Blogg 15/1 2022.

 I mellandagarna kom det efterlängtade brevet där det brukar stå att mammografin inte visade några tecken på cancer. Nu var det inte så upplyftande den här gången. Istället fick jag en tid till deras andra mottagning, för att kolla upp en förändring närmare. Där gjordes en ultraljudsundersökning, som visade att knölen var mycket liten. Läkaren hittade ingenting mera än den vare sig i brösten eller armhålorna. Det togs också prov med den långa nål, som jag fortfarande minns sedan jag var där en gång för trettio år sedan. Den gången var det ingen fara, men nu var det cancer. Min älskade ledsagare och jag var inne på kirurgen igår. Vi fick mängder av information och det togs en del prover. Om ett par veckor blir det operation. Hittar man ingenting mera under den, så blir det strålning efteråt och det är fortfarande hopp om livet. Alla håller nu tummarna för att det inte blir värre än så, även om inte det heller låter överdrivet kul. Tidigare kände jag att alla som jag visste hade haft bröstcancer hade dött av det. Nu har jag åtminstone kommit på att jag vet tre personer som har haft det och fortfarande lever.