Blogg 14/1 2025.

 Nöjda kunder är det viktigaste för dom på Elgiganten, läste jag i ett meddelande jag fick. Hos dom får man möjligheten att prova det man har köpt i trettio dagar. Undantagen är abonnemang, tjänster, kök, presentkort och på köpeterbjudanden. Mobiltelefon, spel, programvara och hygienartiklar återlämnas i obruten förpackning. Produkten returneras komplett och i oförändrat skick. Är det någon som kan vara snäll och förklara för mig hur man ska kunna prova någonting utan att öppna förpackningen? Dom enda produkter det skulle kunna fungera med verkar vara dom som är undantagna från erbjudandet. När det gäller telefoner är mitt största problem att jag och min själs älskade inte har samma typ av lur. Jag skickar ständigt små, söta hjärtan till honom, men det enda han ser är fyrkanter. Jag har visat honom hur det ser ut i min telefon, för att vara säker på att han förstår tanken.

Blogg 13/1 2025.

 På sommaren när träden är gröna och kvällarna ljusa ser jag nästan ingenting på andra sidan Norra vägen. Nu när träden är kala och kvällarna mörka undrade jag vilken av företagsskyltarna jag kunde se ljuset av från mina fönster. Det borde vara Konrads eller Bigsos skylt. Att Konrads har belysning var jag säker på. Dom satte upp en ny, stor, tjusig skylt när dom flyttade produktionen till det här området. Åtminstone efter ett tag. I början var det bara en pall som stod på kant med namnet på. Däremot var särbon och jag inte riktigt överens om huruvida Bigsos skylt var upplyst. Jag försökte googla fram en bild från deras framsida utan att lyckas. Till slut kom jag på att Google maps har bilder ifrån i stort sett varenda gata. Det var bara att zooma in på den där skylten och konstatera att den också hade belysning. Nu är jag någorlunda säker på att det är den jag ser ljuset från.

Blogg 12/1 2025.

 Minns ni specialblocket till frågespelet som var puts väck när vi skulle spela på nyårsafton? Jag kunde inte för mitt liv begripa varför jag skulle ha plockat ur det ur asken som spelet ligger i. Det hade jag inte gjort heller. När jag plockade fram spelet igen för att särbon och jag skulle spela höll jag plötsligt blocket i handen. Det hade jag uppenbarligen gjort förra gången också, utan att märka det. Det låg tillsammans med spelreglerna och efter många års spelande var det så tunt att jag varken såg eller kände det. Min själs älskade bestämde sig plötsligt för att det var ett jättekul spel. Däremot kändes frågorna gamla och vi började känna igen dom flesta. Vi bestämde oss för att investera i en betydligt nyare upplaga. Gästerna på nyårsafton mumlade också om att frågorna började bli lite mossiga, så nu kan vi överraska dom med nya frågor nästa år. Det blir inte av att vi spelar tillsammans så mycket oftare än på nyårsafton.

Blogg 11/1 2025.

 Jag glömde fråga om jag skulle få något meddelande eller så när journalkopiorna fanns att hämta. Att ringa Achima care och fråga tycker jag är jobbigt, eftersom man inte får svar direkt. Man får lämna sitt nummer och sitta och vänta tills dom ringer tillbaka. Istället traskade jag ner dit en dag när det typiskt nog regnade. Inte tänkte jag på att kolla innan om dom hade lunchstängt och i så fall på vilka tider. Dörren var låst när jag kom och på den satt en skylt som talade om att det var lunchstängt mellan 12:00 och 12:45. Hade det inte varit så mycket kvar av lunchen kanske jag hade stannat och väntat, men nu var klockan 12:05. Jag hade haft särbons legitimation med mig, eftersom jag enligt verksamhetschefen skulle kunna hämta ut hans papper också om jag visade hans legitimation. När han bestämde sig för att gå ett annat ärende till centrum samma eftermiddag fick han sålunda med sig både mitt körkort och sitt eget leg. Damen i receptionen hade tydligen inte varit helt överens med sin chef. Hon hade hävdat att jag egentligen måste hämta mitt personligen, men han hade fått ut båda ändå.

Blogg 10/1 2025.

 Någon som var på väg till Nybro skrev på Facebook och frågade om väglaget. Om man kunde gå från järnvägsstationen med en resväska. Hon fick svar från någon som hade bevittnat hur en hade halkat omkull på gångvägen runt Svartegöl. Så helt ensam är jag tydligen inte om att känna mig som Bambi på hal is den här årstiden. Jag läste att folk i Falun skadar sig i halkolyckor mer än någonsin. Man har satt ett historiskt rekord på ortopedakuten, både i antal dagar i sträck och antalet inneliggande patienter. Förutom frakturer på hand- och fotleder skadar många även höften på grund av halkolyckor. Ortopeden i Falun har tvingats kalla in föräldraledig personal och öppna fler platser, men ändå har man fått skicka patienter till andra avdelningar. För egen del är jag mest orolig för det där med tredje gången gillt, så att jag bryter någonting nästa gång jag ramlar. Ska jag inte in någonstans får jag definitivt plocka fram broddarna när jag går ut.

Blogg 9/1 2025.

 Att mössan skyddar huvudet om man far omkull i halkan minns jag redan sedan min morfar levde. Han klarade sig också hyfsat från en smäll tack vare en tjock mössa. När det häromdagen snöade ordentligt valde jag att inte gå ut alls. Då tänkte jag på en arbetskamrat, som ramlade av en häst och blev förlamad när vi var unga. Jag minns att hon sa att hon egentligen inte ville rida ut i skogen den dagen. Jag tycker det skulle kännas ännu värre att råka illa ut medan jag gjorde någonting jag egentligen inte ville. Att ge mig ut i snöyra undviker jag gärna. Igår var det i alla fall dags för ett besök hos frissan. Alla gator och trottoarer var mer eller mindre istäckta utanför citykärnan. Broddar kändes knöligt att använda när jag skulle in på salongen. Jag halkade mängder av gånger, men flög bara omkull en. Framåt så jag landade på knät den här gången. Jag hade mina skönaste byxor på mig. Hade dom gått sönder hade jag nog funderat på att polisanmäla kommunen, men dom klarade sig.

Blogg 8/1 2025.

 Eftersom jag hellre mailar än ringer, kontaktade jag verksamhetschefen på Achima care via mail. När dagen gick utan svar trodde jag att hon hade gått hem, men det där är tydligen inget sju till fyrajobb. Kvart i nio på kvällen svarade hon att jag fick kontakta Achima om jag ville ha ut kopior på min journal. Jag skrev direkt tillbaka att den jag talade med där hade skickat mig till henne. Kvart i tio svarade hon att antingen hon själv eller en sköterska skulle ringa mig nästa dag. När ingen hördes av under dagen mailade jag en gång till och strax efteråt ringde hon. Problemet med journalerna hade tydligen uppstått redan i juni, fast jag inte upptäckte det förrän nu. Då hade hon suttit i telefon med mängder av ledsna patienter. Det var i alla händelser en kanontrevlig tjej, som lovade att ordna så att både jag och särbon fick ut våra journalkopior.