Under företagssafarin pratade jag med en kille som saknade ett par fingrar. Jag kände att det kunde vara lite opassande att fråga om han hade blivit av med dom i jobbet, så jag lyckades hejda mig. Det fick mig i alla fall att inse att livet kunde vara betydligt värre än det är. Tio fingrar är man ju nästan barnsligt beroende av att ha. Även om mina skakar på vänster hand, vore det betydligt knepigare att göra någonting alls utan ett par av dom. När det kommer till biverkningar av mediciner bytte jag aromatashämmare efter det första året, eftersom benen värkte om nätterna så jag inte kunde sova. Det ska finnas en sort till, så efter ännu ett år hade jag nästan funderat på att byta igen. Nu har jag läst på lite om biverkningar och insett att det kunde vara betydligt värre än vad det är nu. Jag har visserligen ont i muskler och leder, men inte så mycket annat. Jag gick upp mycket i vikt av den första medicinen. Jag har visserligen inte lyckats gå ner igen, men av den jag har nu har jag åtminstone inte gått upp mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar