Jag läste i min journal att jag upplever att jag har gått upp i vikt. När vågen visar femton kilo plus kan jag väl tycka att det är något mer än en upplevelse. Jag antar att jag måste sluta helt med läsk, godis, smör och ost om jag vill få stopp på den uppåtgående trenden. Jag räknade ut när jag började med aromatashämmarna att jag kommer att väga 250 kilo när den femåriga kuren är över. Om jag nu lever så länge. Sedan jag bytte medicin har uppgången dämpats en aning som väl är. Ett kärt minne är den utländske läkaren jag träffade, när strålningen var över. Min mage var inte sig själv längre och han rådde mig att undvika starka kryddor. Alkohol ansåg han inte att man kunde sluta helt med, för man måste ju leva. Jag hade inte hjärta att berätta för honom att min älskade särbo, som var med under samtalet, är absolutist. Det som får mig att må sämst är alla jag hör och läser om som har dött hastigt. Som tjejen som var på väg för att lämna sitt barn på förskolan. Troligen hade hon känt sig dålig, för hon hade parkerat cykeln och lagt sig bredvid den. Där hittade man henne död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar