Munsår har jag haft i en onödigt stor del av mitt liv, även om dom har blivit lindrigare med tiden. För trettio år sedan kunde jag se ut som på det bifogade kortet. Innan det ena såret hann läka bubblade det upp på nästa ställe. Det jag fick för någon vecka sedan lyckades jag hålla någorlunda i schack med alsolsprit och munsårssalva. Det satt dessutom närmare mungipan, där det inte syntes lika väl. Nackdelen med det kan vara att såret spricker upp när man gapar. När syskonbarnen var små var jag noga med att inte pussa dom när jag hade munsår. Senare läste jag att herpes kan smitta även mellan utbrotten, men jag hoppas och tror att ingen av dom fick det. Åtminstone inte av mig. Man får väl tro att det är så jag själv har blivit smittad en gång i tiden. Jag har knappast frivilligt hånglat upp någon som har blåsor på läpparna. När jag träffade mannen i mitt liv hade jag inte pussats på så många år, att jag inte ens tänkte tanken att varna honom förrän det senaste munsåret dök upp. Det har varit svårt nog att låta honom vara ifred medan jag har haft det. Jag har försökt pussa med den andra sidan av munnen. Hade det suttit som på bilden hade det varit helt omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar