Å ena sidan kan säkert min upplevelse av hur tät trafiken är bero på att jag kör bil så pass sällan numera. Å andra sidan finns det väl betydligt fler bilar numera än på åttiotalet, när jag körde mer eller mindre dagligen. Jag känner mig lite som gubben som hade varit hos optikern och fått nya glasögon. Han sa att ”förut klarade jag mig bra i trafiken, men nu kommer det bilar från alla håll”. 2+1-väg är ett underbart påfund för mig, som känner mig lite ringrostig. Jag behöver aldrig känna mig jagad eller stressad, för förr eller senare kan dom som har bråttom lätt köra om. Avstånd är många bilister annars dåliga på att hålla. Majoriteten av olyckorna jag läser om är kökrockar. Om man kör i arslet på en stillastående bil, verkar man väl inte ha varit alltför uppmärksam. Ännu mindre när det sker vid ett trafikljus, som syns på en kilometers håll. Där borde dom flesta kunna klura ut att det finns stillastående bilar. Den eviga diskussionen är förstås om man klarar sig utan bil eller inte. Efter mer än trettio år utan inser jag också att det är rena himmelriket att kunna uträtta alla ärenden på en gång och bara slänga in allting i bilen efterhand. Jag har pratat med ett par yngre tjejer på sistone, som själva tyckte att det kunde vara lite överkurs med två bilar i familjen, men att börja cykla eller köpa busskort hade inte riktigt blivit av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar