Webbläsare.

Jag har länge använt fyra olika webbläsare, även om jag inte surfar på Internet med Netscape. Där är det composern jag använder, när jag ändrar på min startsida. På nätet använder jag Google Chrome när det ska gå snabbt, Mozilla Firefox för att jag trivs bäst med den och Internet Explorer för sånt som inte fungerar i någon annan läsare. Så började flashen krångla för mig. Min favoritsida för spel ser inte ut som den ska i Chrome, och även på andra sidor tvekar flashen lite. Det var då jag blev sugen på att prova något nytt, och insåg att det fanns en webbläsare som jag aldrig hade testat. Varför jag knappt ens hade hört talas om Opera vet jag inte, men den är helt underbar. Den är som en lyckad korsning mellan Firefox och Chrome, där allt både fungerar och går fort. Mitt enda problem var att jag ville ha min egen startsida. Det gick att ändra så den öppnades när jag startade webbläsaren, men när jag tryckte på knappen för startsidan eller öppnade en ny flik, kom Operas egen startsida upp. Jag läste också om den att dom nog ville ha det så, eftersom det inte fanns något alternativ för att skriva in en egen adress. Nu hade den recensionen några år på nacken. Sedan dess hade någon fixat ett tillägg som fixade exakt det jag ville. Så nu ser Opera ut som mina andra webbläsare, och den är på god väg att bli min nya favorit. Såhär i efterhand har jag hittat Vivaldi, som tydligen ska vara ännu bättre. Skönt att veta att det finns alternativ, när allting inte vill som jag vill.

 

Duschmatta.

Det är lite oklart om en halkmatta i duschen ska ses som ett ålderstecken eller en följd av att jag har börjat använda duschcreme. Det blir så slirigt på golvet i duschen att jag inte kan stå på ett ben och tvätta en fot i taget, utan att riskera att halka omkull och slå mig rejält. Det vore ju riktigt tragiskt att slå ihjäl sig bara för att man vill hålla sig ren. Alternativen var att sluta tvätta fötterna helt eller att skaffa en plastpall att sitta på i duschen. En av morfars sista flickvänner hade en sån. Det är nästan trettio år sedan hon dog, men jag undrar än idag hur man bär sig åt för att duscha sittande. Jag hittade en matta i en katalog jag skulle beställa prylar ur, men där var den restnoterad. På Kvantum var den på den vänstra bilden den enda som fanns. Det stör mig att den är så svart och att den saknar hål på mitten. Jag vill ha symmetri, så precis där vill jag lägga den över avloppsbrunnen. Istället fick jag lägga den vid sidan om, för att vattnet skulle rinna ner över huvud taget. Plastig kändes den också. Att åka runt och titta i dom butiker i Nybro där det kan tänkas finnas sånt här, känns inte speciellt lockande för mig som inte har bil. Istället fick det bli en shoppingrunda på nätet, där jag hittade mattan till höger. Den rinner vattnet rakt igenom istället för att smattra mot. Jag funderade på om jag skulle ha köpt en svart istället, men nu när den är på plats inser jag att den här passar bättre ihop med allting annat som är vitt i mitt badrum.

 

Näsdukar.

Eftersom jag oftast har lite småont i halsen och problem med slemhinnorna, har jag alltid halstabletter och pappersnäsdukar hemma. Näsdukar försöker jag ha extra gott om, eftersom jag vet hur fort dom går åt om man skulle bli förkyld på riktigt. När dom nu började sina efter några dagars intensivt snytande kom jag att tänka på Kleenex-servetterna jag använder till ansiktet. Hushållspapper river ju sönder näsan på nolltid, men dom här ska till och med vara ultramjuka. Inte förrän jag kom ut i badrummet och såg asken där slog det mig att det är ett par månader sedan jag bytte rengöring till ansiktet. Numera använder jag inga servetter, men dom har stått kvar utan att jag ens har noterat det. Snacka om att bli hemmablind. Nu har dom tagit upp en tredjedel av mitt dyrbara hyllutrymme alldeles i onödan. Det är en liten trähylla som någon som har bott här tidigare har satt upp under badrumsskåpet. I skåpet skulle jag aldrig få plats med allt, så efter renoveringen såg jag till att få hyllan uppsatt igen. Jag har bott här i 27 år, så den skulle inte må dåligt av lite målarfärg, men jag är på tok för lat och för ohändig för att ta tag i det. Hur par får plats med bådas prylar i ett badrum övergår mitt förstånd. Den ultimata kärleksgåvan från min sambo på sjuttiotalet var när han byggde ut huset vi bodde i för att få plats med ett extra badrum. Mest var det för att jag ville ha badkar, ett beroende som jag kom över när vi slängde ut badkaret här för 25 år sedan. Jag tror ändå att det kan ha varit något positivt när hans föräldrar bodde dom sista åren av sina liv i det huset. Dom var gamla och det första badrummet låg en trappa upp.

 

Elfte mars.

Kortet nedan är taget för exakt fyrtio år sedan i Norra Möckleby bygdegård. Det var någon typ av fest, och det lokala bandet Stennes spelade. Fast det var ute på bondvischan blev jag bestulen på plånbok, mascara och blixtar till kameran. Killen uppe på scenen var huvudanledningen till mitt besök, och honom pratade jag med efteråt medan jag diskade. Jag hade fått skjuts dit, så jag promenerade hem. Jag besökte faktiskt bygdegården på samma datum året innan. Då hade Centerns ungdomsförbund möte där, och jag och en klasskompis var där en stund. Det var bland annat tipsrunda. Kompisen vann en chokladkaka, men den glömde hon när vi gick därifrån. Vi cyklade hem till mig och såg Ingemar Stenmark på tv. Den elfte mars 1978 umgicks jag med samma klasskompis, men då var vi och en tjej till i Kalmar. Vi var på pizzeria Paris. Dom andra båda åt pizza, men jag drack bara lite vin. Anledningen till att jag inte åt minns jag inte såhär långt efteråt. Vi var hur som helst på Sandra och dansade sedan. Året därpå var det här datumet en söndag, och jag var hyfsat bakfull. Vi var ett helt gäng som hade festat på Ronneby Brunn, och bott där över natten. En av killarna pluggade nere i Skåne, så på söndagen körde vi till Karlskrona och käkade lunch, så att han kunde följa med. Den sjunde mars 1983 gick min farfar bort, så den elfte var jag tillbaka i Norra Möckleby. Då på begravning i kyrkan.

Postnord.

Det är för väl att dom flesta företagen skickar sina varor med DHL eller Schenker, för Postnords pakethantering är och förblir ett mysterium för mig. I måndags fick jag meddelande från avsändaren av ett paket jag väntade på att det var på väg. Tyvärr hörde jag inget mer innan jag cyklade till centrum i onsdags morse. Fast på eftermiddagen kom en paketlapp, som bekräftade att försändelsen hade kommit redan på tisdagen. Märkligt att företaget jag handlade från kunde meddela mig direkt, medan Postnord tydligen inte hade någon annan uppgift än postadressen. Med ett paket från ett annat ställe blev det ännu struligare. När jag gjorde beställningen stod det att det skulle levereras till Willys, där postkontoret ligger numera. I Postnords beställning var det plötsligt hemleverans. Det är definitivt ingenting jag skulle boka, eftersom jag sover på dagarna. Frakten var dessutom gratis, och då tycker jag att dom borde välja det billigaste alternativet, vilket jag har svårt att tro att hemleverans är. Postnord hade återigen lyckats med bedriften att ha olika information på olika ställen på sin webbsida. På ett ställe stod det att "Paketet levereras till dörren. Om ingen är där för att ta emot paketet, kommer det att levereras till ett ombud där det kan hämtas." På ett annat att det inte gick att hämta. Svaret jag fick på ett mail var att jag i så fall fick hämta det i Kalmar. Jag hade sett att man kunde markera att dom fick lämna det utanför, om jag inte var hemma. Då skulle jag åtminstone slippa rusa upp ur sängen när dörrklockan väckte mig, och kunna gå ut och hämta det efteråt i lugn och ro. Det var olika där också, för det kommandot saknades i datorn, men när jag öppnade sidan i mobilen igen hittade jag det. Jag har inte hört ett ljud här i eftermiddag, men paketet stod utanför dörren när jag steg upp. Oklart om människan aldrig ringde på, eller jag sov extremt hårt precis då.

Förkyld.

Nu har till slut alla förkylda människor lyckats smitta mig också. Jag tycker det känns tveksamt när folk jobbar fast dom är genomförkylda även på min arbetsplats. Igår träffade jag en i personalen på Kvantum, som var förkyld. Att hon gick och plockade bland varorna vi ska handla tyckte jag var riktigt obehagligt. Inte undra på att alla smittar varandra. Man får vara glad så länge det bara är en vanlig förkylning. Bland människor som ligger med lite olika personer är det väl helt andra sjukdomar som går runt, runt. Ikväll är ändå planen att göra likadant själv. Ja, inte ligga alltså, även om det hade varit roligare, utan att gå till jobbet fast jag är förkyld.  Vi ska jobba övertid, och eftersom alla vet vad jag tycker om det känns det lite tveksamt att stanna hemma. I värsta fall får jag väl ge upp och gå hem tidigare än planerat. Att jag är disträ är förhoppningsvis ingenting som smittar. Jag laddade nyss diskmaskinen, hällde i diskmedel, satte på vattnet och kopplade in avloppsslangen. Jag stod i badrummet när jag insåg hur tyst det var. Jag hade glömt att sätta på maskinen.

 

Bröd & pasta.

Jag börjar undra om det är så att allt vitt bröd numera kallas rostbröd. Även om jag alltid har färskt bröd i frysen, som jag rostar, så inbillar jag mig att tanken från början var att man rostade brödet för att det började bli gammalt och torrt. Därför låter det inte lika fräscht och nybakat i mina öron. Det enda undantaget i min butik verkar vara jättefranska, och på den är skivorna verkligen jättelika. Något annat jag funderade på var pasta. Under halva mitt liv visste jag bara att det fanns vanlig spagetti, men numera verkar det finnas hur många varianter som helst. Min fråga är då om det är samma pasta, som man bara har gjort i olika former, och i så fall varför. Jag lyckades för övrigt pricka in veckans cykeltur till frissan och Kvantum  exakt den morgon då gatorna var som halast och jävligast att cykla på. Under dagen har det varit plusgrader, och börjat smälta av igen, och framöver ska det bli varmare, om jag har förstått saken rätt.