Utanför hamnen, där min far hade sin fiskebåt när jag var barn, gick ett näs en bra bit ut i vattnet. Man kunde se sälar där ute, så att det hette Sälgrundet var ganska självklart. Åtminstone tills jag efter nästan ett helt liv fick syn på det på en karta och insåg att det egentligen hette Själgrundet. I dagarna upptäckte jag att ett annat namn från min barndom hade blivit feltolkat. Platsen där vägen gick i en böj, mitt emellan farmors hus och vårt, kallade vi alltid för Tångelhörnet. Det visar sig i själva verket heta Tånghorvhörnet. Inte för att jag vet om det namnet gör en så mycket klokare på betydelsen. Möjligen kan det väl ha med harv att göra. Enligt Lage Nilsson spökade det där. Han var en arkivarie, som hade koll på det mesta när det gällde ortnamn. Tyvärr dog han redan på nittiotalet, fast han blev nittio år gammal, så honom kan man inte fråga. På nätet hittade jag anteckningar som han hade gjort. Det var tydligen vägen som hette Tånghorvvägen, men det namnet var i utdöende redan 1929, när han skrev om det. Själgrundet kallade han för övrigt för skär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar