Trettioförsta augusti.

1975 såg jag ut som på det bifogade kortet. Sista augusti var jag på fotboll i Stenåsa med ett par i bekantskapskretsen. Dom gifte sig så småningom med andra än varandra. Han dog bara femtio år gammal. Hur hennes liv blev har jag inte så mycket koll på. Nackdelen med kvinnor är att dom flesta byter efternamn när dom gifter sig. Det är svårt att snoka runt på nätet efter någon, om man inte ens vet vad dom heter.
1976 var det tydligen valår, för i skolan samlades vi i aulan, och fick höra representanter för dom politiska partierna berätta om sina partiprogram inför valet. Någon typ av diskussion bröt ut, där den mest upprörande detaljen i min värld var en lärare, som hävdade att han brukar sitta bland eleverna i aulan. Vi hade uppenbarligen lite olika verklighetsuppfattning på den punkten.
1977 hade jag slutat grundskolan. Några mer studier blev det aldrig för mig, så den trettioförsta augusti flyttade jag till min första egna lägenhet. Jag hade fått jobb i Kalmar, och att pendla dit från östra Öland var snudd på omöjligt, när man inte hade körkort. Jag satt vid ett löpande band och packade chokladpraliner i askar. Som jag minns det fick man egentligen inte ha det jobbet om man var under arton. För att kringgå det betalade man oss som var yngre samma lön som en artonåring skulle ha haft. Jag minns att jag hade så gott om pengar så jag kunde betala två lägenhetshyror åt gången. Det löpande bandet ersattes så småningom med en maskin, och numera är det andra verksamheter i lokalen där chokladtillverkningen höll till.

Ny dator.

Planen för besöken hos frisören med mina nuvarande arbetstider är att förlägga dom på fredagsförmiddagar. Sista natten jobbar jag lite längre, och kan vänta tills salongen öppnar. Jag hade en tid bokad på fredag, men när det körde ihop sig för min frissa fick vi till en kompromiss. Jag cyklade dit idag istället, och hon började jobba tidigare, för att jag skulle slippa stanna uppe så länge. När vi var klara hade i alla fall Doff data hunnit öppna, så jag cyklade bort till dom för att kolla läget med min nya dator. Det låg i personalens arbetsorder att köra ut den till mig, men att få tid till det var visst inte det lättaste. Framför allt inte som jag sover när dom jobbar. Nu erbjöd sig innehavarna att köra förbi mitt med den på hemvägen ikväll. Det är därför jag är vaken i vanlig tid. Planen var att sova ett par timmar extra, eftersom jag var uppe på förmiddagen, men någon gång vill jag ju gärna få hem den där datorn. Det visade sig ändå att någonting jag skulle ha till Officepaketet fattades, men jag fick en kopia på koden, och med den ska jag klara mig. Han erbjöd sig att svänga förbi med boxen när den kommer, men jag hämtar den hellre själv. Då kan jag passa på att titta in till dom nästa gång jag är vaken under deras öppettider, även om det lär dröja. 

 

 

Längre än väntat.

När jag var 25 kvaddade jag en bil. När jag växte upp malde en information på tv om att man vid sladd skulle släppa gasen, trampa ur och styra ut sladden. Med en liten, lätt bil i en decimeter snömodd hjälpte det inte så mycket vad man gjorde. Jag klarade mig oskadd, men kvinnan som gjorde samma sak på samma ställe tre veckor senare omkom. Efter det kan man väl se det som att jag lever på övertid. På Nordchoklad på åttiotalet jobbade jag ihop med en kvinna som var lika mycket hälsofanatiker som nästan alla verkar vara idag. Hennes barn hade sagt att dom hellre levde gott tills dom blev 40 än led tills dom blev 80. Jag kände likadant, så dom senaste sexton åren har jag levt på övertid efter det också. Den senaste slutstationen var i slutet av mars, eftersom min mamma gick bort ett par veckor efter sin femtiosexårsdag. Jag dog inte då heller, så nu börjar jag undra om jag har nio liv som katterna. Det finns gott om andra tillfällen när det kunde ha varit slut. Medan jag fortfarande hade bil hände det till exempel vid ett otal tillfällen att jag somnade vid ratten. Så vilket liv i ordningen jag är inne på är aningen oklart. Det är väl som dom säger att är din tid inne kan ingenting rädda dig. Är den det inte kan ingenting skada dig.

Musik.

Med tanke på hur gammal jag är kan jag tycka att dom 1600 låtar jag har i datorn inte är så mycket. Det är nämligen musik från hela mitt liv. Allt från gamla dansbandslåtar som jag dansade till på sjuttiotalet till den nyaste musiken. Jag sparar om jag hör någon ny låt jag gillar, men det verkar inte vara överdrivet många. Då har jag ändå en salig blandning av allt från Van Halen till Helene Sjöholm. Och så mängder av dansbandsmusik då. Dom låtar jag tycker är riktigt bra ligger på en speciell spellista, och den innehåller inte mer än 400 stycken. Självklart har jag förstått att jag är fullständigt ute som sparar musik och filmer över huvud taget. Sånt streamar man numera. Ja, alla utom jag då. På jobbet hänger det ihop med att storleken har betydelse, även om många män skulle hävda motsatsen. Min Ipod shuffle är bara en tiondel så stor och tung att bära på som min telefon. På min förra avdelning behövde man ha fickorna fulla av verktyg, pennor och annat, så där jag är nu njuter jag verkligen av att slippa. Det som kan kännas lite onödigt är sladden mellan Ipodden och lurarna, nu när många andra kör trådlöst.

Att sitta.

Det största problemet med min fina (läs svindyra) kontorsstol, är att den är gjord för arbete och inte för nöjen. Det innebär att man inte kan luta upp stolssitsen som jag skulle vilja göra när jag lutar mig bakåt och kopplar av. Det i sin tur betyder att jag glider framåt på sitsen, och får spjärna emot för att inte glida ner från den. Jag har haft den i några år, så jag började fundera på att kosta på mig en ny stol. Det gäller ju då att den nya är bekvämare. Att komma någonstans där man kan provsitta dylika stolar är inte lätt när man bor i lilla Nybro och inte har bil. Lite kräsen kände jag mig dessutom, för jag har sett dom som sitter på en vanlig pinnstol vid datorn. Jag satte mig istället och googlade på tips om hur man skulle kunna lösa problemet. Den första jag hittade var en kille som gled av stolen när han runkade. Sånt sysslar jag sällan med vid datorn, även om jag har insett att det finns gott om inspiration på nätet. Däremot gillade jag ett av tipsen han fick. Nämligen att skaffa en dyna. Med en kildyna har jag lyckats få upp framkanten på stolssitsen, så jag kan slappna av utan att glida av den. Att jag har vänt dynan bak och fram är en annan historia. Tanken är egentligen att benen ska komma ner, så att man sitter riktigt upprätt. Inte tvärtom, som jag vill.

Chips och godis.

Om man som jag inte är överdrivet förtjust i sånt som smakar starkt, kanske det inte är så smart att köpa chips som heter något med chili. Att resten av namnet är cream cheese hjälper liksom inte. Att jag lyckades göra samma miss en gång till skyller jag på att dom chipsen hette cheddar chipotle. "De här chipsen har en underbar smak av en mild och god cheddar som växlar över i den mexikanska chipotlens fylliga rökta chilismak" läser jag på webben. Jag har alltså lurat mig på det här med osten båda gångerna, för ost älskar jag verkligen. Jag får uppenbarligen lära mig att läsa innehållsförteckningen på det jag köper. Hade det varit någonting annat jag inte hade gillat hade jag förmodligen slängt det, men med chips och godis bär det mig emot. En gång när brorsonen och hans sambo hade varit här åt jag till och med surt godis, som dom hade lämnat. Det var ju gott inuti, men jag fattar verkligen inte varför man ska plåga sig igenom ett salt eller surt hölje för att komma dit. Godis ska vara sött.

Klockor.

Det händer emellanåt att någon undrar varför jag har en klocka i badrummet. Det tycker jag är ganska självklart. Har jag en tid att passa är det oftast där jag är, och där inne har jag knappast armbandsklocka på mig. Det har jag i och för sig nästan aldrig annars heller. På jobbet tar jag på mig klockan när jag går på rast, för att vara tillbaka i rätt tid. Det jag själv kan tycka är mera udda är bordsklockan, som står på skrivbordet bredvid datorn. Tiden står ju på skärmen. Men sitter jag och spelar någonting i helskärm strax innan jag ska gå till jobbet, kan det vara bra med en annan klocka att kasta ett öga på ibland. Inte förrän i veckan slog det mig hur mycket enklare det vore, om den inte stod i mörkret till höger om datorn. Jag ser knappt visarna. När jag flyttade den till andra sidan, där jag har en bordslampa, var det verkligen bara att kasta ett öga, för att ha koll på tiden.