Blogg 7/9 2021.

 Eftersom jag hade bil passade jag på att köra en runda medan jag väntade på särbon i Kalmar i förra veckan. Jag tänkte köra runt Norrliden, men ett vägarbete satte stopp för den rundan. Jag körde ändå ut till gatan jag har bott på, fast jag fick ta samma väg därifrån som dit. Det är nästan fyrtio år sedan, så jag kände knappt igen mig. På vägen tillbaka till centrum stannade jag vid Skogskyrkogården. Kortet nedan föreställer hyrbilen utanför grindarna till den. Jag passade på att gå en runda där inne, när jag ändå var där. Dom jag eventuellt känner (eller har känt medan dom levde) som har gravar där, hittar jag inte eftersom kyrkogården är så stor. Däremot vet jag säkert att flera gamla vänner har fått sin sista vila i minneslunden, så där stannade jag till. När jag efteråt hade suttit i bilen en stund, insåg jag att jag hade glömt att stänga bakdörren. Man får väl vara glad att jag inte körde iväg med den öppen. När jag kom till lasarettet samma eftermiddag träffade jag Nybrobor både utanför och inne på sjukhuset. Jag hade helt tappat bort min favoritbenämning ”särbon” på mannen i mitt liv. Istället kallade jag honom ”min egen gubbe”, när jag talade med ett par bekanta. Hos tandläkaren blev han ”min pojkvän”. Snacka om att kasta sig mellan åldersspannen. När tandläkaren sa att han skulle sätta ut snarkskenan, trodde jag först att han tänkte ändra den på något vis. Till slut fattade jag att han helt enkelt skulle ta bort den.

Blogg 6/9 2021.

 Igår var det dags för bakluckeloppis vid Åkrahälls idrottsplats. Den gick av stapeln både vår och höst innan pandemin slog till. Nu var det i alla fall dags igen och man hade gjort sitt bästa för att sprida ut säljare och besökare. Det innebar bland annat att man hade slagit gräset på en äng där jag och mannen i mitt liv brukar fotografera fjärilar och andra kryp. Jag trodde knappast att jag skulle hitta någonting att köpa, men där fanns förstås en del smått och gott som jag inte kunde motstå. Tur att allting är så billigt när det är loppis. Särbon gjorde bara ett inköp, men det var desto dyrare. Han både såg och hörde hur gärna jag ville ha en pryl, som gick över min budget. När han erbjöd sig att köpa den till mig, såg jag det som ett perfekt tillfälle att önska den i julklapp. Hans är redan klar, eftersom jag inte hann få hans sjuttioårspresent färdig i tid. Jag vet hur svårt det är att komma på någonting som jag verkligen vill ha, om han frågar närmare jul. Åkrahällskolans parkering räckte möjligen till hälften av besökarnas bilar. Resten hade parkerat hejvilt på gräsmattor, trottoarer och Nybro Rörs personalparkering. Jag strosade en bit före mannen i mitt liv hem och väntade in honom på muren utanför min port. Därifrån kände jag att det var bäst att ringa, så att han säkert förstod vart jag hade tagit vägen. På bilden nedan har jag precis upptäckt honom borta vid husknuten, medan jag fortfarande har honom på tråden.

Blogg 5/9 2021.

 Att tekniken lever sitt eget liv är knappast någon nyhet. När jag senast vare sig kunde skicka eller ta emot några mail över huvud taget, var det ett större fel hos Telia. Värre är det nu, när jag bara saknar vissa mail. Jag fick inget från Svenska spel efter den senaste dragningen. När särbon kommenterar på min blogg får jag inget mail om att det finns en kommentar. Det får jag däremot när jag själv sedan svarar på hans kommentar. Det vet jag ju att jag har gjort, så det mailet vore lättare att leva utan. På tv:n, som också levereras av Telia, fanns plötsligt inga playkanaler. Det kändes lite torftigt, eftersom det i stort sett bara är dom jag tittar på. Nu var det TV4 play jag var ute efter. Med den är det så vist ordnat så jag har en annan version av den i själva tv-apparaten. Antagligen använder jag den för sällan, för varje gång det blir aktuellt är jag tvungen att logga in och aktivera den. Sedan är det fritt fram. En nackdel är att det inte går att snabbspola förbi reklamen där. Å andra sidan känns det som om det bara vore en fjärdedel så mycket reklam där mot i Telias version.

Blogg 4/9 2021.

När jag var yngre bakade jag alltid pepparkakor till jul. I god tid dessutom. 1983 (när kortet nedan är taget) skedde det redan den fjärde september. Medan jag bodde i en lägenhet på nedre botten, kändes det nästan lite pinsamt. Alla som gick förbi kunde se rakt in i mitt kök och konstatera hur tidig jag var med julstöket.
Elva år senare bodde jag sedan länge här i Nybro. Jag och åtminstone den ena av flickorna jag besökte den här kvällen jobbade nattskift. Det innebar att måndagen var ledig och vi kunde dricka öl och shots den här kvällen, fast det var söndag. Vi uppsökte en mack när vi blev godissugna och passade på att hälsa på hos en tjej som bodde i närheten. Hennes lägenhet låg i markplanet, så vi knackade på ett stort panoramafönster, där hon låg i en soffa innanför. Hade någon gjort så hemma hos mig hade jag fått hjärtstopp. Det känns klart tryggare att bo på tredje våningen, som jag har gjort dom senaste trettio åren.
På 2000-talet handlar dom flesta dagboksanteckningarna från den fjärde september om jobbet. Det är omorganisationer där jag varken visste om jag skulle få stanna på samma avdelning och skift eller behålla jobbet över huvud taget. Jag skriver om centraldammsugaren och konstaterar det tragiska i att man blev mer förvånad om någonting fungerade som det skulle än när det inte gjorde det. När det var valår delade facket ut godispåsar i hopp om att man skulle rösta på ”rätt” parti.

Blogg 3/9 2021.

 Att jag skulle bli tvungen att lära mig det här med moderna parkeringsautomater utanför länssjukhuset i onsdags, hade jag förstått. Min första tanke när maskinen frågade efter registreringsnumret, var att jag skulle få traska tillbaka till den parkerade bilen och kolla det. Sedan slog det mig att det stod på nyckeln som jag hade i fickan. Att knappa in det krävde en viss teknik, eftersom det satt en glasskiva framför knapparna. När det hade lyckats hade jag önskat mig alternativ för hur länge jag ville parkera. Istället var frågan hur mycket jag ville betala. När jag tryckte på en summa fick jag veta hur länge jag kunde lämna bilen för den. Väntrummet hos specialisttandvården såg inte riktigt bekant ut. Det hängde ihop med att jag satt och väntade vid fel mottagning. Det var tydligen ett så pass vanligt misstag, att sköterskan var van vid att traska dit och hämta sina patienter. Hon gjorde så även med mig. Snarkskenan behövde skickas på lagning. Medan den är iväg ska vi se om mina tänder rättar till sig igen, eller om jag har fått ett permanent underbett av den. Om jag i så fall inte får använda den mera, vete sjutton vad vi ska göra åt mina andningsuppehåll.

Blogg 2/9 2021.

 Det som var tänkt att bli en halvdag igår blev en heldag. På väg hem från Kalmar ringde min telefon. Vi hade inte kollat upp hur man kopplade in den i bilen, så vi fick köra en specialvariant på handsfree. Mannen i mitt liv skötte telefonen och jag talade med uppringaren, som han hade satt på högtalare. Hon ringde från specialisttandvården i Kalmar. Jag hade redan skjutit på besöket dit, för att slippa åka buss i pandemin. Den pågår visserligen fortfarande, men nu ville jag ändå få det avklarat. Tack vare att jag inte jobbar är jag hyfsat flexibel, så jag kunde komma redan som idag. Däremot uppskattade jag inte förmiddagstiden hon gav mig. Det lär väl vara något mindre trängsel på bussarna mitt på dagen. Nu kom min stora käft till nytta. Jag pladdrade på om att det var synd att det inte var redan igår dom kunde ta emot mig, för då hade jag för en gångs skull tillgång till bil. ”Du har inget återbud i eftermiddag?”, sa jag och då hittade hon en lucka. Bilen skulle inte lämnas tillbaka förrän vid sex på kvällen, så jag hann köra fram och tillbaka till Kalmar en gång till.

Blogg 1/9 2021.

Mannen i mitt liv och jag hade bokat en hyrbil tills idag, för att smidigt ta oss till Kalmar och hem igen. Datumet har flyttats fram några gånger och det senaste beskedet från Circle K var att dom skulle sluta hyra ut personbilar. Hade jag en bokning skulle det i alla fall finnas en bil och jag fick ett sms i förrgår som påminde mig om det. Jag tror det var första gången någonsin som radion inte har gått på full volym, när jag har vridit om startnyckeln till hyrbilen. Eller tryckt på startknappen då, som man gör nu för tiden. Jag tycker att personalen borde stänga av radion när dom städar ur bilen. Möjligen är det väl istället så att det är dom som sätter på den för att ha lite underhållning medan dom jobbar. Jag tänkte passa på att veckohandla innan jag lämnade tillbaka bilen idag, men så kom vi på idén att göra det redan igår, när vi hade hämtat den. Det var förstås extremt smidigt att efteråt bara lasta in allt vi hade handlat i bilen.  Ännu enklare hade det varit om vi hade tagit oss in i bagageutrymmet. Det fanns inget handtag eller så att öppna med. Vi anade att det innebar att man skulle trycka på en knapp någonstans, men vi hittade ingen som såg ut att vara till det. Inte förrän särbon tittade ner på nyckeln han höll i handen. Mellan den man låste dörrarna med och den man låste upp med satt en som gick till koffertluckan.