Blogg 14/1 2022.

 Gårdagens cykeltur till Kvantum var en blåsig historia. Som väl var blåste det åt vad jag tycker är rätt håll. Det var visserligen jobbigt att ta sig dit, men hem igen var det bara att åka frihjul. Utanför butiken träffade jag en gammal bekant som jag inte hade sett på evigheter redan vid cykelställen. När vi hade avhandlat stort och smått, hann jag inte längre än till ingången, innan jag mötte nästa. Jag tycker sällan eller aldrig att jag springer på någon bekant där numera, men igår kom jag bestämt in i ett stim. På hemvägen tog det som så många gånger förr tvärstopp vid utfarten från Willys kundparkering. När folk kör ut därifrån tittar skrämmande många bara ut på gatan. När dom inser att dom är på väg över en cykelbana, sitter dom redan fast tvärs över den. Igår var det två personer i bilen. Den jag antar var hustrun tittade urskuldande på mig från passagerarsätet. Så mycket mer kunde hon inte göra åt den uppkomna situationen. Femtio meter senare blev det ännu värre. En liten hund kom sprintande i full fart i den täta trafiken. Det var ett rent under att den inte blev påkörd. Jag såg husse kalla in den, men jag vet fortfarande inte om han var så dum så han lät hunden springa lös på en trafikerad gata, eller om den möjligen hade slitit sig.