Stavning.

Svenska var mitt bästa ämne när jag gick i skolan. Jag tror fortfarande att jag är hyfsad på rättstavning. Med datorn är det ju dessutom så vist ordnat så den säger till om man råkar stava fel. Oftast beror det på att jag hr missat någon tangent, eller att jag har använt ett ord som programmet inte har i sin ordlista. Sofistikierad såg däremot helt korrekt ut, när Firefox markerade det. En kontroll gav vid handen att det inte alls heter så. Det heter sofistikerad. Fatta att jag har lyckats läsa det fel i nästan ett helt liv. Jag får väl skylla på att det inte är världens vanligaste ord. Hur jag däremot ska kunna lära om ett ord fullständigt efter alla år är ett mysterium. Det kommer att kännas lika fel som när jag måste stava mitt efternamn med K. Jag har stavat det Ericsson i hela mitt liv, så Eva Eriksson är definitivt inte jag. Ändå är det så jag heter enligt folkbokföringen, så man kan undra varför mina föräldrar lärde mig att skriva något annat. Jag har till och med ansökt om att få byta till rätt stavning, men blev nekad. Jag hade ingen anknytning till det namn jag har använt hela livet. Det bär mig emot när jag ibland måste stava likadant som på kontokortet för att det ska fungera. Det känns lika avigt som att skriva sofistikerad istället för sofistikierad.