Med anledning av att det var de dödas dag, som är en religiös högtid i Mexiko, i veckan och att det är alla helgons dag här i Sverige idag, ställde Radio P4 Kalmar en fråga på sin Facebooksida. Dom undrade hur man vill att ens begravning ska vara, när man går bort. Svaren var minst sagt underhållande att läsa. Det allra första svaret var: ”Varför tänker ni på det? En dum fråga ni ställer.” Damen i fråga tyckte det vore bättre att fråga folk om deras oro för krig och oroligheter i världen. Jag kan väl tycka att dom båda frågorna hör ihop lite, eftersom människor dör i krig och av våld. Någon ville ha kremering, men ingen ceremoni. ”Kan dom inte komma när jag lever behöver dom inte komma när jag dör”, som hon så förnuftigt uttryckte det. En favorit var bondmoran som ville bli strödd i gödselbrunnen för att senare spridas ut på åkrarna. Hon ville inte vara nergrävd bland andra okända. Däremot ville hon vara nära det hon alltid hade varit nära. Det kom upp önskemål om betydligt roligare aktiviteter än det vanliga begravningskaffet. Det var dans, korvgrillning och bowling. En fest för att fira att man hade levat snarare än att sörja att man var död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar