Jag är extremt förtjust i att ligga och dra mig på morgnarna. Somnar jag då om verkar chansen öka för att jag ska minnas vad jag har drömt när jag vaknar. En morgon besökte jag således kyrkogården i min hemby på Öland. Där hade man byggt ett litet hus över vår familjegrav. Ett kapell hade också tillkommit. Där fanns en massa människor med uppseendeväckande sminkningar eller möjligen masker. Jag pratade med en dam och vi jämförde namn för att se om vi hade några gemensamma bekanta. Jag kände bara igen ett enda. Dom andra var bara konstiga. Jag ville ta ett kort på dom där människorna men jag hade glömt telefonen, som jag har kameran i, i bilen. Så jag sa mycket insiktsfullt till damen jag talade med att om jag går och hämtar den kommer ni inte att vara kvar när jag kommer tillbaka eftersom det här bara är en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar