När jag gav mig ut på gårdagens promenad tog jag den första och tillika minsta stigen ut till Järnvägsgatan, eftersom vaktmästarnas traktor stod med motorn igång längre fram. Över den stigen har det länge hängt ett avbrutet träd, som man har varit rädd att få i huvudet, men jag chansade ändå. Ute vid gatan var plötsligt stigen dubbel, eftersom någon hade kört in där med en skördare eller någonting liknande. Då som först vände jag mig om och insåg att det inte fanns något träd längre. Särbon har tjatat om att få det bortplockat innan någon fick det i huvudet, men bara fått till svar att vi fick gå en annan väg. Det hade för övrigt fallit ett träd över den andra stigen också nyligen. När vi upptäckte det var redan den delen av stammen som låg i vägen bortsågad. Trädet som försvann nu har hängt på ett annat träd bra länge. Från början satt det kvar i stubben, men nu hade det hoppat ner på marken och stod framför den. Upplägget syns på bilden nedan, som mannen i mitt liv har tagit. Han tog sig galant ner för backen till resterna av trädet igår. Själv halkade jag i leran och satte mig på röven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar