Trettionde juli.

På sjuttiotalet verkar jag ha umgåtts mer än jag minns med en klasskamrat från grannbyn. Just den trettionde juli har vi  i alla fall träffats med tre års mellanrum. När vi var elva var jag hemma hos henne och blev bjuden på våfflor. I den åldern sov vi över hos varann, så det tänkte jag göra, men jag ångrade mig. När vi var fjorton var samlingsplatsen utanför butiken i Gårdby. Vi hade några kilometer att cykla dit. När vi var yngre var det godisinköp som lockade. I tonåren var det mera killar.

Dom enda födelsedagar jag verkar komma ihåg numera är för dom som inte finns kvar längre. Mina närmaste skriver jag upp i almanackan på väggen, och alla andra brukar Facebook ha den goda smaken att påminna om. Nu finns det dom som har lyckats undvika det, så idag var det en ren händelse att jag upptäckte att grannflickan från Öland fyllde år. En gång står det i min dagbok att jag var med och firade henne, men det var 1980, när hon fyllde fyra. Jag flyttade hemifrån när hon bara var något år gammal, men hennes tolvårsdag firade jag i alla fall rejält. Det året var det nämligen "Kalmar dansar och ler" den trettionde juli.

Ikväll är det dags för vinkväll på balkongen. Senast den inföll detta datum var 1999. Kortet nedan är taget då, och jag tyckte det var otroligt hur mycket större barnen hade blivit på bara sju år. Det var förstås det eviga problemet med att tiden springer iväg så man inte hinner med. Sjutton år sedan är det ju.