Att sova.

Att sova på dagarna, när alla andra är i farten, kan ha sina sidor. Idag vaknade jag första gången av att vaktmästaren körde runt här utanför med åkgräsklippare. Så mycket har inte gräset hunnit växa i kylan, så det såg mest ut som om han sprätte runt tallkottarna med maskinen. Fast i sovrummet har jag ventilen öppen när jag sover, så där var doften av nyklippt gräs tydlig. Nästa väckning var av hostattacken från helvetet. Då är jag ändå glad så länge hostan väcker mig. Fortsätter jag hosta i sömnen känns det som om jag skulle kvävas. Det är oklart om det är pollen, trädamm, kvalster eller något annat jag inte tål. Jag läste om någon som var allergisk mot sig själv. Då blir det förstås riktigt knivigt att undvika det man är överkänslig mot. Till sist ringde brevbäraren på dörren med ett stort brev. Jag tittar avundsjukt på dom portar med postfack jag passerar när jag går till jobbet. Jag vet inte hur stora brev dom rymmer, men jag misstänker att man skulle slippa många påringningar och hämtningar på postkontoret, om man hade ett sånt. Det jag somnar om snabbast efter är klockradions meddelande om att det är dags att stiga upp. När jag googlade på Sleeping beauty efter en bild till det här inlägget, slog det mig att varianten att bli väckt med en kyss var trevlig, men det har inte hänt på trettio år eller så. Jag kan sova hur länge som helst, fast radion står och skräller intill mitt öra. Det här med att jobba är verkligen inte min grej. Jag blir så trött. Min kropp är byggd för nöjen, inte för slit.