Mina snudd på käraste leksaker som barn var något så simpelt som klippdockor. Med min livliga fantasi fanns det hur mycket som helst jag kunde leka med dom. Framför allt minns jag skönhetstävlingarna. Jag jämförde ögon, näsor, munnar och kroppar. Framför allt föreställde klippdockorna kändisar, även om det enda namn jag minns såhär långt efteråt är Rolf Sohlman. Det är en skådis som är son till Karin Falck. Hur pass snygga dockorna var hängde förmodligen mer ihop med vem som tecknade dom än hur förlagan såg ut. Jag tror dom fanns i alla veckotidningar på den tiden. Mamma köpte alltid Året Runt. Vilken eller vilka tidningar min Gudmor hade minns jag inte. Däremot kommer jag mycket väl ihåg att hon alltid hade sparat en hög med klippdockor till mig varje gång jag kom dit. Vart mina klippdockor tog vägen när jag blev för gammal för dom har jag verkligen ingen aning om. Jag borde kanske ha gjort som bästisen. Hon tejpade igen sin kartong och skrev utanpå att den varken fick röras eller slängas. När brorsdottern föddes 1990 tänkte jag börja samla till henne, men då fanns det inga klippdockor i veckotidningarna längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar