Kvantum.

Att jag inte kom iväg till Kvantum förrän vid middagstid igår, innebar att jag prickade in en av sommarens extremt få regnskurar. Jag hade inte ens tänkt tanken, så jag hade ingen regnjacka med mig. Jag torkade fort i värmen, men att jag hade fixat håret på morgonen var förstås bortkastat. På en av vågarna inne i butiken fick jag ut dubbla lappar med streckkod. Det händer ibland, så jag tänkte bara ta den ena. Som tur var dubbelkollade jag. På lappen jag var på väg att välja fanns det bara en tredjedel så mycket som jag hade köpt. Det hade ju varit retfullt att åka på avstämning just en sån dag. Det var precis vad jag gjorde också, men nu stämde den på pricken. Det innebär förhoppningsvis att det dröjer lika många månader till nästa gång som det hade gjort sedan förra gången.
Att mitt kök ser ut som det gör för tillfället har fått mig att inse hur mycket jag går på instinkt. Jag går inte medvetet till kylen för att hämta mjölk. Det är kroppen som helt av sig själv går dit där mjölken brukar finnas. Just nu innebär det att jag öppnar dörren till ett tomt kylskåp gång på gång. Till och med när jag har hämtat något i lånekylskåpet, går jag en minut senare till det gamla för att ställa tillbaka det. Annars är dom två detaljer som stör mig mest med låneskåpen att dom skymmer väggklockan i köket och att dom använder båda eluttagen bakom mikron. Jag märker hur ofta jag kastar ett öga på klockan, nu när jag inte kan se den. För att värma dagens lunch lär jag få plocka fram en förlängningssladd. Det låter lättare än att flytta på mikrovågsugnen.