Smartfånen.

Jag har ju sett att dom flesta med smarta telefoner har mängder av appar på startskärmen. Min pensionärsvariant ser ut som på bilden. Man har bara plats för genvägar till fyra stycken. Vill man komma till resten får man trycka "visa" och sedan scrolla ner till "mina applikationer". Åtminstone var det så jag alltid hade gjort. Nu sökte jag efter något helt annat i bruksanvisningen till telefonen, när jag råkade läsa att man bara behöver svepa över skärmen för att komma till apparna. Det är ju aningen smidigare. Det var något liknande med Internet. Jag har det oftast avstängt, för att slippa en massa reklam när jag spelar på telefonen. När jag skulle använda Instagram, Swish eller mobilt bank-id gav jag mig in bland inställningarna för att dra igång det. Tills jag insåg att samma knapp finns i en rullgardinsmeny på startskärmen. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att lära mig den där telefonen helt. Tur att jag inte köpte något mer avancerat i alla fall.

Vinter.

Redan när jag kom till jobbet igår hade en arbetskamrat råkat komma åt en säkerhetslina och lösa ut nödstoppet. Eftersom man sällan eller aldrig använder det, lyckades vi inte återställa. En kille kom och visade oss en knapp vid själva linan, men det gick fortfarande inte att återställa. När elektrikern kom gick plötsligt allting igång, fast han påstod att han inte gjorde någonting. Med andra ord vet vi fortfarande inte vad vi ska göra, om det händer igen. För några år sedan byggde man om ett gäng toaletter på vårt våningsplan till två större. Jag tror att största anledningen till att dom känns fräschare än dom andra är just storleken. Det blir inte lika dålig lukt som i ett minimalt utrymme. Dom nya toaletterna har automatisk belysning, och inatt var det tydligen elfel där också. Det var kolsvart på båda, så man fick nöja sig med dom gamla toaletterna en trappa upp. Det är bara att hoppas att någon har sagt till under dagen, så kanske det är fixat tills jag ska börja jobba ikväll. I mitt omklädningsrum finns två såna toaletter, och på den ena har lyset varit paj i evigheter. Så länge ingen säger till upptäcker inte elkillarna det i ett omklädningsrum för damer. Om jag inte minns helt fel så var gårdagen tredje söndagen i rad som det snöade. I morse var det i alla fall skottat föredömligt tidigt. Så länge det inte är några minusgrader att tala om blir gatorna rena och fina direkt på det viset. Det är bara att hålla tummarna för att det inte kommer mer snö och blir kallare.

Stavning.

Svenska var mitt bästa ämne när jag gick i skolan. Jag tror fortfarande att jag är hyfsad på rättstavning. Med datorn är det ju dessutom så vist ordnat så den säger till om man råkar stava fel. Oftast beror det på att jag hr missat någon tangent, eller att jag har använt ett ord som programmet inte har i sin ordlista. Sofistikierad såg däremot helt korrekt ut, när Firefox markerade det. En kontroll gav vid handen att det inte alls heter så. Det heter sofistikerad. Fatta att jag har lyckats läsa det fel i nästan ett helt liv. Jag får väl skylla på att det inte är världens vanligaste ord. Hur jag däremot ska kunna lära om ett ord fullständigt efter alla år är ett mysterium. Det kommer att kännas lika fel som när jag måste stava mitt efternamn med K. Jag har stavat det Ericsson i hela mitt liv, så Eva Eriksson är definitivt inte jag. Ändå är det så jag heter enligt folkbokföringen, så man kan undra varför mina föräldrar lärde mig att skriva något annat. Jag har till och med ansökt om att få byta till rätt stavning, men blev nekad. Jag hade ingen anknytning till det namn jag har använt hela livet. Det bär mig emot när jag ibland måste stava likadant som på kontokortet för att det ska fungera. Det känns lika avigt som att skriva sofistikerad istället för sofistikierad.

Bildsök.

Jag är vansinnigt lättroad. Varje gång jag sätter min telefon på laddning flyger det iväg en animerad raket på skärmen, och den får mig alltid att le. Det stod någonting under den, men det dröjde ett tag innan jag kom ihåg att ta på mig glasögonen innan, så jag kunde läsa texten. Det var någon reklam för hur man ökade laddningshastigheten. Är det någon som tror att jag kommer att ta tag i det, för att sedan aldrig få se raketen mera?
Att göra bildsök för att illustrera mina blogginlägg kan bli riktigt intressant. Först att komma på vilka sökord man ska använda. När min chef hade haft information nyligen sökte jag på "tecknad bild direktör". Det andra är vad man kan få upp för bilder på en sån sökning. Jag fick bland annat upp en på Leif GW Persson och en på Roger Rabbit. Ingen av dom påminner speciellt mycket om en direktör, och GW är inte ens tecknad.

Plastback.

När dom renoverade här för tjugofyra år sedan bytte dom hela köksinredningen. Tyvärr gällde inte samma sak garderoberna. Dom är från en tid när man av någon anledning kände att det skulle vara mycket luft mellan hyllplanen. Jag har en enda garderob med just hyllor, och mellan dom är det 45 centimeter. Jag hade haft mer nytta av dubbelt så många hyllplan med hälften så långt emellan. Till slut gick jag upp på vinden för att se om jag hade någon plastback över, som kunde göra ett av dom där utrymmena mera användbart. Den ultimata lådan var en av dom jag hade plockat ur det nya frysskåpet, för där blev det istället smidigare utan låda. Man får hoppas att dom som ska röja upp efter mig en dag förstår att lådan i garderoben egentligen hör hemma i frysskåpet.

 

Livet.

När jag plockade ihop plast till återvinning igår kunde jag inte fatta varför förpackningen det hade legat en baguette i inte fick plats i påsen. Den brukar gå lätt att trycka ner där, men inte förrän jag fick syn på påsen där jag hade ställt den i hallen såg jag felet. Istället för rullen med soppåsar hade jag tagit en påse från rullen till matåtervinning, och dom är mindre. När jag skulle cykla hem från jobbet i morse var det nästan ljust, fast klockan bara var strax efter sex. Det var blött ute, så jag tänkte torka av dynamon, eftersom lyset inte brukar fungera när den är fuktig. Det tog någon minut innan jag insåg att det var överkurs, när jag hade stängt av lyset. I morse var det dags för sista massagen på ett tag, eftersom min massageterapeut är gravid. Jag lär inte orka söka mig till någon annan medan hon är hemma, men jag tänkte leta upp massageapparaten. Ja, den till nacken då. Den andra använder jag betydligt oftare, så den vet jag var den finns. Idag somnade jag inte förrän precis i slutet av massagen, eftersom det gjorde så pass ont när hon höll på. Jag träffade en arbetskamrat på Kvantum efteråt, som undrade om det var mina nuvarande arbetsuppgifter jag fick ont av. Nacken fick jag godkänd som arbetsskada redan i slutet av åttiotalet, så jag känner väl mest att det gör ont att leva helt enkelt. På veckans topplista från Apotea var sex av tio produkter värktabletter, så jag verkar inte vara ensam.

Första mars.

Idag är det 44 år sedan jag blev förälskad första gången. Jag var med ett par kompisar och deras mammor i simhallen i Kalmar. Där har jag nog inte varit mer än en handfull gånger i hela mitt liv. Nu är det trettio år sedan eller så, för simhallen här i Nybro har jag aldrig besökt. Det närmaste jag har kommit är bowlinghallen, som jag vill minnas ligger i samma byggnad. Det är några år sedan jag var där också. Det jag minns från barndomens besök i badhus är framför allt känslan när man hoppade från hopptornet. Jag har alltid varit höjdrädd, men det enda man kunde göra var att ta steget över kanten. Sedan var det bara att gilla läget. På sjuttiotalet var det här med badhus lite känsligt, eftersom jag var tidigt utvecklad. Ja, kroppen då. Resten har visst aldrig riktigt följt efter. Jag glömmer aldrig hur avundsjuk jag blev på en klasskompis, som fick sin första mens när hon var femton. Då hade jag haft det sedan jag var elva. Det som hände vid simhallsbesöket den första mars 1973 var att kompisen och jag mötte en badvakt. I dagboken har jag skrivit gubbe (kille). Och att han var gullig på något sätt, fast han nog var 30-40 år gammal. Det där med ålder är definitivt relativt. När vi mötte honom daskade han till mig lite lätt när ingen såg. Mer behövdes inte för en flickunge från östra Öland, som mest bara hade träffat bönder i sitt unga liv. "Jag tror jag är kär", lyder min kommentar. Kortet på mig är en selfie, som jag tog trettio år innan begreppet myntades.