Routern.

Anledningen till att jag inte kunde konfigurera min gamla router var ett problem med ethernet, som jag aldrig lyckades fixa till programmets belåtenhet. Till slut drog jag fram min gamla dator i ren desperation. Med den lyckades jag åtminstone komma åt det jag ville, även om det strulade till sig igen senare. Det jobbigaste med att byta dator var att jag måste flytta över sladden från skärmen till den gamla. Inte hittade jag någon nätsladd heller, så den fick jag också flytta över från datorn jag använder till vardags. När allting var tillbakaflyttat efteråt, insåg jag att jag hade glömt skivan till routern i den gamla datorn. Det gick inte att bryta sig in i läsaren utan ström, och jag vägrade ge mig in i härvan av sladdar och rota igen. Istället gick jag upp till vindsförrådet. Där hittade jag inte mindre än fyra såna sladdar. Jag visste inte ens att jag hade avverkat så många datorer på sexton år. Och jag fattar definitivt inte logiken i att förvara den gamla datorn i lägenheten och sladden till den uppe på vinden. Den nya routern småjäklades också lite, innan jag fick igång allt, men med den löste det sig ganska snabbt. I telefonen hävdade den att lösenordet till wifin var fel, men plötsligt upptäckte jag att jag var ansluten ändå. TV:n påstod att den hittade nätverket men inte Internet, men där fungerade det också trots det. Det där med lösenordet fick mig för övrigt att upptäcka ännu en praktisk funktion i min telefon. Jag hade inte ens provat vad förstoringsglas innebar. Lösenordet stod i mikroskopiskt liten text på undersidan av routern. Med ljus och förstoringsglas från telefonen så jag inte bara att läsa det. Man kunde dessutom frysa bilden och ta den med sig i telefonen därifrån.