Fredag.

Förmiddagen var intensiv. Efter att ha jobbat till kvart i sju och varit hemma och ätit och duschat, avverkade jag förpackningsåtervinningen, frissan, Doff data och Kvantum. Min frissa läser sällan min blogg, så allt jag berättar för henne om mig och mitt liv verkar vara nytt. På Kvantum träffade jag däremot en trogen följare. Hon nickade igenkännande åt precis allt jag sa. Även om jag inte har kommit i säng förrän mitt på dagen, är absolut last call för att stiga upp på kvällen klockan sju. Alltså tajmade bror och svägerska perfekt, när dom ringde vid halv sju ikväll. Jag är inte lika inne i tekniken som dom, så det tog en stund innan jag fattade att vi i själva verket videochattade. Resten av samtalet fick dom istället för enbart mitt öra se hela min yrvakna uppenbarelse med snarkplåster och allt. Lite avundsjuk blev jag på att dom satt och drack vin. Det enda jag saknar som singel är någon att dricka vin med på fredagarna. Då hade jag väl å andra sidan varit tvungen att vända på dygnet, så det finns fördelar och nackdelar med allt. Mitt senaste strul var dessutom absolutist, så någon garanti är väl inte närvaron av en man för att man har någon att dricka med.

Söka nytt?

Tanken att byta arbetsplats slår emellanåt mig och mina kollegor. För tillfället verkar det dessutom finnas andra jobb att söka. Personligen närmar jag mig annars sextio i så rask takt, att jag snarare funderar på om och när jag kan ha råd att gå i pension. Jag träffade en bekant, som är några år äldre än jag, på stan. Hon tänkte gå i pension ett par år i förtid, för hon orkade inte längre, som hon sa. En arbetskamrat, som istället är några år yngre än jag, har till och med en app för lediga jobb i sin telefon. Hon hävdade att McDonald’s var dom enda som sökte folk. Ingen i sällskapet trodde att jag var tillräckligt saktmodig för att klara av att bli utskälld när folk fick fel mat. Jag googlade på det ordet, eftersom jag nyligen har läst om en luffare som använde ord han inte begrep tokigt. Och nog stämde motsatsorden bättre in på mig alltid. Det var besinningslös, stridslysten och bråkig. Däremot undrar jag om kollegans app enbart visade jobb som inte krävde någon utbildning. Enligt Arbetsförmedlingens platsbank fanns det nämligen runt trettio lediga jobb i Nybro när jag kollade. Det är möjligt att det är krav på utbildning för att bli personlig assistent numera, men det är åtminstone någonting jag inte skulle skämmas för att söka. Det var det där med att jobba med människor då. Golvläggare arbetade en av mina tidigare arbetskamrater som under en period för golvföretaget vi är anställda på. Sågverksarbetare var annars det jag kände att jag hade bäst kompetens för. ” Du har en industriell erfarenhet gärna inom träbranschen.” Det har jag.

Slit och släp.

Den som tycker att mitt liv enbart kretsar kring jobbet och datorn i veckorna har helt rätt. Jag sover (minst) en tredjedel av dygnet, så på vardagarna hinner jag inte så mycket mera. Det är därför jag jobbar deltid. Annars skulle jag förmodligen inte hinna någonting extra i helgerna heller. I natt körde vi två olika material på jobbet, som vi gamla rävar inte hade kört på flera år. Ungdomarna hade aldrig ens sett dom. Det ena var visserligen ek, men någonting högkvalitativt i enmodul. Säkert väldigt dyrt, men så blev det golv av nästan alltihop också. På min tid hade vi någonting som kallades fransk ek, som var extremt fint. Uttrycket min tid använder jag när jag ska berätta för dom nya förmågorna hur det var på Kährs innan dom var påtänkta. Jag kan inte säga när jag var i deras ålder, för då hade jag inte börjat jobba där. Nattens andra material var björk. Jag hävdade att kvalitetsansvarig, som är en mycket snäll och trevlig flicka, kuvade personalen med hot. Hon sa till dom att om dom slängde för mycket fick vi aldrig mer köra såna material. Vi kör nästan enbart ek på nätterna. Det kan ju vara kul med lite omväxling.

Ur syn ur sinne.

Min hjärna har verkligen mycket gemensamt med Bermudatriangeln. Information går in där, och sedan hittas den aldrig mer. Nu har jag till exempel gjort vad jag kan för att klara mitt behov av en dator med min lilla laptop i en hel vecka. Ikväll som först trillade polletten ner. Den stationära dator som jag bytte ut för ett år sedan står i en garderob i hallen, för att den ska vara lätt att plocka fram i en sån här situation. Det hade varit trevligt om jag hade kommit på det direkt i onsdags, eller åtminstone till helgen. Nu hoppas jag att den datorn som är inlämnad hittar hem igen innan nästa helg. Planen är att ringa och fråga, om jag inte har hört någonting till på fredag. Dom hade mycket att göra, och förvarnade om att det kunde ta några dagar, men ringer jag inte själv ger jag mig den på att dom har slarvat bort mitt nummer eller något i den vägen. Vad gäller minnet nu i juletider, så funderar jag mycket på tomten på bilden. Han är nämligen försvunnen. Möjligen har han rymt till skogs, men jag misstänker att det kan vara så att jag har råkat slå sönder honom. Problemet är att jag inte minns säkert...

Sevärt på tv.

När jag läser recensioner av någonting jag har sett själv kan det förundra mig hur olika vi människor tycker om saker och ting. Som när en recensent skrev om programmen som SVT har sänt med och om fyra före detta statsministrar. Hon tyckte det var lite synd att intervjuaren Britt-Marie Mattsson bara kom in då och då. Att hon mest blev en samtalspartner, som liksom puttade på när intervjupersonen tystnade. Jag tyckte precis tvärtom. Regelrätta intervjuer med politiker är mest jobbiga, men det här upplägget var intressant. Jag fick lära mig mycket om nutidshistorien som jag endera hade missat eller förträngt. Med juryn till TV-priset Kristallen är det nästan alltid så att vi tycker olika. Hyllar dom en film är det sällan något för mig att se.

Helg med Lenovo (min laptop).

Här hemma är det datorn som är underdimensionerad. Att sitta vid en laptop är långt ifrån vad jag är van vid. Då är ändå min trådlösa mus så sympatiskt inställd så den fungerar helt utan installation, bara jag flyttar över sändaren till den här datorn. Startsidan på Internet är en annan sak som fungerar, utan att jag egentligen begriper varför. Jag har den bara på en löstagbar hårddisk, som jag har kopplat in. Från början sa webbläsaren att det inte fungerade alls, men nu gör det det i alla fall. Det är väl som med humlan, som egentligen inte borde kunna flyga. Den vet inte om det, så den flyger i alla fall. Däremot hittar jag dokument som inte går att ändra i, eftersom dom är skrivskyddade, fast dom inte är det när jag kollar filegenskaperna. Ett av dom fick jag förslaget att öppna en kopia av, så kunde jag ändra i den. Nu behöver jag bara hitta ett kommando för att göra samma sak med andra dokument. Andra går inte att visa texten i över huvud taget, så jag känner att jag har haft en falsk trygghet när jag har säkerhetskopierat. Kommer inte min stationära dator tillbaka med hårddisken intakt har jag en del problem. Åtminstone var det vad jag trodde, tills jag insåg att problemet låg hos Open Office, som var installerat på laptoppen. När jag istället hystade in Microsoft Office, som jag tydligen får använda i alla mina datorer, fungerade allt som det skulle. Skrivare och scanner har jag redan hunnit sakna ett par gånger. Dom orkar jag inte ens försöka koppla in till den här datorn. Jag har sovit med telefonen bredvid huvudkudden sedan i onsdags, men ännu har jag ingenting hört om min älsklingspryl. Vi får hoppas att den kommer hem igen till veckan.

Jobbet.

I torsdags natt bevisade vi för oss själva på jobbet att målen vi har i produktionen inte är realistiska. I vanliga fall får vi in material som till 90 % består av skräp. Endast 10 % går att tillverka golv av. Nu var plötsligt procentsatserna dom motsatta. När vi körde enligt budget räckte inte ens materialet till. Vi fick byta från ek till ask, eftersom det var det enda som fanns tillgängligt. Det löpande bandet brukar fungera hjälpligt så länge vi bara släpper ner en tiondel av materialet. Med dom här mängderna sackade det ner, och stannade stundtals helt. Det orkade inte med det vi ska producera egentligen. Man har hittat på nya tjänster som jag tror kallas skiftledare. Dom ska avlasta produktionsledarna. Personligen tycker jag nog att vi i produktionen kan behöva avlastningen bättre, men vi är ju utbytbara. Det intressanta med killen som fick den här tjänsten på natten på min avdelning är att jag har haft hans pappa också som arbetsledare. Visst låter jag riktigt gammal, när jag har jobbat under två generationer basar?