Längst bak i munnen har jag en tand som har varit extremt svårlagad. Så långt bak känner jag inte att jag skulle sakna den, men när jag undrade om man inte kunde dra ut den istället sa tandläkaren tvärt nej. Det var något om att man kunde bli dement om man inte kunde tugga ordentligt. Nu har den där tanden faktiskt hållit ett bra tag efter senaste lagningen. När jag kom in med ett stort hål där kronan hade suttit, var det helt andra tongångar. Den sitter exakt där jag tuggar mest och helst, men ändå antydde tandläkaren att jag skulle klara mig lika bra utan den. Min älskade särbo saknar ett par tänder och jag har sett hur ont det gör när han råkar tugga precis där han inga har. När jag berättade det såg tandläkaren helt oförstående ut. Jag känner ju själv att det inte är speciellt lyckat att tugga där min tand har suttit, fast den inte är helt borta ännu. Jag börjar fundera på om det kan vara så att man har olika syn på det där i olika länder, för den här tandläkaren var knappast född i Sverige.
Min farfar hade inte "en enda spik i lästen", så han åt inte t.ex morötter eller knäckebröd. Utan han mosade det mesta utom potatismos förstås! Han doppade allt kaffebröd i kaffet också! För de flesta gör det väl ont att få något hårdtuggat direkt på tandköttet! Han blev 93 bast och var inte det minsta dement!
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera