Telefonen.

Jag hade haft smartphone i ett halvår, innan jag ens kom på idén att börja släcka skärmen innan jag stoppade undan den. Den slocknade ju själv efter någon minut. Lite spännande blev det förstås, eftersom det var lätt att komma åt något kommando, när jag knäppte igen fodralet. Inte förrän någon på jobbet undrade varför jag inte stängde av den, blev det av att kolla upp hur man gjorde. Då var det förstås världens enklaste, som allt annat på min telefon. Det fanns ju en anledning till att jag köpte en som var gjord speciellt för seniorer. Speciellt van vid själva telefondelen är jag fortfarande inte, eftersom jag väldigt sällan pratar i telefon. Sist min bror ringde lyckades jag inte ens få kontakt med honom, innan han kopplades över till svararen. Det borde ju inte vara svårare än att trycka på en knapp. Fast nästa gång det ringde insåg jag att det var exakt det felet jag hade gjort. Tryckt alltså. Man skulle nämligen svepa över till alternativen att svara eller inte. När jag inte vill svara är det dessutom ingen brådska, så jag stressar inte upp mig lika mycket. Men är man till exempel i en butik kan det förstås vara skönt att få tyst på telefonen, och inte låta den ringa ut alla signaler. Jag misstänker att det är många som blockerar försäljarna helt, för det företag som har ringt oftast på sistone har gjort det från en mängd olika nummer.

Ny tomte... igen.

Tomten Ture är så stor att han står på golvet. Han har ersatt en tomtedocka, som såg ut mera som en leksak. Samtidigt som jag bytte ut den städade jag undan lite annat krimskrams, som jag brukade ta fram till jul. Eftersom jag numera har tomtar i alla mina tre fönster, fanns det plats för en ny där också efter rensningen. Jag tänkte kolla på julskyltningen, men där såg jag i stort sett ingenting sånt alls. Det är julmarknad i veckan, men jag tvivlar på att jag kommer iväg ner på den över huvud taget. Jag gillar verkligen inte att ge mig iväg hemifrån. Att det är snö och kallt gör det knappast mera frestande. Speciellt inte om det enda fordon man äger är en cykel. Istället gjorde jag en närmare genomgång av övriga tomtar på Kvantums julavdelning. Det fanns flera som, precis som Ture, hade luvan nerdragen över ögonen, men jag fastnade för en mer traditionell tomte. På bilden är han på plats i mitt vardagsrumsfönster.

Femte december.

Den femte december 1980 fick jag hem en hylla, som jag monterade. Jag minns faktiskt inte nu vilken hylla det kan ha varit, men jag misstänker den som numera används till förvaring i vindsförrådet. Jag har för mig att jag har köpt alla andra hyllor jag har sedan jag flyttade till Nybro. Stereobänken, som jag köpte samma vecka, står däremot fortfarande kvar i vardagsrummet. Den har jag uppenbarligen använt i trettiosex år. Nya möbler är definitivt inte det jag lägger mest pengar på. Bänken har fack för vinylskivor. För att det inte ska se tomt ut står skivorna kvar där, fast det är bra många år sedan jag ställde undan skivspelaren. Själv är jag hemmablind, och tänker inte ens på dom. Jag blev uppriktigt förvånad när min bror pekade på dom en gång när vi pratade om gamla skivor. Alla får inte plats där, så resten står högt uppe i ett skåp i hallen.
1981 var jag på Öland och hälsade på mina föräldrar denna dag. Vi var och tankade mammas bil, och jag blev bjuden på lax till middag. Så var jag förstås med pappa vid hamnen och tittade till hans båt. Åtminstone tror jag att det var det officiella ärendet, även om både han och jag tyckte det var roligast att se om vi träffade någon att prata med. Det är pärlan på bilden nedan. Han hade ett par, tre olika genom åren, men döpte alla till Kronan. KR är distriktsbeteckningen för Kalmar, men många blandade ihop det, och kallade båten för Kronan 1. Han såg för övrigt till att få behålla samma nummer också på sina olika båtar.

Paket.

Jag köper alla mina apoteksvaror från Apotea på nätet numera. Dom brukar vara hur snabba som helst med att få iväg sina paket, så jag trodde att det jag beställde förra helgen skulle komma senast onsdag, så jag kunde hämta det på vägen till Kvantum i torsdags. Istället kom inte mailet om att dom hade skickat mitt paket förrän i onsdags. Sist det hände hade dom väntat för att få hem någonting som var slut, så jag tänkte att det var något liknande den här gången. Jag var i alla fall inne på deras Facebooksida, och tyckte till om att dom kunde passa på att informera om varför paketet hade dröjt, när dom ändå meddelade att det var på väg. Där fick jag svaret, för det var fler än jag som var upprörda över sena leveranser. Dom hade som alla andra haft black friday, och eftersom folk blir skogstokiga när någonting är billigt hade dom inte hunnit med riktigt. En kille hävdade på fullt allvar att hon skulle beställa någon annanstans nästa gång. Man kan undra var, för jag känner då inte till något annat nätapotek. Jag har länge tyckt att någon mer borde haka på, när det verkar vara så lukrativt. Det borde verkligen finnas utrymme för flera aktörer, med tanke på hur många stationära apotek det finns över hela landet. Vi har två stycken enbart i lilla Nybro. Själv blev jag mest bara förvånad över att Apotea dröjde ett par dagar extra. Speciellt som PostNord sedan fick hit paketet över natten. Det brukar vara tvärtom. Jag cyklar inte till posten extra för att hämta det, så nu får det ligga där en vecka. Under den tiden hinner jag få mängder av påminnelser både från PostNord och Apotea. Den första kom efter ett par dagar.

Mossa.

Mossan jag köpte på Willys var ingen höjdare. Den påminde mer om en grästorva, som någon hade grävt upp och stoppat i en plastpåse. I torsdags kollade jag på Kvantum igen, men där var den fortfarande slut. Jag fick syn på tjejen jag hade diskuterat mossa med tidigare. Hon var visserligen civilklädd, men en kort fråga tyckte jag att hon kunde svara på, fast hon var ledig. Hon hade ingen beställt, men förklarade vem jag kunde fråga, och var jag kunde hitta henne. Det visade sig att den flickan hade beställt mossa, som skulle komma dagen därpå. Jag orkar inte masa mig dit igen förrän på torsdag, men vi får hoppas att den inte hinner ta slut igen. Den första jag pratade med sa till och med att hon sparar sin mossa och återanvänder den varje år. Det skulle lösa problemet för gott. Det slog mig för övrigt hur dålig koll jag har på namnen på Kvantums personal, fast många av dom har jobbat där sedan jag flyttade till Nybro. Namnbrickor vore inte helt fel. Det tog mig inte många minuter att inse att dom har precis det, fast jag aldrig läser dom. Projekt läsa namnbrickor börjar alltså på torsdag. Nu är strax helgens tvättande klart. Jag kom inte ihåg att jag skulle bädda rent förrän jag redan hade bäddat sängen i torsdags. Då orkade jag inte riva upp den igen, så tvättandet fick anstå ett dygn. Att jag kunde ha tagit maskinen med fyrtiograders först som omväxling slog mig inte ens. Vanans makt är stor.

Hänt i Nybro.

Igår kväll började jag seriöst undra om jag lever mitt liv mer på Internet än i verkligheten. Jag hade inte hört ett ljud om att det var snö på gång, när jag plötsligt såg ett par inlägg på Facebook om att det hade snöat. När jag tittade ut var det mycket riktigt vitt på marken. Det brukar väl vara genom fönstret man upptäcker sånt först i vanliga fall. Min spontana tanke var hur jobbigt det skulle bli att cykla till Kvantum. Sedan mindes jag att jag hade varit där redan på morgonen. Det var tydligen en bra idé att få det gjort. Något jag däremot såg genom mitt fönster var en massa ljus en bit bort på järnvägen. Jag trodde först att någon hade hoppat framför tåget, men till slut insåg jag att det var spårarbete på gång. Dom får väl passa på sent på kvällen, när dom inte stör tågtrafiken. Jag misstänker att dom fäste om syllarna eller något, för maskinen stannade och någonting gick ner mot marken varannan meter. Det såg ut som ett evighetsjobb, som kunde ta hela natten, om dom skulle ta sig ända till Kalmar på det viset. Å andra sidan var det väl betydligt mera tidskrävande när rallarna byggde järnvägen för hand en gång i tiden. Att en kille blev skottskadad någon kilometer härifrån läste jag däremot enbart om på Facebook. Det var samma sak när det eldades i Åkrahällskolan förra helgen. Den ligger i stort sett tvärs över gatan från där jag bor, men jag såg inte ens brandbilarna.

Utökad arbetstid.

Jag fick veta i veckan att min äldste bror hade trappat ner lite, och numera bara jobbar fyra dagar i veckan. För mig går det åt andra hållet. I ett helt år jobbade jag bara 27 timmar i veckan. Sedan semestern har jag åkt på en och en halv natt mer varje månad. Fast det slog mig att jag nog fortfarande jobbar mindre än brorsan, fast han har gått ner i arbetstid och jag upp. Den glädjen varade inte länge. Igår kväll var min närmaste chef inne och informerade om att vi ska jobba en extra natt varje månad efter nyår. Det kallas utökad arbetstid. På min förra avdelning var det ett frivilligt alternativ, och stundtals slogs folk nästan om dom platser som fanns. Vi ska gå upp i tid hela skiftet. Jag tror det innebär att jag för första gången på flera år kommer att jobba heltid. Det är fler än jag som jobbar natt just för att slippa det. Som jag har förstått det är problemet det motsatta inom vården. Där slåss man för rätten till heltid. Inom industrin är det nära nog omöjligt att få jobba deltid. Där jobbar istället dom flesta mer än hundra procent, eftersom  det förekommer mycket övertid. Alternativet på min arbetsplats är helgskift, även om många som jobbar det går in i veckorna också. Jag träffade en tjej från helgnatten i söndags. Hon funderade på att söka nattskift istället, så vi kanske kunde byta.