Särbon har ingen tv, men det händer ändå inte överdrivet ofta att han kommer hit och ber att få se på fotboll. För några veckor sedan var det en match i allsvenskan, som spårade ur när dom så kallade supportrarna började elda och kasta saker. Min själs älskade var så arg så han påstod att han aldrig mer skulle titta på fotboll. Men så kom ju åttondelsfinalen i damernas VM då. Han ångrade sig, men var lika besviken på den matchen, eftersom det inte blev ett enda mål. Där avgjorde man dessutom på straffar. Det kan väl alltid kännas lite slumpartat, men just i den matchen var det extremt. Till straffläggningen anslöt till och med jag vid tv:n. Jag fick se tre tjejer skjuta över målet och en i stolpen. Den avgörande straffen tog USA:s målvakt, men tappade bollen. Det tog några rafflande sekunder att få veta att den var inne. Som mannen i mitt liv svor trodde jag att han definitivt hade lagt ner fotbollstittandet, men imorgon är det visst dags igen.
Fotbollen var en del av mitt liv en gång, då jag själv spelade som ung. Det är svårt att helt avsluta intresset.
SvaraRaderaIbland svär jag för mycket, tyvärr! Det låter för jävligt, tycker jag själv också! Men jag kan inte svära på att sluta med alla svordomar! Det där med att: "Man kan inte lära gamla hundar sitta".
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera