När jag var som fetast för tjugo år sedan blev jag rekommenderad att dricka sockerfri saft. Jag pimplade litervis fram till det att jag fick cancer. Under cytostatikabehandlingarna smakade det inte längre, så dom senaste månaderna har jag druckit lika mycket vatten som jag gjorde medan jag jobbade. På golvfabriken hade jag alltid en vattenflaska med mig. Så när min älskade särbo efterfrågade saft hade jag inte köpt det på så länge att jag inte hittade det på Kvantum! Jag kände att det antingen måste vara jag som virrade till det eller dom som hade flyttat saften, så jag gick flera varv utan resultat. Till slut fick jag be om hjälp. Då visade det sig att den hade hamnat bland barnmaten. Där skulle jag aldrig ha kommit på idén att leta. Det var åtminstone så lyckligt så glöggen hade följt med i flytten. Den kom jag mig inte för att fråga efter, men nu hittade jag den också. Jag hade dessutom sån tur så den glasflaskan höll, när min fullpackade cykel brakade i asfalten utanför butiken.
Ibland, tycker jag det verkar som att man flyttar varor i butiken, lite som "flytta för flyttandets skull"! Av princip är jag mot förändringar för förändringens skull; alltså av det som fungerar bra!
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera