Blogg 30/4 2024.

 I söndags eftermiddag larmade SOS-appen om en explosion ute vid Nilsbuss garage. Jag hade läst på Facebook tidigare på dagen att folk hade hört världens smäll, men undrade om det verkligen kunde röra sig om samma händelse flera timmar senare. Det kunde det. Dom som hörde smällen lyckades aldrig lokalisera varifrån den kom. Det upptäckte istället någon på en övervakningskamera och en stund senare kunde man läsa bland blåljusnyheterna vad som hade hänt. Någon form av gasbehållare hade, av oklar anledning, antänt och exploderat i en biogasdriven minibuss. En liknande olycka hade skett i Västervik ifjol, så man blir inte direkt sugen på att åka i någon av dom där bussarna. Man kan undra hur det hade slutat om det hade hänt när den var full av folk. Nu stängde man av gatorna i närheten och tog dit militären för att få hjälp med övriga gasbehållare. Rapporteringen i morgontidningen pågick timme för timme under dramat.

Blogg 29/4 2024.

I butiken som heter Godisgrisen uppskattar jag framför allt att det finns mängder av olika sorters kolor. Jag plockar på mig lite av varje utan att kolla så noga vad dom förväntas smaka. Lite märkligt kändes det när jag fick tag i kaffesmak. Jag har absolut ingenting emot kaffe, men det kändes lite udda när godis smakade så. 
Mannen i mitt liv tillhör dom som avskyr upplägget med att alla korkar på dryckesförpackningar ska sitta fast numera. När det gäller våra olika mjölkförpackningar kan jag förstå honom. På minimjölken, som jag dricker, är det bara att vrida korken uppåt. Då stannar den i ett läge där den inte är i vägen när man dricker. På hans mellanmjölk fungerar det inte alls lika bra. En liten tröst för honom, som är från Stockholm, är att mina förpackningar kommer därifrån. Uppenbarligen är stockholmarna bättre på just den detaljen än vad smålänningarna är.

Blogg 28/4 2024.

 Efter det senaste femminutersbesöket på sjukhuset funderade jag på om jag ändå kunde ha läst fel när det var planerat att ta trekvart. Den bokade tiden var borttagen vid det laget, men i journalen stod det att jag hade varit där onsdag den 17 april 2024 Klockan 08:00 - 08:45. Tur att man inte betalar efter hur länge man är där, när dom överdriver så mycket. Jag har i alla fall börjat smälta att det inte är den tandläkaren som jag har förtroende för som ska göra bryggan i munnen på mig. Lite märkligt känns det ändå att det är samma tandläkare som tyckte att jag skulle klara mig lika bra utan den där tanden. Att det kunde göra ont att tugga där den saknades förstod han inte alls. Det absolut första han måste göra är dessutom att ta bort en krona från en av tänderna som bron ska sitta på. Dom där kronorna är det mest hållfasta jag har i min mun. Dyra var dom också. Jag får väl trösta mig med att jag slipper resorna till Kalmar för just den behandlingen.

Blogg 27/4 2024.

 Under företagssafarin pratade jag med en kille som saknade ett par fingrar. Jag kände att det kunde vara lite opassande att fråga om han hade blivit av med dom i jobbet, så jag lyckades hejda mig. Det fick mig i alla fall att inse att livet kunde vara betydligt värre än det är. Tio fingrar är man ju nästan barnsligt beroende av att ha. Även om mina skakar på vänster hand, vore det betydligt knepigare att göra någonting alls utan ett par av dom. När det kommer till biverkningar av mediciner bytte jag aromatashämmare efter det första året, eftersom benen värkte om nätterna så jag inte kunde sova. Det ska finnas en sort till, så efter ännu ett år hade jag nästan funderat på att byta igen. Nu har jag läst på lite om biverkningar och insett att det kunde vara betydligt värre än vad det är nu. Jag har visserligen ont i muskler och leder, men inte så mycket annat. Jag gick upp mycket i vikt av den första medicinen. Jag har visserligen inte lyckats gå ner igen, men av den jag har nu har jag åtminstone inte gått upp mera.

Blogg 26/4 2024.

 Vid åtta en kväll körde en sopbil förbi på utanför mina fönster på Norra vägen. Jag kände att det var en perfekt tidpunkt. Den tunga trafiken hade upphört för dagen, men det var fortfarande ljust. Nästa gång det började brumma här utanför var klockan halv tio och mörkret hade sänkt sig över min lilla stad. Då kom först en traktor som sopade trottoaren. Killen som körde den stannade utanför mitt fönster. Jag stod och såg hur han plockade upp något större skräp som var i vägen för sopmaskinen. Istället för att ta det med sig släppte han det helt sonika på min sida av staketet. Bakom honom körde en kollega som sopade vägen. När det fortsatte brumma extremt länge reste jag mig och gick fram till fönstret igen. Då stod en tredje sopmaskin i det närmaste stilla här utanför. Bakom den låg en personbil med någon som bra gärna hade velat köra om. Med tanke på att det var precis vid viadukten, kunde en sån manöver ha slutat hur illa som helst.

Blogg 25/4 2024.

 Under eftermiddagen igår var det rejält blött och obehagligt väder. Som tur var bättrade det sig till framåt aftonen, när det var dags för en cykeltur genom Nybro. Det vankades företagssafari. Flera företag hade öppet hus, men tyvärr hann vi inte besöka mer än två. Vi började med Fredahl Rydéns, där man tillverkar likkistor. Efter att ha blivit visade runt där och bjudna på varmkorv hade halva den utsatta tiden gått. Man måste besöka minst tre ställen för att vara med i en utlottning av presentkort, men hur någon hann det förstår jag inte riktigt. Kährs ligger precis intill Rydéns, men hur det ser ut i produktionen där tycker jag mig veta efter att ha jobbat där i nästan trettio år. Istället hojade vi vidare till Örsjö belysning. Dels kändes det inte som att den fabriken låg lika lång bort som dom andra. Så har dom ganska hantverksmässig produktion.

Blogg 24/4 2024.

 Mannen i mitt liv ringde och ville ha goda råd, eftersom skrivbordet på hans dator hade slutat fungera. Det visade sig att han menade tangentbordet, men skriver gör man förstås på det. Han brukade byta batterierna i det trådlösa tangentbordet när det hände, men den här gången hjälpte det inte. En annan bekant rådda honom att köpa ett nytt. Jag bad honom att ta med det gamla hit. Fungerade det inte med min dator heller, så visste vi åtminstone att det var i tangentbordet felet låg. På sig själv känner man andra, så jag började med att kolla så att batterierna var rätt isatta. Det händer mig ofta att saker plötsligt är fel, fast jag tror mig ha gjort rätt. När jag frågade särbon i telefon om det fanns någon knapp för av och på på baksidan, påstod han att han inte hade någon sån. Nu hittade jag den i alla fall precis intill batterifacket och den var avstängd. En kvalificerad gissning är att han har kommit åt den utan att märka det när han bytte batterierna.