya kökshanddukar. Jag har lyckats sticka hål i varenda en av dom gamla, när jag har torkat knivar. Den allra finaste julklappen var ett gäng hemkörningar av mat från Kvantum. Det är verkligen ljuvligt att slippa cykla hem därifrån med fullastad cykel i kyla och halka nu på vintern. Min älskade är minst lika frusen som jag, så han fick tröjor. Det går åt, när han klär sig i lager på lager. Så hade jag gjort en almanacka med mina naturbilder och en med kort på oss båda från året som gick till honom.

Blogg 24/12 2022.

 Den av Nybros second hand-butiker som jag har närmast till är en upplevelse i sig. Det är en jättelik lokal, där man verkar ha öst in precis allting utan urskiljning. Där finns allt från små saltströare till stora bokhyllor. En bil står också parkerad där inne, men det är oklart om den är till salu. Jag har aldrig sett någon annan än innehavaren där. Han verkar tycka att det är övermäktigt att städa bland all bråte, så det är knappast lika välputsat där som i RIA:s butik. Nu på vintern misstänker jag dessutom att lokalen är för stor för att värma upp. När jag besökte den i veckan var det snudd på lika kallt där som utomhus och innehavaren hade ytterkläder på sig. Jag blev nästan rädd, när någon började sjunga ”Seven lonely days” för full hals, så fort jag kom innanför dörren. När samma sak hände när jag gick ut igen insåg jag att det var motsvarigheten till en dörrpingla. Den fyllde säkert sin funktion. Även om han var ensam där, kunde han knappast missa om det kom någon kund.

Blogg 23/12 2022.

 Min bror och hans fru hade en finess på sin diskmaskin som jag omedelbart blev förälskad i. Det var en korg högst upp med små fack som man lade besticken i. Själv har jag fortfarande bara en korg att ställa mina i. Den enda förbättringen i den nya maskinen är att korgen har ett lock med små hål, så att inte besticken ligger ihop. Jag beundrade min svägerska sist vi sågs, medan hon plockade in besticken i sin maskin. Häromdagen fick jag upp ett klipp från tv4 på Facebook. Det handlade om hur man ska packa en diskmaskin. Det var tydligen ett vanligt missförstånd att besticken skulle ligga som vi tyckte. På ett lite annorlunda sätt kom maskinen åt att skölja dom bättre. För egen del fick jag en aha-upplevelse när det gällde mina plastburkar. Jag hade läst mig till att dom skulle placeras i den övre korgen, men inte förstått orsaken. Det berodde tydligen på att värmeelementet satt längst ner och att man ville skydda plasten från värmen. Locken till dom där burkarna har jag ställt bland tallrikarna i nedre korgen, men nu har jag försökt flytta upp dom också.

Blogg 22/12 2022.

 ”Fotbollsfrun” Malin Wollin kallar sig så, eftersom hon har ett gäng barn tillsammans med fotbollsspelaren Joachim Lanz. Hon har skrivit böcker och för några år sedan följde jag hennes blogg. När hon skrev något om näthat och att vi borde vara mera generösa med nätkärlek, passade jag på att ge henne lite av den varan via Messenger. Efter flera månader svarade hon. Då hade hon hittat sjuttio meddelanden som hon helt hade missat. Man märker nämligen inte om det kommer vad som kallas en meddelandeförfrågan från någon man inte är Facebookvän med. Man får försöka komma ihåg att kolla det där själv. Åtminstone var det så jag trodde upplägget såg ut, tills det plingade till i min telefon häromkvällen. Det var visserligen just ett pling och inte min vanliga signal för Messenger, men det visade sig ändå vara en bekant som hade skickat ett julkort. Det tog några sekunder innan jag fattade det. Först fick jag fråga telefonen varför den lät. När jag kollade Messenger såg jag sedan inte kortet direkt, eftersom det låg bland meddelandeförfrågningarna.

Blogg 21/12 2022.

 För trettiofem år sedan köpte jag två tjusiga golvlampor till vardagsrummet. Den ena använder jag för att se att brodera och den andra har kommit väl till pass när någon till exempel har velat titta i ett fotoalbum eller liknande. Dom var i trä och efter alla dessa år sprack en av hållarna sönder. Det var knappast något som gick att laga, så jag gav mig ut för att hitta en ny lampa. Eller en begagnad då, för jag traskade bort till RIA. Väl på plats insåg jag att jag inte hade några glasögon med mig och därför inte kunde läsa några prislappar. När jag fick hjälp med det, visade det sig att dom golvlampor som fanns var nästan löjligt billiga. Jag hade troligen impulsköpt någon av dom, om dom inte hade varit så hiskeligt tunga. Å ena sidan kändes det bra att dom var så rejäla, men jag hade knappast klarat av att bära hem någon av dom. Jag passade på att besöka en annan second hand-butik på hemvägen, men det blev ingen affär där heller.

Blogg 20/12 2022.

 När jag växte upp var, som jag minns det, mina flitigaste barnvakter mina gudföräldrar. Dom bodde några mil söderut på Öland, men när mina föräldrar reste bort fick jag vara där. Min gudmor var av den bestämda uppfattningen att jag då skulle ha glass varje kväll. Den enda glass jag absolut inte åt var nougatglass. Jag har inte smakat det som vuxen, men som barn avskydde jag det. Mina gudföräldrar hade en son, som var åtta år äldre än jag. När glassen var slut en kväll när jag var där, blev han utskickad för att köpa mera. Han var inte odelat lycklig över uppdraget, så när han kom tillbaka sa han att det bara fanns nougatglass. Det var som väl var inte sant, men det är mitt absolut enda minne av honom. Jag tappade kontakten nästan helt med hela den familjen, när jag växte upp och flyttade från Öland. Jag brukar kolla dödsannonserna på två olika webbsidor, för att ha koll. I helgen fanns där inget bekant namn på någon av dom. Däremot fick jag en papperstidning till skänks och i den fanns hans namn i en dödsannons. Han hette Lars och det är förstås hyfsat vanligt, men hans andranamn fanns med. Det var samma som hans far och desto ovanligare.

Blogg 19/12 2022.

 Jag har aldrig varit speciellt sportintresserad. I min ungdom såg jag ibland dom lokala fotbollslagen spela, men i vuxen ålder har det inte blivit något alls i den vägen. Visst kan det vara spännande om jag väl börjar titta på en match, men det känns helt enkelt som slöseri med tid att bara sitta där och glo. Att brodera samtidigt, som jag annars gör vid tv:n, fungerar knappast, om jag ska hänga med i vad som händer på planen. Fotbolls-VM har jag inte sett någonting alls av, men igår ville min älskade särbo se finalen. Jag pysslade först med lite annat och satte mig sedan i fåtöljen mitt emot honom och löste korsord. Jag har förstått det som att det har varit många tråkiga möten innan, som har slutat noll - noll. När jag nu satt som jag gjorde utvecklades förstås finalen till en riktigt spännande historia. Jag höll på att vrida nacken ur led för att få se alla chanser och mål. När det till slut gick till straffar gav jag upp. Då lade jag ifrån mig korsordet och flyttade till soffan, där jag såg bättre.

Blogg 18/12 2022.

 När jag flyttade hit för mer än trettio år sedan användes den lilla ytan här utanför som parkering för cyklar och motorcyklar enligt bild. Hur dom som måste upp hit med bil bar sig åt vete sjutton. Dom kan knappast ha fått plats att vända i alla fall. Jag minns förresten en liten tjej som skrapade sin bil mot husväggen. Det slår mig nu att det ändå måste ha varit bättre med plats på den tiden. När man bytte stammar och renoverade hela husen ett par år senare, byggde man trapphus utanför fasaden, för att få plats med hissar här inne. Det kan säkert ha varit i samband med det som plätten här utanför utnämndes till vändplats. Det har kommit upp en skylt om parkering förbjuden och jag har sett min gamla grannfru skriva lappar till dom som ändå envisas med att ställa sina bilar där. Dom har inte direkt blivit färre sedan parkeringsplatsen här utanför blev betalplatser för hyresgästerna. Det är inte många som orkar gå hundra meter från bilen, så ibland står här bilar hela nätterna.

Blogg 17/12 2022.

 Jag är extremt dålig på att använda glasögon hela tiden, vilket antagligen vore det smidigaste, när man har svårt att läsa smått utan. När jag till slut började använda dom på jobbet var det mest för att se att lösa korsord på rasterna. På köpet blev förmodligen min sortering av prickar och hål i träet bättre. På Kvantum började jag inte använda dom förrän självscanningen kom. Innan dess brukade jag hoppa på någon som hade glasögon, om jag behövde hjälp med att läsa någonting smått. Den lilla skärmen ser jag definitivt inte att läsa på utan och då blir det onödigt spännande att handla. Man hör att det piper i läsaren, men kan inte kolla varför. Här hemma använder jag olika glasögon vid datorn och när jag sitter vid tv:n och broderar. Det kan bli lite förvirrat om jag glömmer att byta. Vid datorn håller jag på att bryta nacken om jag har fel glasögon. Vid tv:n går det bättre, även om det har hänt att jag har undrat om glasen är smutsiga. Fast jag borde veta efter alla gånger som det har hänt vad felet är, upptäcker jag sällan förrän jag ska ta av mig dom att jag har fel par på mig.

Blogg 16/12 2022.

 Igår blev älsklingen och jag bjudna på ett underbart julfirande hos min bror och hans fru. Vi åkte buss dit, vilket tog ett par timmar från dörr till dörr, fast det bara var tio minuters byte i Kalmar. När vi lämnade Nybro kom det bara några få snöflingor. Vid hållplatsen i Kåremo landade vi i ett hyfsat tjockt lager med snö och det snöade ordentligt när vi traskade upp till deras hus. Där fick vi först varm glögg med mandlar, russin, pepparkakor och någon kaka med saffran. Så bjöds vi på ett överdådigt julbord, som jag personligen sköljde ner med öl och snapsar. Kvällen avslutades med kaffe/te och lussekatter. Det blev många timmar av trevlig samvaro, mycket prat och många skratt. När vi skulle åka hem hade det visserligen slutat snöa, men i gengäld hade temperaturen krupit långt under nollan. Vårt värdpar skjutsade hem oss till Nybro, så vi slapp ge oss ut i mörker och kyla och jaga bussar. Istället blev det en varm och mysig åktur, som gick på mindre än halva tiden mot resan dit.

Blogg 15/12 2022.

 Datorer blir jag nog aldrig någon fena på, fast jag har bråkat med dom i över tjugo år vid det här laget. Som tur är kan man googla fram svar på dom flesta problemen. Som när jag fick ett foto skickat till mig, men inte kunde öppna det. Eventuellt var filen skadad, läste jag. Tipset jag fick var att öppna det i en webbläsare. Dom var tydligen mindre känsliga för skit och bråte än dom olika bildprogrammen. Den enda väg till nätet jag kunde komma på var att lägga in kortet på min blogg. Därifrån kunde jag sedan spara hem det. När särbon ska maila sina kort till någon uppstår problemet att dom är ruskigt stora. Dom behöver ju knappast täcka mer än själva datorskärmen och det gör dom fast man minskar formatet betydligt. Så hände det sig plötsligt att en kille fick problem med att öppna bilderna han fick. Till slut upptäckte jag vad som hade hänt. I Windows fotoprogram hade det tillkommit ett kommando där man kunde göra korten mindre. Vad jag inte hade noterat var att det bara var den synliga storleken som förändrades. Dom var fortfarande på flera megabyte och på tok för stora att maila.

Blogg 14/12 2022.

 När jag någon gång lyckas extra bra med någonting är mitt favorituttryck: ”Fy fan vad jag är bra. Har ni tänkt på det?” Det gällde framför allt medan jag jobbade på golvfabriken. Där fanns alltid problem att lösa och jag var mycket nöjd med mig själv när jag lyckades. Jag väntade mig inte direkt något svar på det där uttalandet. Den gången det hände glömmer jag därför aldrig. Det var en kille som sa: ”Ja, vet du Eva, det har jag tänkt på ofta.” Det är många år sedan vi jobbade tillsammans, men jag minns det där när jag någon gång ser honom på stan.
Sedan jag bytte tillbaka till datorstolen som stod på vinden, har jag funderat mycket på vad jag egentligen hade emot den för några år sedan. Den är både snyggare och bekvämare än den jag använde i mellantiden. Man får väl vara glad att det bara gällde en stol. Jag inbillar mig att det kan vara samma sak för dom som skiljer sig och sedan hittar tillbaka till varandra. Man får väl hoppas att dom inte genast efter en återförening kommer på exakt vad det var dom hade emot sin partner.

Blogg 13/12 2022.

 Meteorolog verkar inte vara det enklaste yrket i världen. På en vecka kan SMHI på sin webbsida först vara bombsäkra på att det ska ösregna en viss dag, sedan att det ska vara uppehåll för att till slut vara lika övertygade om att det ska bli regn igen. Jag har aldrig brytt mig om att jämföra dom olika vädersajterna, utan håller mig till den. Det beror mest på att jag tycker att den är mest lättläst. I alla fall för mig, som håller mig till kartbilden och tiodygnsprognosen. Annars har min älskade särbo, som är legitimerad väderlekare, förklarat för mig att meteorologens kommentar är mera adekvat, men den orkar jag aldrig läsa. Kartan som visar radar med blixt brukar i alla fall rädda mig undan dom värsta skurarna. Syns det inga regnmoln där så borde det inte finnas någonting som kan drösa ner i huvudet på mig. På min blogg har jag faktiskt en länk till vackertväder.se, men det beror mest på att deras widget är snyggare. Betydligt mer dramatiska bilder levererar den också än SMHI:s mellanmjölksbetonade dito. Kolla bara bilden nedan. Den är ett montage av hur olika dom båda sidorna visade att vädret skulle bli på en och samma dag.

Blogg 12/12 2022.

 Det verkar vara dåligt med trafikundervisningen i skolorna numera. Allra märkligast tycker jag att det är när det gäller fordonsprogrammet på gymnasiet här i Nybro. Där borde väl halva utbildningen gå ut på att ungdomarna lär sig framföra fordon på ett säkert sätt. När dom kappkör med sina egna bilar på vägen dit kan man undra. Jag skulle definitivt inte vilja möta någon av dom med en stor långtradare. Att det cyklas på vänster sida av vägen är snarare regel än undantag här i Nybro. Vilken sida man ska gå på råder det delade meningar om. På Transportstyrelsens sida står det: ”Gå om möjligt längst till vänster i din färdriktning, när du använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana. På enbart gångbana, trottoar, stigar och motionsspår med mera är det inte reglerat på vilken sida man ska gå. Här gäller att visa ömsesidig hänsyn.” Dom flesta lever efter den sista meningen var dom än promenerar. Ibland ger jag helt enkelt upp och går över på fel sida jag också, när jag möter en sån. Till exempel häromdagen, när flickan som gick på höger sida hade en jättelik hund med sig. Det som hände då var att hon vände och gick tillbaka precis innan hon mötte mig. Då kunde hon ju ha hamnat på rätt sida av vägen, men hon gick över den och gick på högra sidan tillbaka också.

Blogg 11/12 2022.

 Min älskade särbo stör sig mycket på trafikljuden här. Själv tänker jag oftast inte ens på dom längre. Jag sover till och med för öppet fönster ibland, när det är som varmast på sommaren. Det brukar gå bra så länge det inte kommer någon motorcykel. Dom låter som om dom körde tvärs över min säng. Dessutom verkar det ha varit värre, när jag flyttade hit. Som jag minns det tog dom bort skarvarna på järnvägen och efter det dunkade tågen betydligt mindre. Norra vägen bytte dom beläggning på för sju år sedan. Själva arbetet förde ett jäkla liv och på den tiden försökte jag sova på dagarna, medan dom jobbade. Å andra sidan bör det ha blivit desto tystare efteråt, eftersom man lade på en beläggning med mera gummi i. Då kunde man använda mindre stenar och på så vis minskade bullret från bilarna. Ryktet säger att en av mina grannar har flyttat in sängen i vardagsrummet, för att slippa höra bilarna. Själv tror jag mera att det hänger ihop med att han behöver sovrummet till sin tågbana. I vardagsrummet hörs dessutom ljudet från järnvägen desto bättre.

Blogg 10/12 2022.

 ”Bonde söker fru” är ett fantastiskt program att följa om man vill bli fascinerad gång på gång. Att det alltid förekommer någon som tycker att hon och bonden är för olika, eftersom hon är en stadstjej, kan jag bara sucka åt. Fattade hon ens vad det var för program hon sökte till? Hela programidén är att bonden får rösta kvar färre och färre beundrare, tills bara en återstår. Varje år brukar det vara någon som ger upp och reser hem frivilligt, men i år är det extremt många. En bonde har inte fått göra ett enda val sedan dom kom till gården. Alla utom en har lämnat i alla fall. Man kan väl hoppas att han verkade så seriöst betuttad i den tjejen så dom andra gav upp och lämnade därför. Hos en annan kille gick det ännu sämre. När han hade tre tjejer kvar lämnade allihop, så han blev ensam kvar. Han hade i och för sig fått 300 brev, så han borde kunna hitta någon blivande kärlek bland dom. Hos en av bönderna är det precis tvärtom. Han blev vad det verkade lika förälskad i alla dom fyra tjejer han hade med sig till gården och dom i honom. Inte lätt att veta om man väljer rätt då.

Blogg 9/12 2022.

 När Storgatan öppnades för trafik för några år sedan, tog jag för givet att enkelriktningen enbart gällde bilarna. Att man fick gå och cykla åt vilket håll man ville såg jag som en självklarhet. Jag gjorde det nästan till en sport att cykla mot trafiken, för att inte göra det alltför enkelt för dom som använde gatan som genväg. Man får väl vara glad att ingen ansträngde sig för att sätta dit mig. I ett blogginlägg från 2016 läser jag att jag hade sett poliser på stan. Bara en sån sak är lite av en happening i lilla Nybro. Problemet var att jag inte hade tänkt på att fråga dom om det där med körriktningen. Jag tänkte kolla upp skyltarna vid infarten, men antingen glömde jag det igen eller också förstod jag inte informationen på dom. Nu hade i alla fall en bekant blivit tillsagd, när han cyklade åt fel håll. Själv försöker jag undvika Storgatan på hemvägen, men alternativen är backiga och jobbiga. Man kan undra varför man hellre underlättar för bilisterna än för oss cyklister. Dom har åtminstone en motor till hjälp när det går uppför.

Blogg 8/12 2022.

 Apropå mer eller mindre kända människor som man får veta ännu mer om när dom har gått bort, så hörde jag om Jerry Williams (Erik Fernström) att han hade fått hiskeligt ont i nacken. Det var cancern som hade spridit sig dit, efter att han initialt hade haft ont i ryggen. Min nacke fick jag godkänd som arbetsskada redan på åttiotalet, så hade det varit cancer borde jag ha varit död och begraven vid det här laget. Snarare är det väl olika typer av industriarbeten som har satt sig där. Jag både började och slutade min karriär vid löpande band. På sjuttiotalet stoppade jag chokladpraliner i askar och tills för fyra år sedan sorterade jag träbitar som skulle bli golv. Pralinerna läggs numera på plats av en maskin. Hur det är med träbitarna har jag ingen koll på, men det skulle inte förvåna mig om dom fortfarande sorteras för hand. Åtminstone en del av dom. Min produktionschef slog vad med mig om att allting skulle gå maskinellt innan jag gick i pension, men där fick han fel.

Blogg 7/12 2022.

 Att det skrivs så mycket om kändisars sjukdomar numera är verkligen inte bra för en hypokondriker som mig. Senast var det om Patrik Ekwalls fru jag läste. Han hävdade att hon bara hade haft lite ont i sidan, innan läkarna upptäckte att cancern hade spritt sig. Är det någonstans jag ofta har ont så är det just i sidan. Jag vill förstås gärna tro att det kommer från höften eller någonting annat hyfsat ofarligt, men man vet ju aldrig. Jag hade en läkare på vårdcentralen en gång i tiden som kallade det för smärtsensationer. Det tyckte jag lät lagom icke dödligt. Han var för övrigt över sjuttio redan då, så det är osäkert om han finns med oss längre. Jag minns inte hans efternamn, så jag kan inte kontrollera den saken. Det var alltså på den tiden när farbror doktorn verkligen var en farbror. Sedan dess har läkarna bara blivit yngre och jag äldre. Ett av dom bättre påfunden i modern tid är att man inte får receptet på ett papper i handen längre. Fast för min personliga del innebar det vid ett tillfälle att jag missade att jag hade fått medicin utskriven helt och hållet. Det fick jag veta vid återbesöket.

Blogg 6/12 2022.

 Särbon och jag har förärats en otroligt tjusig och läcker adventskalender i år. Den innehåller handgjorda chokladpraliner och höjer advent till en helt ny nivå. Däremot vågade jag inte återanvända ett skämtsamt citat som dök upp på Facebook. Det löd: ”Enligt chokladkalendern jag köpte igår är det redan julafton.” Jag tänkte att om jag skriver så kanske givarna tror att vi verkligen har satt i oss all chokladen på en gång. I verkligheten är vi mycket noga med att öppna en lucka varje dag. Så har vi hittat tillverkarens hemsida, där man kan se dag för dag vilken smak det är man stoppar i munnen. På tal om skämtet, så brukar jag använda en variant på det, när jag berättar om något som hände mig när jag var yngre. Jag tände ett datumljus medan jag åt frukost och när jag kom hem från jobbet på eftermiddagen var det redan jul. Jag hade alltså glömt att släcka det innan jag gick, så det brann ner under dagen. Som väl var stod det i en glasljusstake som inte kunde ta eld, så det hade bara slocknat. Annars kunde det ha gått riktigt illa.

Blogg 5/12 2022.

 Att vänta paket som ska levereras med Early Bird gör mig smått nervös, eftersom dom lämnas ute i trapphuset. Numera är visserligen ytterporten låst, men jag vill ändå hämta in mina prylar så snart som möjligt. Det blir en extra koll utanför dörren, så fort jag kommer ur sängen på morgonen. Senast det skulle komma ett från Apotea, fanns det ingenting ute i trapphuset, men när jag drog igång datorn hävdade ett mail att mitt paket var levererat. Snacka om ångest. Det enda scenario jag kunde tänka mig var att särbon hade haft vägarna förbi och räddat det åt mig. Jag åkte i alla fall ner till gatuplanet och kollade postboxen och där låg mitt paket. Tanken att det var så litet så det fick plats där, hade knappast ens slagit mig. Det var visserligen många olika varor i det, men ingen av dom var speciellt stor. Så hade dom lyckats packa väldigt effektivt. Ibland är det mest bara en massa luft som fyller upp en stor kartong. Ett paket som skickades med Schenker nådde Nybro på ett par dagar. Här tog det sedan tvärstopp någonstans, så det tog nästan lika lång tid från deras depå i Nybro till utlämningsstället.

Blogg 4/12 2022.

 Jag har precis insett att jag inte glömmer mina misstag i första taget. Mina julgardiner i köket är två längder med Jenny Nyströms tomtar. Jag hade precis berättat för särbon om hur jag hängde den ena upp och ner ett år. När jag fick upp händelsen som ett minne på Facebook, visade det sig att det var elva år sedan. Längderna är både långa och tunga, så jag var inte speciellt glad över att få börja om från början, när jag äntligen hade fått upp dom. Man kan fundera över tanken med att sätta kanaler för gardinstänger i båda ändarna på gardiner med ett sånt motiv. Det är väl knappast någon som vill ha tomtar som hänger med huvudet neråt. I och för sig har jag en kökshandduk med katter, som har hängare i båda kortändarna. Alla katterna är vända åt samma håll, så det känns också som lite överkurs. Tacka vet jag julhandduken med tomtar på. Den har bara en hängare och den sitter dessutom i hörnan på handduken. Den kom jag för övrigt på att jag hade missat att plocka fram redan vid månadsskiftet. Vissa år har det dröjt betydligt längre, eftersom den ligger bland dom andra handdukarna och inte bland julsakerna.

Blogg 3/12 2022.

 Upplägget inom vården där man får lämna sitt nummer till en telefonsvarare och blir uppringd senare, är bland dom sämsta uppfinningarna i världen enligt mig. Jag avskyr verkligen att vänta i flera timmar på att telefonen ska ringa. Lite bortskämd blev jag ändå så länge jag hade tät kontakt med onkologen. Där sitter två av sjuksköterskorna och ringer hela tiden, vilket innebär att man sällan behöver vänta mer än fem minuter. På min vårdcentral är inte servicen lika god. Sist jag ringde skulle dom ringa tillbaka efter trekvart och när det kom till kritan dröjde det ytterligare en halvtimme. När sköterskan erbjöd sig att ringa en gång till för att lämna ett besked, bad jag henne att skicka ett sms istället. Sedan hörde jag inget mer. Antingen gick hon på helg och glömde mig eller också kommer inte beskedet förrän nästa vecka. Hur som helst verkar det här upplägget med svararen vara ett fall åt rätt håll. I ett gammalt blogginlägg läser jag att för tolv år sedan kunde man inte lämna något nummer över huvud taget hos dom. Då sa bara telefonsvararen att dom inte hade tid att svara för tillfället.

Blogg 2/12 2022.

 Min cykel för en ibland nästan onödigt spännande tillvaro. Sedan jag började förvara den på balkongen på tredje våningen blir den visserligen inte utsatt för några attentatsförsök, men vägen därifrån och tillbaka igen kan vara nog så spännande. Det är trångt både i hissen och på balkongen och bökigt med dörrarna man måste ta sig igenom. Jag slår i och skrapar sönder både här och där. Nyligen brakade den dessutom fullastad med varor i asfalten utanför Kvantum. Möjligen kan det ha varit då som reflexen i bakhjulet sprack. Lite senare ramlade den nämligen bort i två delar, utan att någon ens hade rört den. Det slog mig inte förrän då att den som hade suttit i framhjulet förmodligen hade gått samma öde till mötes redan tidigare, för där fanns inte heller någon. Jag är sällan ute och cyklar när det är mörkt numera, men nya reflexer var så billiga, så jag investerade i ett par. Som väl var överlät jag monteringen av dom till min älskade särbo. Det visade sig att man skulle föra in dom mellan ekrarna tills dom fastnade där avståndet var mindre. Han hade tydligen utfört manövern tidigare, men jag tvivlar på att jag någonsin hade förstått hur det skulle gå till.

Blogg 1/12 2022.

 För fyra år sedan läste jag om en far och son, som båda fick cancer. Dom låg på samma hospice med dörrarna öppna mellan rummen och gick bort med bara några dagars mellanrum. Pappan hade startat dansbandet Berth Idoffs på femtiotalet. År 2000 tog sonen över orkestern med sin fru som vokalist. Denna stackars kvinna förlorade alltså både sin sons far och sin svärfar i ett slag. Nyligen gick hon själv bort. Enligt tidningen jag fick nyheten från hade hon också drabbats av cancer, men den verkar ha varit en tidningsanka. Där stod nämligen att hon gick bort i cancer för ett par år sedan. Det stämde inte, så jag antar att rubriksättaren hade rört ihop dom olika personerna. En närmare undersökning gav vid handen att hon hade haft Covid och legat på sjukhus i nio veckor med följdsjukdomar. Så hade hon blivit felsydd efter ett fall och fått både nekros och blodförgiftning. Som jag förstod det hade hon dessutom diabetes. Till slut orkade varken hon eller kroppen längre. Vissa människor drabbas verkligen värre än dom flesta.

Blogg 30/11 2022.

 På webbsidan jag besökte när jag undrade varför min Kärcher aldrig verkade bli fulladdad, fanns uppmaningen ”Ställ en fråga!” Det hade många gjort, men ingen hade fått något svar. Märkligt att skriva så, om man ändå inte tänker svara. Nu hittade jag ändå det jag tror var svaret på mitt problem i någon annans fråga. Det innebär att jag troligen hade mer nytta av den där sidan än dom som verkligen frågade.
Precis innan jag storhandlade på nätet från Kvantum hade jag hängt upp mina adventsstjärnor. Varje år har lampan i minst en av dom (ibland båda) slocknat under sommarförvaringen. Jag antar att man borde skruva ur dom innan man lägger stjärnorna i en låda, men det kommer jag förstås aldrig ihåg. Det enda som jag tyckte var svårt att hitta i Kvantums webbshop var glödlampor. När jag skrev det i sökrutan fick jag bara upp fyra olika. Jag kände att det borde finnas flera, så jag gick till själva avdelningen för lampor istället. Där fanns det betydligt fler, men tyvärr inte exakt dom jag var på jakt efter. Jag tycker mig ha hört att dom inte kan lägga in varenda pryl, så med lite tur kunde dom ändå ha funnits i butiken. Det konstaterade jag igår att dom inte gjorde.

Blogg 29/11 2022.

 När telefonen började göra mms av mina sms bara för att jag använde emojisar, fungerade i vanlig ordning standardlösningen att starta om den. När jag köpte min första dator tyckte jag att det där med att starta om var ett ovanligt fånigt kommando. Med åren har jag insett att det är den enklaste lösningen på snudd på alla problem. Telefonerna är ju också datorer numera, och efter omstart fungerar min som den ska igen. Åtminstone när det gäller just det problemet. Igår gick ett sms plötsligt inte iväg över huvud taget. Det skulle levereras så fort systemet var redo, sa min telefon. Det tog en stund. Senare på dagen var det Messenger som hade fördröjning. Jag satt och kollade Facebook, så jag såg när meddelandet kom. Tio minuter senare, när jag redan hade svarat på det, pep det till i min telefon.
När jag skrev om en webbshop var Word och Firefox inte riktigt överens. Word protesterade när jag böjde ordet till webbshoppen. Något annat förslag fick jag däremot inte, så jag googlade. Enligt Firefox hette det just webbshoppen. Det är enkelt att lägga till ord i Words ordlista, men jag vill gärna att någon mer än jag tycker att dom är rätt.

Blogg 28/11 2022.

 På Facebook får man varje dag påminnelser om sånt man har gjort tidigare år på just den dagen. Ett åtta år gammalt blogginlägg som jag fick upp handlade om ost. Under ett antal år köpte jag färdigskivad ost, även om jag nästan hade glömt det vid det här laget. Problemet med den var att det oftast var snudd på omöjligt att få isär skivorna utan att dom gick sönder. Blev man tvungen att använda kniv, försvann ju vitsen med att köpa färdigskivat. Nu hade jag i alla fall hittat en tysk ost där tillverkaren hade löst problemet genom att lägga ett tunt papper mellan varje skiva. God var den också, eftersom det var gräddost. Just den osten verkar inte finnas på Kvantum här i Nybro längre. Den enda jag hittar när jag söker på det märket i deras nätbutik är visserligen en gräddost, men den är också vad jag kallar för mögelost. Dom enda gångerna jag har försökt äta det är när det har serverats till pasta på någon restaurang. Jag har fått för mig att det låter gott, men när det har kommit till kritan har det enbart smakat kräks.

Blogg 27/11 2022.

 Vissa skämtbilder förstår jag inte alls det roliga i. Som den som finner det komiskt att kvinnor gapar när dom målar ögonfransarna. I min ålder och med mina darriga händer är det definitivt ett krav, för att åtminstone inte ansiktet också ska darra till. Det händer ändå ibland. Lika kul är det tydligen när någon sänker musiken i bilen för att hitta dit dom ska. Jag kan absolut inte koncentrera mig om radion är på över huvud taget. För fyrtio år sedan, när jag körde min egen bil som jag var van vid långa sträckor, lyssnade jag gärna på musik. Numera, när jag på sin höjd hyr bil någon väldigt enstaka gång, blir jag helt hysterisk om den som hade bilen före mig har lämnat radion på full volym. På nya bilar är det sällan så enkelt som att trycka på en knapp för att stänga av den eller vrida på en ratt för att åtminstone sänka volymen. Folk som har tv:n på som sällskap hemma begriper jag mig inte heller på. Framför allt inte om man förväntas prata samtidigt. Min simultankapacitet är helt enkelt inte så utvecklad.

Blogg 26/11 2022.

 Under våra tre år tillsammans har jag skickat mängder av sms till min älskade särbo. Dom har alltid avslutats med två hjärtan. I hans urmodiga telefon blir det visserligen fyra fyrkanter istället, men han vet att jag har gjort hjärtan. Så plötsligt bestämde sig min telefon för att konvertera mitt sms till ett mms. Dom kan han heller inte se i sin telefon, så jag blev lite orolig. Dumt nog kollade jag aldrig om det var hjärtana som stökade till det, innan jag skickade iväg meddelandet. I särbons telefon kan man vidarebefordra eller skicka vidare. Något sånt kommando hittade jag inte i min och jag var inte speciellt sugen på att skriva alltihop igen. Då kom jag att tänka på uppmaningen jag har sett på Facebook flera gånger om att hålla fingret på texten för att kopiera. Det fungerade på mitt meddelande också. Höll jag sedan fingret på rutan där man skriver. kom ett erbjudande om att klistra in det upp där. När jag gjorde det såg jag hur telefonen omvandlade mitt sms till ett mms. När jag sedan tog bort hjärtana, gjorde den tvärtom. Man kan undra varför emojisarna plötsligt räknades som bilder.

Blogg 25/11 2022.

 Jag väntade och hoppades i många år på att Kvantum skulle börja med hemkörning. När det äntligen kom var det i samma veva som jag slutade jobba och var tvungen att skippa alla onödiga utgifter. Hemkörning kändes absolut som en sån. Jag behöver dessutom röra på mig och cykelturerna till affären är perfekta för det. Inte ens när det har varit vinterväglag i Nybro har jag beställt mina varor på nätet. Inte förrän i tisdags, när det var isgata för första gången den här säsongen. Då använde jag äntligen webbshoppen, som jag hade längtat så länge efter att få göra. Den är nämligen extremt smidig, eftersom den vet vad jag brukar handla. Det var bara att kryssa i hej vilt. Jag passade på att ta lite extra av sånt som är tungt, när jag slapp ta det på cykeln, så killen som körde ut kom med fem fulla kassar. Nåja, han var visst hockeyspelare, så han bör vara vältränad. Ett tag fick jag för mig att julskinkan var bortplockad helt och hållet. Sedan mindes jag att jag inte hade kryssat i att jag inte ville ha ersättningsprodukter, just eftersom jag insåg att jag skulle bli utan helt och hållet då. Den enda skillnaden nu blev att skinkan var glutenfri.

Blogg 24/11 2022.

 Slingan på balkongen åkte upp redan för en vecka sedan. Tur var väl det, för i måndags, när jag fixade med resten av pyntet till advent och jul, var det fullt av snö där ute. Åtminstone var ljusslingan, granriset jag sätter den i och Pelle Pingvin hyfsat översnöade. Det hade både varit kallt och jobbigt att försöka få upp alltihop då. Jag verkar ha lyckats hyfsat när jag gjorde det, för lamporna har inte flyttat sig av tyngden av snön. Det värsta med att tvätta fönstren och byta gardiner är förstås allt strykande. På andra plats kommer klättrandet upp och ner, för att få dom nystrukna gardinerna på plats. Med tanke på vilken träningsvärk jag fick, får man väl se det som någon typ av träningspass. I våras var jag aldrig i form för att tvätta några fönster, så nu var det ett helt år sedan sist och minst sagt välbehövligt. Efteråt satte jag i vanlig ordning min älskade Kärcher fönstertvätt på laddning, så att den ska vara redo nästa gång det är dags. Problemet var att laddningslampan aldrig slocknade. Jag insåg i efterhand att jag kanske kom ihåg fel. Att det var så att den blinkade medan den laddade och lyste med fast sken när den var klar.

Blogg 23/11 2022.

 Medan jag jobbade nattskift och sov på dagarna hände det ibland att dörrklockan väckte mig. Senast det hände kändes det mera läskigt, eftersom det var mitt i natten. Ytterporten är dessutom låst dygnet runt numera. Den spontana tanken blev därför att det måste vara någon av grannarna och att det hade hänt någonting. Jag tvekade ändå så pass lång stund med att öppna för någon vid den tiden på dygnet, att jag hann tänka ett varv till. Signalen som hade väckt mig kom nämligen från den gamla dörrklockan. Den var elektrisk och dom kablarna leder numera ingenstans. Istället har vi fått vad jag anser vara gammaldags, mekaniska klockor på dörrarna. Hur som helst drog jag slutsatsen att jag måste ha drömt att det ringde på dörren, även om man ibland kan undra om det spökar här. Det kan knaka till i golvet, så man blir övertygad om att det är någon i ett annat rum. I kylskåpet smäller det till av fallande isbitar ibland, eftersom det är självavfrostande. Det låter definitivt som om någon river runt där och letar efter något att äta.

Blogg 22/11 2022.

 Jag har förstått att jag inte är ensam om att jaga runt utan att komma dit jag ska på nätterna. Ja, i drömmarna alltså. Häromnatten letade jag febrilt efter både örhängen och trosor, för att kunna ge mig iväg. Istället för min lilla byrå, som går hyfsat snabbt att söka igenom, hamnade jag på ett varuhus och en hel avdelning med underkläder. En annan natt var vi ett gäng som skulle äta på något uteställe. Min plånbok var försvunnen, så jag fick ingen mat. Det märkliga förslaget till lösning på det problemet var att gå till Amigo, som är min favoritpizzeria, istället. Jag hade väl knappast fått något att äta där heller, om jag inte kunde betala för mig. Min nyckelknippa var också borta, så jag kunde inte ta mig in hemma heller. Att skriva att jag jobbade mera på nätterna förr, blir visst lite dubbelt. Jag jobbade ju nattskift på golvfabriken i sammanlagt tjugo år, men jag menar fortfarande i drömmarnas värld. Där kunde jobbet bli hur knasigt som helst. Någon gång arbetade jag vid en maskin som jag fyllde på vid östra landsvägen på Öland och plockade ur vid den västra.

Blogg 21/11 2022.

 Datorer verkar ständigt leva sina egna liv. Inte är det någon logik i vad som fungerar och inte eller när det gör det heller. På nätet går min länk till Instagram till min egen profil. Jag tar mig sällan tid att kolla flödet på den sidan. Däremot är jag inne på min egen sida varje dag, för att inte missa om någon har kommenterat någon av mina bilder. Plötsligt gick den sidan inte att hitta. Jag fick förslaget att återvända till Instagram, fast jag kände att det var precis där jag var. Jag funderade på att ändra min genväg, men då fungerade det plötsligt igen. Nu verkar det vara lite slumpartat vad som händer. Ibland kommer jag dit jag ska, men andra gånger är sidan blank. Man kan numera lägga in sina bilder direkt i datorn. För mig, som tycker att telefonen är onödigt pillig och svår att ha med att göra, är det helt underbart. Första gångerna vill jag minnas att jag lyckades dela inläggen på Facebook också därifrån. Det får jag göra via telefonen numera, men det tar inte många sekunder.

Blogg 20/11 2022.

 Jag tittade vidare i bruksanvisningen jag hittade på nätet till diskmaskinen. I den fysiska dito som jag fick med maskinen hade jag läst att plastburkar skulle placeras i den nedre korgen. Det blir en del sånt här, eftersom jag fryser in matlådor när jag har lagat mycket mat. På nätet stod det plötsligt att burkarna skulle placeras i den övre korgen. Jag dubbelkollade och det var förstås jag som hade läst fel första gången. Jag vill gärna följa anvisningarna så gott jag kan, även om jag har förstått att många inte ens läser bruksanvisningen. När en av punkterna var att man skulle undvika att lämna luckan öppen, eftersom någon kunde snubbla på den, förstår man nästan varför. Det jag är mest orolig för nu är om allting verkligen sitter som det ska sedan jag höjde upp den övre korgen. Jag borde förstås ha kollat noggrannare hur det såg ut innan jag började, men det var svårt att se någonting alls där inne. Jag fick dessutom snudd på ryggskott medan jag försökte.

Blogg 19/11 2022.

 Förra helgen var det sommar här, men i natt slog vintern till med full kraft. Min älskade särbo hade maximal otur. Han lämnar inte Nybro speciellt ofta, men idag hade han en resa till Växjö inplanerad. Han hade ägnat morgonen åt att ringa runt och försöka ta reda på om tågen gick som dom skulle. Så var han lite bekymrad över vad han skulle ha på fötterna under promenaden till stationen. Han äger ett par kängor, men dom har han aldrig riktigt lyckats gå in. Tåget kom i alla händelser som det skulle, men jag glömde fråga om skorna, när han ringde och meddelade att han var på väg. En bil hade kört samma väg som han skulle, så det hade funnits ett spår att gå i och han hade inte halkat omkull en enda gång. Han åkte åtminstone åt rätt håll, för det ska inte ha snöat lika mycket västerut, om jag förstår saken rätt. Pelle Pingvin verkar inte heller alltför glad åt att ha kommit ut lagom till den här helgen.

Blogg 18/11 2022.

 Jag körde min nya diskmaskin för första gången utan problem. Jag lyssnade efter skumma ljud, men det lät inte mycket om den. Inte förrän det var en kvart kvar av torktiden. Då small det till ute i köket, så jag blev helt skräckslagen över vad som kunde ha hänt. Det visade sig att luckan öppnades av sig själv när disken var klar så långt. Det märkliga med att jag inte hade hört någonting ta emot, var att min älskade särbo upptäckte att den övre spolarmen inte gick fri för tallrikarna i den undre korgen. Den enda lösning jag kunde komma på var att gå upp på vinden och byta tillbaka till mina gamla tallrikar, som möjligen är något mindre. Särbon, som är en handlingens man, gick ner på gården, där vaktmästaren höll på att blåsa löv. Av honom fick han veta att korgen skulle gå att flytta upp. Han hade visserligen en onödigt stor tilltro till instruktionsböcker och föreslog att vi skulle kolla i den. Där stod ingenting sånt, men jag googlade fram hur det skulle gå till.

Blogg 17/11 2022.

 Ända sedan jag fick ett nytt kök för trettio år sedan har jag saknat gamla, hederliga gångjärn. Dom som sitter i mina köksluckor är en specialvariant, som inte verkar ha någon längre hållbarhetstid. Jag fick tidigt lära mig var man ska skruva för att justera dom, när dom inte fungerar som dom ska. Jag har gjort så gott jag har kunnat med varierande resultat. När inte ens vaktmästaren lyckades justera gångjärnet till städskåpet, satte han helt enkelt dit en magnet på dörren, som håller den stängd. Allt man vill ha hjälp med kräver en felanmälan. Gångjärn hade jag dessutom fått veta att dom inte hade hemma, så för dom behövdes verkligen en sån. Jag har varken kommit ihåg det några längre stunder eller varit speciellt sugen på att gå här och vänta på hantverkare, så det har fått bero. Så drog det här böket med diskmaskinen igång och jag skulle ändå gå och vänta på samtal och besök. Vaktmästaren sa dessutom i förbigående första gången han var här att gångjärnet till luckan under diskbänken var slut. Jag tog det som en påminnelse om att felanmäla, så i måndags hade han snudd på en heldag i mitt kök. Nu går samtliga köksluckor att stänga.

Blogg 16/11 2022.

 Det plingade till i telefonen i måndags. Det visade sig vara sos-appen, som ville göra mig uppmärksam på en trafikolycka här i närheten. Knappt tvåhundra meter skulle jag ha till olycksplatsen, så jag kände att jag eventuellt borde se någonting härifrån. Det hade jag gjort, om jag bara hade vänt på huvudet, där jag satt vid datorn. Olyckan hade skett i samma korsning som sist det small här i närheten. Nu är dessutom träden avlövade, så jag har fri sikt dit bort. Nu sträcker sig mitt dåliga lokalsinne tydligen så långt att jag inte ens kan läsa kartor. I efterhand såg jag att det hade hänt på andra sidan Norra vägen. Vid första anblicken fick jag däremot av någon anledning för mig att olycksplatsen var borta vid McDonald's. Dit ser jag från balkongen, men där var det förstås lugnt. Den där appen är inte alltid så snabb, så min tanke var att dom måste ha hunnit röja undan. Inte ens när jag gick tillbaka in i sovrummet med näsan rakt åt rätt håll, såg jag att det blinkade utanför. Som väl var läste jag i tidningen att det enbart var bilarna som blev skadade.

Blogg 15/11 2022.

 Min tvättmaskin är så till åren kommen att jag har funderat på hur jag ska ersätta den, den dagen den ger upp andan helt. Man kan ta en maskin som tillval på hyran, men jag har fått förklarat för mig hur mycket dyrare det blir i längden mot att köpa en egen. Det finns i och för sig en tvättstuga i källaren, men något mer ångestframkallande än att dela den med mina grannar kan jag inte ens komma på. När till slut en apparat rasade var det istället diskmaskinen. Den kan tyckas som överkurs för mig som bor ensam, men just därför är det skönt att ha någonstans att gömma undan disken efterhand. Jag står knappast och diskar en tallrik i taget. Tidigare har jag haft en bänkdiskmaskin, som tog upp halva diskbänken. Nu hade jag tänkt mig en inbyggd och då kändes det lugnast att en representant för hyresvärden fick bygga om mitt kök. Jag fick massor av ny bänkyta, men i gengäld försvann mitt grytskåp. Det som står på bordet är inte ens allt som rymdes där. Jag lyckades faktiskt ändå prioritera om så att allt jag behöver får plats i mina skåp. Nu återstår bara att lära sig var det jag ska använda finns.

Blogg 14/11 2022.

 Att jag (ta i trä) aldrig har besökt akutavdelningen på länssjukhuset lär ha mer med tur än med skicklighet att göra. Det närmaste jag har kommit var nog den gången jag pajade glasrutan i en innerdörr hos grannarna med röven. Grannfrun ville uppsöka en vårdinrättning. Min mor, som tog sånt där lite lugnare, satte på ett plåster. På golvfabriken fick jag en gång en träkloss i pannan. Då blev jag faktiskt skjutsad till vårdcentralen, som hade jour även på natten på den tiden. Innan vi kom så långt hade mina arbetskamrater plåstrat om mig. Flera av dom var utbildade undersköterskor, så när vi kom till vårdcentralen var jacket nästan läkt. Häromdagen var det nära att uppstå blodvite ett par gånger. När jag skulle ta ner en kanna från en hylla, höll rivjärnet på att följa med och landa i ansiktet på mig. När jag sedan skulle ta grilltången ur kökslådan, satt den fast i en kniv, som var nära att skära av mitt finger. Jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen båda gångerna.

Blogg 13/11 2022.

 Flickan jag umgicks mest med som barn bodde på en bondgård. Det innebar förutom lekstuga på tomten också allehanda ekonomibyggnader att rasa runt i. Höet kunde man hoppa i och betfor gick att äta även som människa. Det är märkligt hur många känslor kroppen minns såhär femtio år efteråt. Smaken kommer jag inte ihåg, men däremot hur dom kändes i munnen. Mina händer minns framför allt hönsen. När dom hade rymt hade dom oftast den goda smaken att hålla sig intill nätet på hönsgården. Där hade man en sportslig chans att fånga in dom. Fick man väl tag i en höna, så liksom stelnade den till. På så vis blev den lättare att bära tillbaka in i hägnet och jag minns exakt hur hönsen kändes. På tal om fåglar så hördes det gälla skrik utanför min balkong en kväll. Dom lät nästan mänskliga, men visade sig komma från en gröngöling. Troligen var den upprörd på grannens katt, som låg i solen och viftade lojt på svansen. Mannen i mitt liv fick syn på fågeln i ett träd och det är förstås ett av hans kort jag har lånat till det här inlägget.

Blogg 12/11 2022.

 I torsdags kväll kom det plötsligt inget vatten ur kranen i köket. Jag vet inte ens varför jag provade med att vrida vredet till varmt, men märkligt nog fanns det varmvatten. Nu minns jag fortfarande flera år senare hur det grämde mig att jag inte hade hällt upp något vatten sist vi blev utan på grund av en läcka. Jag märkte att det började rinna långsammare, men tanken slog mig inte ens att det kunde försvinna helt. Nu var jag desto snabbare att fylla en kanna med vatten. Min älskade särbo ringde runt och frågade, men ingen annan verkade ha problem. Känslan jag fick var att någonting måste ha täppt till mitt rör. En bekant visste i alla fall var kranarna satt i källaren, så han och särbon stämde träff där nere. Efter en stund ringde dom och bad mig kolla och då fanns här kallvatten igen. Jag var nere och tittade efteråt, så jag vet var jag ska kolla, om det skulle hända igen. Med tanke på att alla vred satt öppet i källargången och att vi brukar ha allehanda bus här, är det snarare förvånande att det aldrig hade hänt förut på alla år som jag har bott här.