Min själs älskade och jag har skilda sovrum med hundra meter emellan. Därför brukar vi höras via SMS på morgnarna. Så vet man att den andre är vaken och fortfarande lever. Just den signalen stänger jag av nattetid, eftersom han oftast är uppe före mig. En morgon vaknade jag kvart över sju av att han ropade mitt namn. Såna där smått övernaturliga fenomen får mig att tro att det har hänt någonting allvarligt. Därför var det en lättnad när han skickade sitt godmorgon innan jag hade hunnit somna om. Jag har, som sagt, inte signalen på, men jag har inte lyckats stänga av vibrationen. Är jag vaken hör jag det svaga surret som uppstår när telefonen vibrerar mot nattduksbordet.
Jag lyssnar på musik från en laptop, som står i vardagsrummet. När jag inte använder den drar jag ur sladden. Om den någon gång lägger av helt vet jag vid det här laget att det är jag som har glömt att sätta i sladden igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar