En av alla födelsedagar som jag inte har någon som helst anledning att minnas, men som ändå finns kvar i bakhuvudet, är en storebror till några av mina barndomsvänner. Han var så pass mycket äldre att jag knappt ens minns att jag någonsin talade med honom. Jag tror att min äldste bror umgicks med honom och jag har svårt att glömma en anekdot han har berättat. Killen ifråga hade hållit i en kniv. När någon av systrarna skulle ta den ifrån honom drog hon bladet genom hela hans handflata. Mitt eget bittra minne gällde en femma som jag hade hittat på gatan. Det var mycket pengar när jag var barn. Det sades att det var den här killen som hade tappat den, så jag fick snällt lämna den ifrån mig. Sista gången jag såg honom satt han i bilen utanför min dåvarande bostad och hans syster, som var på besök hos mig, var ute och pratade med honom. Han var på väg till doktorn, eftersom han hade feber som inte ville ge med sig. Jag tror att det var en hjärntumör läkaren hittade till slut. Grabben dog innan han hann fylla tjugofyra. Och ja, som jag minns det var han lite lik Elvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar