Mitt snudd på obefintliga närminne har tvingat mig att börja säga högt vad jag gör. Tio sekunder efteråt minns jag inte om jag har tagit min medicin eller låst ytterdörren. Märkligt nog är chansen större att jag minns att jag har sagt det. Nu har till och med min frissa börjat göra likadant. Hon har väl tröttnat på att jag frågar efteråt om hon har kommit ihåg allt. Nu säger hon ”Nu rakar jag nacken” och ”Nu tar jag färgspray på det grå”. Vid senaste klippningen tjatade jag så om hur kort jag ville ha det att vi verkligen har landat på gränsen. Kortet är taget för fjorton år sedan. Innan jag bytte till en riktig frissa igen, hade jag en som enbart kunde raka och inte klippa. Som jag kom ihåg det såg jag ännu värre ut på det där kortet. Nu börjar jag undra om det är lika kort den här gången, så jag har vant mig. Den största skillnaden märkte jag på jobbet. Förr var det alltid många som kommenterade att jag var nyklippt, men nu hade det inte hänt på flera år. I förra veckan var det flera stycken som nämnde det igen. När vi inte klipper extremt kort är det antagligen ingen som ser någon skillnad. Dom skulle göra det om jag gick dit med min naturliga hårfärg, men jag brukar tona över det grå direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar