Mitt ben klarade en natt på kära Kährs igen, även om det inte var på den värsta strängen. Nu kunde jag använda skyddsskorna utan att dom skavde mot det svullna och ömmande området. Jag har specialanpassade sulor i dom, så dom är trots allt bäst för mina fötter. Åtminstone så länge jag inte fastnar med dom någonstans i trångboddheten på vår avdelning. Jag brukar ha med mig en burk med yoghurt som lunchmat till jobbet. Går jag av någon anledning hem innan jag har hunnit äta, brukar jag lämna den i kylen till nästa arbetspass. Det slog mig inte förrän jag gjorde i ordning en ny igår, att det stod en burk kvar på jobbet sedan sist jag var där. Efter nästan en månad var jag inte så sugen på att äta den. Lite osäkert var det också om den ens stod kvar, så jag tog med mig ny och fräsch mat. Nu verkar inte kylskåpen där rensas i onödan, för den gamla burken stod kvar där jag hade lämnat den. Jag tog cykeln till jobbet igår. Jag är glad om jag klarar av att traska runt där. Att promenera dit får nog vänta ett tag. Inte undra på att vågen visar högre och högre siffror, med tanke på att det är flera veckor sedan jag tog en rask promenad senast. Inte förrän jag kom upp till mitt omklädningsrum insåg jag att sadeltäcket satt kvar på cykeln. Märkligt nog hade jag både låst den och släckt det batteridrivna baklyset. Det var tydligen bara delvis jag hade tappat rutinerna. Det var förstås dom båda viktigaste sakerna. Tack vare det stod cykeln kvar och lyset fungerade fortfarande, när jag skulle hem i morse. Däremot höll rumpan på att frysa fast i sadeltäcket, eftersom det var minusgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar