Jag har förstått att jag inte är ensam om att jaga runt utan att komma dit jag ska på nätterna. Ja, i drömmarna alltså. Häromnatten letade jag febrilt efter både örhängen och trosor, för att kunna ge mig iväg. Istället för min lilla byrå, som går hyfsat snabbt att söka igenom, hamnade jag på ett varuhus och en hel avdelning med underkläder. En annan natt var vi ett gäng som skulle äta på något uteställe. Min plånbok var försvunnen, så jag fick ingen mat. Det märkliga förslaget till lösning på det problemet var att gå till Amigo, som är min favoritpizzeria, istället. Jag hade väl knappast fått något att äta där heller, om jag inte kunde betala för mig. Min nyckelknippa var också borta, så jag kunde inte ta mig in hemma heller. Att skriva att jag jobbade mera på nätterna förr, blir visst lite dubbelt. Jag jobbade ju nattskift på golvfabriken i sammanlagt tjugo år, men jag menar fortfarande i drömmarnas värld. Där kunde jobbet bli hur knasigt som helst. Någon gång arbetade jag vid en maskin som jag fyllde på vid östra landsvägen på Öland och plockade ur vid den västra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar