Ibland skriver jag flicka även om tanterna i min egen ålder. Att vi är över sextio är ingenting jag fattar riktigt. Åren går fortare ju äldre man blir och under dom senaste tjugo har jag helt tappat räkningen. Att komma in i vården i den här åldern innebär i alla fall att liknande uttryck blir mer relevanta. När man kunde vara mor till hälften av personalen och mormor till resten, känns dom definitivt som barn för mig. När en före detta svenskalärare i en kommentar skrev ”flickebarnet” med citattecken, blev jag ändå lite orolig att jag kanske använder det ordet helt galet. När jag googlade hittade jag i och för sig synonymer som stulta och dotter, men dom flesta andra kändes helt okej. Det kunde till exempel betyda jänta, tjej, flicka eller tös. Dom där tecknen fick jag också googla på, när jag inte kom på vad dom hette. Ett par andra namn på dom var citationstecken och anföringstecken. Jag hajade till lite på det sistnämnda, eftersom jag läste avföringstecken i en kvickhast, men riktigt så illa var det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar