Bror och svägerska.

Mina bröder brukar alltid ringa och säga grattis när jag fyller år. Igår ringde den äldste redan innan jag hade kommit ur sängen. Han jobbar som lärare, och i Hälsingland innebär det tydligen sportlov den här veckan, så han var ledig. Jag satt med telefonen inom räckhåll i väntan på att den andre skulle ringa. När barnen var små sjöng hela familjen i luren, men numera brukar samtalen vara lite lugnare. Telefonen förblev tyst, men istället ringde det på dörren vid sjutiden. Där stod min bror med fru föredömligt utrustade med tårta, blommor och paket. I paketet fanns en lammfiltspläd. Den är ullig på ena sidan och som sammet på den andra. Riktigt varm och skön verkar den. Alla som har förstått hur frusen jag är, inser vilken genomtänkt present det var. Kortet på min bror och hans fru är inte taget igår dock. Det är trettiofem år gammalt, men ungefär där stannade tiden i mitt medvetande. Jag ser dom fortfarande så, och då inser alla hur jag ser mig själv. Jag försöker förklara tidsperspektivet för småkillarna på jobbet med att om dom gav sig på en trettio år yngre tjej så vore det olagligt. Att man med skrämmande hastighet närmar sig sextio är ju (tack och lov?) ingenting man fattar själv. Jag glömmer aldrig min farmors åttioårsdag. Hon tittade stort och uppriktigt förvånat på mig när jag sa hur mycket hon fyllde. Rökaren på kortet gav för övrigt upp den lasten några år senare. Båda mina bröder har varit rökare men slutat. Det hade jag aldrig klarat, så det var väl tur att jag var den enda av oss som aldrig började röka.