Mammografi.

Mammografi ska man bli kallad till vartannat år, men dom senaste gångerna har det inte varit mer än 1½ år emellan för mig. Det kändes likadant den här gången, men nu var det tydligen bara tiden som hade sprungit ifrån mig. När jag kollade upp det var jag där senast för drygt två år sedan. Jag var ute på balkongen innan jag hoppade i duschen i morse, och det varken regnade eller blåste. När jag kom ut och skulle cykla till stationen hade det typiskt nog börjat regna, men det kunde ha varit betydligt värre. Det tog i framåt förmiddagen, och så genomblöt som jag var när jag kom hem igen, hade inte varit kul att lafsa runt på lasarettet. Jag har uppenbarligen aldrig varit där så tidigt på dagen förut, för jag blev rejält snopen när dörren in till mammografin var låst. Strax efter halv åtta blev i alla fall jag och en annan kvinna insläppta i väntrummet. Jag hade tid kvart i, men personalen drällde inte in förrän strax innan åtta. Märkligt att boka in mig innan dom ens har börjat jobba. Vid det laget började jag bli orolig för att inte hinna med bussen hem, och få vänta en hel timme på nästa. Förr var det riktigt kaos i det där väntrummet. Det fanns inte ens kölappar, utan vi som satt där och väntade skulle själva hålla ordning på och komma överens om vems tur det var. Sånt tycker jag så illa om att jag nästan övervägde att strunta i dom där undersökningarna. Nu har dom en terminal där man loggar in sig själv, så personalen vet att man har kommit. Däremot var jag osäker på om det faktum att damen jag kom in samtidigt med hann före mig till den, kunde betyda att hon skulle bli uppropad först. Nu gick det tydligen på tidsbokningarna, och jag hade den första, så jag hann med bussen hem direkt efteråt. När jag var klar satt det ett helt gäng med kvinnor i väntrummet, och såg ut att undra hur det kunde vara sån kö, när deras tid redan hade passerat. Den stackars sköterskan träffade nog fler surtanter än mig under förmiddagen.