Blogg 7/9 2021.

 Eftersom jag hade bil passade jag på att köra en runda medan jag väntade på särbon i Kalmar i förra veckan. Jag tänkte köra runt Norrliden, men ett vägarbete satte stopp för den rundan. Jag körde ändå ut till gatan jag har bott på, fast jag fick ta samma väg därifrån som dit. Det är nästan fyrtio år sedan, så jag kände knappt igen mig. På vägen tillbaka till centrum stannade jag vid Skogskyrkogården. Kortet nedan föreställer hyrbilen utanför grindarna till den. Jag passade på att gå en runda där inne, när jag ändå var där. Dom jag eventuellt känner (eller har känt medan dom levde) som har gravar där, hittar jag inte eftersom kyrkogården är så stor. Däremot vet jag säkert att flera gamla vänner har fått sin sista vila i minneslunden, så där stannade jag till. När jag efteråt hade suttit i bilen en stund, insåg jag att jag hade glömt att stänga bakdörren. Man får väl vara glad att jag inte körde iväg med den öppen. När jag kom till lasarettet samma eftermiddag träffade jag Nybrobor både utanför och inne på sjukhuset. Jag hade helt tappat bort min favoritbenämning ”särbon” på mannen i mitt liv. Istället kallade jag honom ”min egen gubbe”, när jag talade med ett par bekanta. Hos tandläkaren blev han ”min pojkvän”. Snacka om att kasta sig mellan åldersspannen. När tandläkaren sa att han skulle sätta ut snarkskenan, trodde jag först att han tänkte ändra den på något vis. Till slut fattade jag att han helt enkelt skulle ta bort den.