Munsår.

Munsår har jag haft i en onödigt stor del av mitt liv, även om dom har blivit lindrigare med tiden. För trettio år sedan kunde jag se ut som på det bifogade kortet. Innan det ena såret hann läka bubblade det upp på nästa ställe. Det jag fick för någon vecka sedan lyckades jag hålla någorlunda i schack med alsolsprit och munsårssalva. Det satt dessutom närmare mungipan, där det inte syntes lika väl. Nackdelen med det kan vara att såret spricker upp när man gapar. När syskonbarnen var små var jag noga med att inte pussa dom när jag hade munsår. Senare läste jag att herpes kan smitta även mellan utbrotten, men jag hoppas och tror att ingen av dom fick det. Åtminstone inte av mig. Man får väl tro att det är så jag själv har blivit smittad en gång i tiden. Jag har knappast frivilligt hånglat upp någon som har blåsor på läpparna. När jag träffade mannen i mitt liv hade jag inte pussats på så många år, att jag inte ens tänkte tanken att varna honom förrän det senaste munsåret dök upp. Det har varit svårt nog att låta honom vara ifred medan jag har haft det. Jag har försökt pussa med den andra sidan av munnen. Hade det suttit som på bilden hade det varit helt omöjligt.

Dagsformen.

Det är verkligen inte lätt att vara hypokondriskt lagd. Läser jag om magsjuka börjar jag må illa och har någon migrän känner jag huvudvärken komma smygande. Så har jag mängder av artiklar i bakhuvudet om människor som har mått dåligt på morgonen, ändå gått ut som vanligt och fallit ihop och dött. Eller dom med cancer som själva kände att någonting inte stämde innan dom fick diagnosen. Extraslag hävdar läkarna är ofarligt och yrsel kan bero på massor av olika saker. Det vanligaste verkar vara kristaller som har hamnat snett. Då ska man göra obehagliga övningar för att skaka tillbaka dom på plats. Att framkalla yrseln själv känns inte speciellt frestande. Idag tog jag i alla fall tag i att ringa Astrakanen för att boka tid för en hälsokontroll. Jag brukar gå dit en gång om året, men nu var det betydligt längre sedan sist. Jag blev uppriktigt förvånad när telefonsvararen meddelade att telefonkön var stängd för dagen, fast den skulle vara öppen till halv fem. Inte förrän hon hade pratat klart insåg jag att det är trettondedag jul idag och inte någon vanlig måndag. Då hade jag ändå noterat den röda siffran när jag drog av almanacksbladet i natt. Jag hade dessutom sett en fråga om arbetstider i en grupp för nattarbetare på min före detta arbetsplats. Man jobbar alltid från röd dag men aldrig till, men det är lätt att bli osäker på när man borde infinna sig.

Min hjälte.

Lördagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Planen var att laga mat till mannen i mitt liv, vilket inte händer varje dag. En kvart efter att jag hade stigit ur sängen började hela världen gunga och snurra. Det händer ibland om jag stiger upp för hastigt eller bara ligger på rygg, men igår klarade jag inte av att vara uppe. Jag kollade så det inte var blodtrycket som rusade och att jag inte hade feber. Lite snopet kändes det. Jag insåg ändå att det hade varit betydligt värre om det hade hänt på julafton, när vi hade hyrbil bokad eller på nyårsafton, när jag hade kylen full av mat som skulle lagas. Den kvällen fick jag i och för sig så ont innanför revbenen att jag fick lägga mig en stund, men det hände inte förrän mina åtaganden var avklarade. Då gjorde dessutom särbon underverk med min hälsa genom att sitta på sängkanten och småprata och massera lite lätt. Han kallar sig skämtsamt för väderlekare, men han är inte så tokig på läkekonst heller. Igår ringde jag honom till slut för att ställa in middagen. Han kom rusande hit, och lagade mat till mig. Så diskade han medan jag lyckades ta en dusch. Till slut mådde jag så hyfsat att det blev en fin lördag i alla fall. En äldre kvinna sa häromdagen att det är en bra karl jag har träffat. Jag kan bara hålla med.

 

Fjärde januari.

Den fjärde januari verkar ofta ha handlat om kläder i mitt liv. 1977 sydde jag på en skjortblusklänning. Jag minns vagt att jag sydde några plagg i tonåren, men vare sig hur dom såg ut eller om dom blev använda. Foton triggar alltid minnet. Det enda jag hittar i den vägen är byxorna på bilden nedan, och den är tagen tio år senare. Dom byxorna tror jag mig ha sytt själv, men dom var inte speciellt avancerade. Som jag minns det var det bara två delar jag sydde ihop. Det blev fult men bekvämt. Passform spelade inte lika stor roll så länge jag var hyfsat slank. 1982 var jag på stan i Kalmar där jag bodde då, och köpte en klänning och två skjortor. Året därpå köpte jag ett par byxor. Både 2006 och 2007 köpte jag faktiskt nya skor just den här dagen.
Snön saknar jag inte alls, fast det verkar ha funnits betydligt mer av den varan i början av januari under tidigare år. 1979 var vi insnöade ett par dagar på östra Öland. Den fjärde januari körde jag hem från jobbet i Kalmar tidigare än vanligt, för att ta mig hem över huvud taget. Så sent som 2010 och 2011 snöade det också den här dagen.
Julsakerna brukar jag hävda att jag inte plockar ner förrän vid tjugondag Knut, men tydligen har det skett redan den fjärde januari vid flera tillfällen. Jag tycker annars att det är så mycket jobb med att plocka upp allting och sedan plocka ner det igen, att jag har julen framme så länge som möjligt. Alla tomtar kommer fram redan till första advent. Däremot åker balkongslingan ner samtidigt med resten av julpyntet. Den har jag annars sett att många har kvar till framåt våren.

 

Godaste maten.

Jag är inte övertygad om att alla invandrares högsta dröm är att bli svenskar. Vissa lyckas bättre än andra, även om det säkert kan hänga ihop med att det är ett lyckat koncept för att försörja sig. Jag tänker på Bistro pizzeria & restaurang här i Nybro. Ingen i personalen ser ut att vara född i Sverige, men dom serverar den i särklass godaste svenska husmanskosten. Vår favorit är raggmunk, så vi har väntat otåligt på att dom skulle börja servera det igen efter jul och nyår. Särbon var till och med inne och frågade på nyårsdagen, men beskedet han fick var att lunchbuffén inte skulle öppna igen förrän nästa vecka. Han har inte Facebook själv, men den gången var han glad att jag hade det. Senare samma kväll skrev dom nämligen där att det var dags redan som igår. Det blev sålunda en efterlängtad favoritlunch för oss. Buffé innebär förutom att man får äta så mycket man orkar, att man kan plocka till sig annat som man är sugen på. Raggmunk och pizza kan säkert låta som en märklig kombination, men jag brukar avsluta min måltid med en bit. När det fanns evenemang som Nybro brinner minns jag fortfarande hur gott det var med just pizzaslice, men oftast är det väl hela pizzor som gäller i vår lilla stad. Igår fanns det enbart kebabpizza kvar i buffén när jag kom så långt, men servicen var i vanlig ordning total. En av killarna ställde sig och bakade sån pizza som jag var sugen på, för att jag skulle få min slice.

 

Vackert.

Under mina år som singel har jag fått almanackor med bilder av halvnakna unga muskelknippen i julklapp av syskonbarnen. Ibland har det hängt två olika kalendrar på min anslagstavla, men det senaste året var det bara en. Den är nu ersatt av almanackan på bilden, med vackra naturbilder och kloka ord. Jag fick den av mannen i mitt liv. Jag antar att han inte hade mätt, men jag hade sån tur så den var exakt lika stor som den som fanns där innan. Det betyder att jag slapp möblera om bland kort och annat som sitter runt omkring. Jag hade tittat på en almanacka till honom också, men den var slut i butiken. Istället plockade vi gemensamt ihop av våra naturbilder. Så beställde jag en liknande kalender till honom som jag ger resten av familjen i julklapp varje år. Dom andra är det i och för sig kort på människor i. Jag misstänker att särbon kommer att uppskatta naturbilderna mer än både porträtt och den tecknade variant jag hade kikat på. Julklapparna den här gången var till oss båda, och bestod mest av sånt man kan förtära. Det är lite svårt att köpa en sak till två personer som inte bor ihop. Det blåste både hårt och kallt medan vi var ute igår. Som väl var hade vi medvind hem från centrum. Vi passade på att gå en sväng medan vi var ute, men det blev en extremt kort promenad.

 

Nyårsfirande.

Det nya året firades in helt enligt min numera inarbetade tradition. Bror med fru, svärmor, son och blivande sonhustru kom hit en stund innan det var dags att traska ner till Linnéasjön för att beundra fastighetsförmedlingens stora fyrverkeri. Vi kom iväg i senaste laget, så det började smälla innan vi hann över Storgatan. Det visade sig vara ett lyckokast. Raketerna blåste åt vårt håll, så det kändes verkligen som om vi stod på första parkett. Jag bifogar ett av särbons foton, så alla förstår hur bra vi såg. Vi slapp trängas både nere vid sjön och när det var dags att gå hem igen. Tillbaka här stannade ungdomarna kvar och åt snittar, innan dom fortsatte till ett annat nyårsfirande. Vi fem ”gamlingar” åt supé med dessert, godis, snacks och mådde gott i största allmänhet. Vid midnatt såg vi från balkongen hur grannarna brände upp dom pengar dom hade fått över under året som gick. Min diskmaskin är lite underdimensionerad dagen efter dylika sammankomster. Efter att ha fyllt den, diskade mannen i mitt liv resten för hand här på förmiddagen, medan jag sprang runt benen på honom och plockade. Nu återstår bara en tur till förpackningsåtervinningen och Kvantum för att slänga och panta tomflaskor och annat. Gästerna kom för övrigt långt ifrån tomhänta, så nu finns här massor av gott både att äta och dricka framöver.