Blogg 14/9 2021.

 Det jag tycker absolut sämst om med sommaren är alla kryp. Nu börjar det väl ändå likna höst, men häromkvällen kändes det som om det kröp omkring någonting i nacken på mig. Till slut började jag fundera på om jag hade fått löss eller loppor. Särbon skakar sina kläder så fort han har varit ute. När jag tog av mig tröjan vid läggdags, passade jag på att göra som han och vända den ut och in. Krypet, som jag hade intalat mig inte fanns, kom pinnande i en jäkla fart. Jag hade ihjäl det i rena chocken efter att ha haft det så nära inpå mig hela kvällen.
Ibland kan det rentav vara en fördel att ha så dåligt minne som jag har. Jag promenerar samma runda tre dagar i veckan. Om jag har ärende till förpackningsåtervinningen, blir det en extra sväng i början. Då brukar jag gena lite på slutet istället. Så var det igår, men jag tog den vanliga vägen ändå. Inte förrän den vände hemåt slog det mig att jag hade tänkt ta av tidigare. Någon kilometer extra är väl bara nyttigt, antar jag.

Blogg 13/9 2021.

 Bilden nedan fick mig avstängd från Facebook i förra veckan. Jag antar att det är någon typ av dataprogram som scannar flödet. Annars kunde det väl ha hängt ihop med att vi har olika typ av humor, men ett program lär inte ha någon humor över huvud taget. Som dom flesta andra kan jag tycka att Facebook silar mygg och sväljer kameler. Det har hänt någon gång tidigare att dom har reagerat på mitt innehåll, men jag tror aldrig att jag har blivit avstängd tidigare. När jag då har kryssat i att jag tycker att dom har fel, har dom gjort en ny bedömning och så har min bild kommit tillbaka igen. Nu noterade dom visserligen att vi inte var överens, men dom hade så mycket att göra i och med corona, att dom inte hann med att göra något mer. Jag blev avstängd trots mina protester. Visserligen bara i tjugofyra timmar men i och med att dom inte upptäckte bilden förrän vid elva på kvällen, innebar det hela nästa dag. Den dagens blogginlägg fick jag länka till sent på kvällen. Sedan blev det åtminstone tolv timmar mellan det och nästa. Det som kändes konstigast under dom där timmarna var annars att jag inte kunde klicka ”gilla” på någon annans inlägg.

Blogg 12/9 2021.

 Å ena sidan kan säkert min upplevelse av hur tät trafiken är bero på att jag kör bil så pass sällan numera. Å andra sidan finns det väl betydligt fler bilar numera än på åttiotalet, när jag körde mer eller mindre dagligen. Jag känner mig lite som gubben som hade varit hos optikern och fått nya glasögon. Han sa att ”förut klarade jag mig bra i trafiken, men nu kommer det bilar från alla håll”. 2+1-väg är ett underbart påfund för mig, som känner mig lite ringrostig. Jag behöver aldrig känna mig jagad eller stressad, för förr eller senare kan dom som har bråttom lätt köra om. Avstånd är många bilister annars dåliga på att hålla. Majoriteten av olyckorna jag läser om är kökrockar. Om man kör i arslet på en stillastående bil, verkar man väl inte ha varit alltför uppmärksam. Ännu mindre när det sker vid ett trafikljus, som syns på en kilometers håll. Där borde dom flesta kunna klura ut att det finns stillastående bilar. Den eviga diskussionen är förstås om man klarar sig utan bil eller inte. Efter mer än trettio år utan inser jag också att det är rena himmelriket att kunna uträtta alla ärenden på en gång och bara slänga in allting i bilen efterhand. Jag har pratat med ett par yngre tjejer på sistone, som själva tyckte att det kunde vara lite överkurs med två bilar i familjen, men att börja cykla eller köpa busskort hade inte riktigt blivit av.

Blogg 11/9 2021.

 Sedan jag började släpa upp cykeln till tredje våningen och förvara den på balkongen, har den fått vara ifred för åverkan. Ändå upptäckte mannen i mitt liv igår att kedjeskyddet var tilltryckt. En närmare besiktning visade att det var gjort av plast och att det hade gått helt av i ena änden. Jag känner mig inte ett dugg motiverad att lägga mer pengar än absolut nödvändigt på den där cykeln, så rullen med silvertejp åkte fram. Den lagade man det mesta med på min sista arbetsplats och jag gör likadant här hemma. Vi hjälptes åt att smörja kedjan också medan vi var två. Då kunde jag hålla upp bakhjulet och vi slapp vända hela cykeln upp och ner. Det är ganska trångt där vi kilar in cykeln på balkongen, som ni ser på den översta bilden. Jag antar att den kan ha fått en smäll när jag har försökt trixa ut den därifrån. Det slog mig inte förrän särbon hade gått hem till sig, att det inte finns någon som helst anledning att knöka in den där längre. Vi började göra så när jag ställde ut balkongmöblerna i våras. Nu är det åtminstone ett par veckor sedan jag plockade in dom för vinterförvaring, men vanans makt är uppenbarligen stor. Nu finns det lika gott om plats för cykeln som på den undre bilden, men vi har fortsatt pressa in den i den där lilla luckan i alla fall.

Blogg 10/9 2021.

 Att jag aldrig lyckas lära mig att tanka bensin i en bil, skyller jag på att det är aktuellt så pass sällan numera. Ingenting ser ut som för trettio år sedan, när jag ägde en bil senast. Förra gången jag lämnade tillbaka en hyrbil, var jag någorlunda säker på att det var en knapp där man valde typ av bränsle, som jag tryckte på för sent. Antingen minns jag fel eller också ser det olika ut på olika pumpar. När jag kom så långt i förra veckan, fanns det plötsligt inga såna knappar. När jag försökte tanka ändå, kom det ingen bensin den här gången heller. I juli hämtade jag en i personalen, som fick hjälpa mig. Den här gången var kön inne på macken så lång, att jag valde att attackera två kunder som kom ut därifrån istället. Två riddare i skinande rustning var det inte som kom till undsättning, men väl två gentlemän med varsin glass. Vi började om från början. Det sura var även den här gången att när den ene av dom kom så långt i processen, rann bensinen in i tanken precis som den skulle. Lite förvånad blev han som tankade, när det bara gick i tio liter. Sin egen bil brukade han inte tanka förrän den var nästan tom. Nu var ju inte den här bilen min, och oavsett att jag inte hade kört så långt, skulle den återlämnas fulltankad. Nu vet jag alltså fortfarande inte vad jag gör för fel. Den enda trösten är att det kom in en annan kvinna, som hade exakt samma problem, när vi var där och hämtade bilen.

Blogg 9/9 2021.

 När jag kom in från min promenad igår, hittade mannen i mitt liv krypet på bilden i mitt hår! När vi är ute och fotograferar kryper jag under buskar och träd. Då förvånar det mig inte alls om jag får någon fripassagerare med mig hem, men nu hade jag enbart traskat på asfalterade stadsgator. När jag hade fotograferat den lille rackaren, bar särbon ut hen på balkongen och släppte hen fri. Åtminstone var det tanken. En stund senare kom den krypande över hans tröja. Jag är inte lika stor djurvän som han, så nu är insekten död. Jag krossar helst såna där små, för att vara helt säker på att inte hitta dom i sängen vid läggdags.
Vattnet höll inte samma tryck som vanligt här igår. Det rann snarare än sprutade. För att få veta om fler hade samma problem, eller det var någonting jag behövde felanmäla, var min tanke att det hade varit bra att springa på någon av fastighetsskötarna. Mannen i mitt liv visste däremot att det var Nybro energi man kontaktade om dylika frågor. Han fick visserligen inte tag i den person han hade tänkt, men damen i kundtjänst kunde lämna besked. Det var flera som hade ringt och felsökning pågick. Själv gick jag in på deras webbsida senare på kvällen och kollade så att dom hade hittat läckan och lagat den.

Blogg 8/9 2021.

 Att jag är aningen förvirrad är det förhoppningsvis oftast bara jag själv som märker. För att kunna sätta in pengar på mitt ICA-kort även när jag inte har någon faktura till hands, har jag antecknat OCR-numret i datorn. Det märkliga är att jag på dokumentet har skrivit ”ICA ean-kod”. Riktigt så var det ju inte. Det märkliga är att det tog mig flera år att upptäcka felet. Inte spelade det så stor roll heller. Värre var det när jag satt och klippte loss resekupongerna från tidkortet till lasarettet. Direkt efteråt öppnade jag appen i telefonen för att köpa biljetter. Som tur var gick dom inte att köpa förrän en vecka innan. När det tog stopp insåg jag att jag inte behövde betala för någonting som jag redan hade fått. Städservetter är en mycket praktisk uppfinning, men förpackningen dom ligger i är jag inte lika imponerad av. Det står på den att man ska återförsluta den väl, för att servetterna inte ska torka, men jag har aldrig fattat riktigt hur dom menar. Jag har klippt upp den i ena änden. Så har jag försökt snöra ihop öppningen med en klämma, fast det knappt finns någonting att fästa den i. När jag bad en i personalen på Kvantum om tips, sa hon i förbigående någonting om att remsan man öppnar med på ovansidan kan fästa dåligt om det kommer smuts emellan. Jag kom mig inte ens för att erkänna att jag aldrig hade sett den där öppningen.