Vid åtta en kväll körde en sopbil förbi på utanför mina fönster på Norra vägen. Jag kände att det var en perfekt tidpunkt. Den tunga trafiken hade upphört för dagen, men det var fortfarande ljust. Nästa gång det började brumma här utanför var klockan halv tio och mörkret hade sänkt sig över min lilla stad. Då kom först en traktor som sopade trottoaren. Killen som körde den stannade utanför mitt fönster. Jag stod och såg hur han plockade upp något större skräp som var i vägen för sopmaskinen. Istället för att ta det med sig släppte han det helt sonika på min sida av staketet. Bakom honom körde en kollega som sopade vägen. När det fortsatte brumma extremt länge reste jag mig och gick fram till fönstret igen. Då stod en tredje sopmaskin i det närmaste stilla här utanför. Bakom den låg en personbil med någon som bra gärna hade velat köra om. Med tanke på att det var precis vid viadukten, kunde en sån manöver ha slutat hur illa som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar