Mina morbröder.

När jag växte upp hade jag fem morbröder. Mitt favoritfoto av dom är från mammas fotoalbum, och taget redan 1967. Den som fattas på kortet är Bosse. Han bodde på Öland, och dog för sex år sedan. Från vänster är det Boris, Alf, Sören och Svante. Boris var bosatt i Stockholm, och gick bort redan på åttiotalet. Då var han gift med Birgitta, som så småningom gifte om sig med Sören. Dom bodde i Skåne precis som Alf och hans sambo. Svante och hans fru bodde på Öland. Alf och Svante dog med ett par års mellanrum för ungefär tio år sedan. Jag är inte så bra på att hålla kontakten med släkten. Sedan mamma gick bort har jag nog bara träffat mina morbröder när vi begravde först morfar och sedan mormor. Det är mer än tjugo år sedan. Efter det har det mest blivit telefonsamtal om testamenten och liknande när dom har lämnat jordelivet, eftersom ingen av dom hade egna barn. Idag ringde telefonen medan jag stod i duschen. Det är inte alltid man får veta vem som har sökt en i det läget, men hon som ringde idag hade vett att lämna ett meddelande. Det var Svantes änka som ville meddela att Sören hade gått bort. Han blev 78 år gammal. Nu har jag inga morbröder kvar, och Birgitta har än en gång blivit änka.

Tidsresa.

Den enda längre resa jag har gjort under semestern var en tidsresa. När det har svalnat ut framåt kvällarna har det varit skönt att sitta ute på balkongen. Där har jag passat på att läsa gamla dagböcker. Det är åtminstone så för mig att jag inte minns speciellt mycket, om jag inte har det nerskrivet. Fast jag har läst det förr kan jag få aha-upplevelser vid en ny genomläsning. Var det så det var. Jag har fått passa på den stunden det fortfarande är så ljust att man ser att läsa, men det ändå har hunnit bli svalt. Har det blivit mörkt har jag istället fått ta till telefonen. Den har ju en upplyst display, så man inte är lika beroende av ljus runt omkring. Grannen under har suttit på sin balkong och pratat i telefon med en karl ett par av kvällarna. Jag fattar inte riktigt varför man inte vill vara ifred inomhus med sånt. Jag får väl vara glad att hon inte har suttit och pratat tidigare, för ska jag läsa behöver jag ha tyst. För att återgå till mina minnen, så noterade jag till exempel att en av mina Facebookvänner byggde sitt hus för 43 år sedan. När jag var fjorton kunde man nämligen köra upp vid det bygget om man ville ta ett ordentligt godnatt av pojkvännen utan att mamma kom utrusande. I dödsannonserna i sommar såg jag ett bekant namn. Jag var osäker på om jag någonsin hade träffat killen ifråga, men nu läste jag att jag hade varit hemma hos honom och hans fru 1981.

Kylväska.

Rent teoretiskt har jag förstått att man bör ha med sig kylväska när man handlar på sommaren. Det är förstås extra viktigt när man cyklar, och extremt viktigt när det är så hett som i år. Ändå har sommaren förflutit på ungefär samma sätt som vanligt. Jag kommer på det när jag packar ner varorna i butiken, och då är det så dags. Väl hemma igen har jag glömt det till nästa gång. Sist jag hade handlat kom jag äntligen ihåg det så länge så jag kunde börja leta efter min kylväska. Jag har en liten trevlig historia, som endera rymmer en sexpack öl eller mina mjölkförpackningar. Frågan var bara var jag hade den. Jag tyckte själv att jag borde ha lagt den tillsammans med tygkassarna här nere, men så smart hade jag inte varit. Den hade åkt upp på vinden, som om jag aldrig trodde att det skulle bli sommar igen. Jag hittade den i alla fall. Nu har jag lagt den i en av cykelväskorna, för att den säkert ska komma med nästa gång jag handlar. Lagom utetemperatur för mjölk verkar det dröja innan det blir i år.

Tjugoåttonde juli.

I min barn- och ungdom ägnade jag mig lika mycket åt sol och bad sommartid som dom flesta andra. När jag var elva var till exempel kompisen och jag nere i Bläsinge och badade den här dagen. Där var lite folk, men inte så mycket, står det i dagboken. I hettan i år har där varit mängder, enligt en arbetskamrat som hade varit där. Den tjugoåttonde juli 1982 låg min äldste bror och jag vid Bergavik i Kalmar och solade. Kortet är från den sommaren, och det syns väl att till och med jag var brunare på den tiden. Annars är jag lite för ljushyad för att bli just brun. Dansade gjorde vi på Lundegård på Öland på somrarna på sjuttiotalet. Den här kvällen 1976 var jag till exempel där och dansade till Leif Bloms orkester. Femton år senare var jag på Stallet i Vassmolösa. Jag har aldrig tålt värme något vidare. Den kvällen svimmade jag på dansgolvet, och det ropades efter läkare i högtalarna. En väninna höll mig sällskap ute på parkeringen, där jag låg med fötterna högt för att piggna till. Jag minns inte om jag hade druckit någonting alls med alkoholhaltigt innehåll, men jag kan mycket väl tänka mig att folk trodde att jag var dyngrak. Jag tycker inte själv att jag köper kläder som jag aldrig använder, men idag fyller min magtryckare tio år, utan att jag har gjort mer än provat den. Gördel är väl den korrekta benämningen. Den är verkligen helt suverän på att hålla in fläsket, men det är tveksamt om jag till exempel kan sitta när jag har den på mig. Den får nog fortsätta vänta på något extremt speciellt tillfälle.

Hönsalottas.

Hönsalottas luffarmuseum har jag länge varit sugen på att besöka. Problemet är att det ligger i Boda glasbruk. Att cykla ett par mil dit och lika långt hem igen kändes som lite överkurs. Det går inga bussar, och när jag kom dit idag förstod jag varför. Det kändes verkligen som om man hamnade mitt ute i skogen. Jag har visserligen inga egna barn, men mina syskonbarn ser det som sin plikt att ta hand om sin gamla faster. Idag var det brorsdottern och hennes sambo som skjutsade mig till Boda. Enbart luffarmuseet var värt en utflykt. Förutom all luffarkonst och glas fanns det ett helt rum fullt med väckarklockor och ett med figurer som spelade dragspel. 700 klockor och 1100 figuriner tog en stund att titta igenom. Det visades filmer om luffare på olika monitorer, och man blev bjuden på kaffe. Så fanns det mängder att läsa. Brorsdottern fick idka högläsning, för att jag skulle slippa ta på mig glasögonen. Det fanns ett par glasshoppar också i Boda, som vi kikade in i. Som tur var såg vi inte lappen i den ena förrän vi gick ut därifrån. Han ville bara ha in folk som verkligen ville köpa glas. Han hade visserligen en lampa som jag ville ha, men inte för så många tusen som den kostade. I byn fanns också ett fik med både lunchbuffé och smörgåsbuffé. Vi nöjde oss med paj respektive kladdkaka. Man kunde välja mellan glass eller vaniljsås till.

Vinkväll på balkongen.

Årets upplaga av vinkväll på balkongen gick av stapeln igår. Vi promenerade till Nybro kebab, med undantag för min bror, som tog bilen. Eftersom den yngsta deltagaren inte var mer än drygt ett år, fick jag äran att köra henne i vagn. Jag har ju inga egna barn, så det har inte blivit så mycket sånt för mig genom livet. Efter intag av god mat splittrades vi tillfälligt. Resten av gänget åkte tillbaka hit, medan svägerskan, hennes dotter och jag gick till Lindex. Rea på rean gjorde att det både var kul och billigt att ha en liten tjej att handla till. Cazandra var enbart parfymaffär tidigare. Jag hade inte ens varit inne där sedan dom började sälja kläder, så jag tyckte det kunde vara kul att se. Det slutade helt otippat med att jag köpte klänningen på bilden. Det är oklart när jag ska använda den. Inte kan jag dra upp dragkedjan i ryggen själv heller, men det ska visst gå att lösa med hjälp av ett snöre. Brorsdottern ringde efter skjuts hem, eftersom hon inte mådde så bra, så svägerskan och jag var dom enda som promenerade tillbaka till Paradiset. Vid det laget hade solen sjunkit så pass lågt att vi verkligen kunde sitta på balkongen. Tidigare hade det varit varmare där än inne, fast jag hade haft parasollet uppe hela dagen. Den lilla tösen höll ut riktigt länge. När hennes föräldrar hade gett sig iväg med henne, satt vi lugnt och stilla i kvällssvalkan på balkongen och småpratade och smuttade på det sista av vinet och varsin whiskylikör.

Husmorstips.

Städning är ingen av mina bästa grenar. Så länge jag är ensam, det vill säga för det mesta, lever jag efter devisen ”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”. När det väl kommer någon hit ser jag däremot mitt hem med deras ögon. Då åker det till exempel på en duk på köksbordet, för att dölja den fula bordsskivan. Bordet är trettio år gammalt, och jag ägnar mig åt att äta pizza direkt ur kartongen, och annat som inte är så nyttigt för underlaget. Allra värst är det när min äldste bror kommer ner över midsommar. Han stannar några nätter, och använder följaktligen även duschen. I duschmunstycket fastnar tydligen kalkavlagringar, och det ser verkligen inte fräscht ut. Jag har skrubbat på det med halvdåligt resultat, men nu har jag läst mig till hur man ska göra för att få det rent. Man häller ättika i en plastpåse, knyter den runt munstycket och låter det vara så i två timmar. Efteråt sköljer man det med vatten. Vad jag har hemma och inte har jag extremt dålig koll på. Ättika var jag någorlunda säker på att jag inte hade, men jag hittade en halv flaska i ett köksskåp. Några tips på vad jag kan ha använt ättika till? Att göra rent duschmunstycket med fungerade det hur som helst alldeles ypperligt till. Det ser nästan nytt ut.